Hej Scrollan! Jo, visst finns det en standard att gå efter. Det är kopierad från "utställningarnas hemland" England.
De olika klasserna är Standard, Pet, och Tecknat. Pet-klassen tror jag inte finns i England, men den går (som ordet säger) ut på att musen är snäll, trevlig, stresstålig, social och lätthanterlig. Det går ut på att musen lätt ska trivas med människor och vara "ett perfekt sällskapsdjur".
Tecknat är nog den svåraste klassen (och är inte ofta med på utställningar här, för vi har just nu inga riktiga teckningsuppfödare). Det är så hårda kriterier på att de olika teckningarna ska vara "rätt placerade".
I Standard bedöms färg och typ. 50% av poängen gäller färgen. Om det inte är en "hårlagsmus", dvs, långhår, astrex (korthårig lockig), texel (långhårig lockig), eller satin (med metalic-glans).
Typer finns det tre stycken:
Svensk typ, som är ganska lik vår egen vilda mus till utseendet, vikt ca 30-40 gram.
Engelsk typ, som är den engelska utställningsmusen. Den är mycket större och tyngre, kan väga mellan 60 - 100 gram. Den har bl.a. längre svans, större öron, är inte så "springig".
Och så finns mini-musen. Just nu tror jag inte det finns någon uppfödare i Sverige. Och jag vill inte heller ha någon. Själv tycker jag den är ganska ful, med sin korta svans och dåliga typ (i mina ögon, många tycker den är söt). Den har också en del genetiska svagheter, som dåligt immunförsvar tror jag.
Och så bedöms kondition förstås, den finns med i alla klasser, musen ska vara helt frisk, inte ha olater, inga skador eller ohyra av något slag.

Det är jättekul faktiskt, att hålla på med möss!! De är så sanslöst rara och goa, söta och näpna, personliga och sociala. De känner igen dig som ägare (såklart! men alla förstår inte det) och en tam mus kommer omedelbart när man ropar på den.
De har härliga små pigga, glada pepparkornsögon, är mjuka och lena och goa och alldeles uuunderbaaara att pussa på