Utmattningssyndrom, För den som vill fördjupa sig Alternativ

[Christa]

Lägger ut denna länk ifall någon är intresserad av fördjupa sig i ämnet.

http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2...2003-123-18.htm

[Lena i Torslanda]

Där framgår tydligt att utmattningsdepression/syndrom inte alls behöver vara relaterad till arbete utan lika gärna kan bero på en kaotisk hemmasituation

Hur många har inte drabbats pga att man efter jobbet ska hämta barn, handla, fixa middag, köra barn till aktiviteter, ta hand om åldrande föräldrar mm. Tyvärr talar man oftast om vad man ska förändra på arbetsplatsen men inte så mkt om vad man behöver förändra på hemmaplan för att få ett mindre stressfyllt liv.

Ur Socialstyrelsen skrift:
"Diagnosen ”utmattningssyndrom” innebär ett antagande om etiologin (sjukdomens orsaker), som tänks vara långvarig stress, men den innebär inte något ställningstagande till om stressen är relaterad till arbetet eller inte. Samma sjukdomsbild kan ses även vid långvarig stress som inte är relaterad till arbetet utan beror på andra typer av långvariga påfrestningar (t.ex. långvarig arbetslöshet eller långvariga relationsproblem)."

[Sailor Pluto]

Jag laddade hem rapporten för att läsa senare, och det lät mycket intressant!

[Ophelia]

Där framgår tydligt att utmattningsdepression/syndrom inte alls behöver vara relaterad till arbete utan lika gärna kan bero på en kaotisk hemmasituation

Hur många har inte drabbats pga att man efter jobbet ska hämta barn, handla, fixa middag, köra barn till aktiviteter, ta hand om åldrande föräldrar mm. Tyvärr talar man oftast om vad man ska förändra på arbetsplatsen men inte så mkt om vad man behöver förändra på hemmaplan för att få ett mindre stressfyllt liv.

Ur Socialstyrelsen skrift:
"Diagnosen ”utmattningssyndrom” innebär ett antagande om etiologin (sjukdomens orsaker), som tänks vara långvarig stress, men den innebär inte något ställningstagande till om stressen är relaterad till arbetet eller inte. Samma sjukdomsbild kan ses även vid långvarig stress som inte är relaterad till arbetet utan beror på andra typer av långvariga påfrestningar (t.ex. långvarig arbetslöshet eller långvariga relationsproblem)."

Jepp.....tråkigt att det ska relateras till arbetet när det lika gärna kan handla om den egna sociala situationen och oförmåga att säga nej i sin situation samt försöka förändra den.

[netaave]

Där framgår tydligt att utmattningsdepression/syndrom inte alls behöver vara relaterad till arbete utan lika gärna kan bero på en kaotisk hemmasituation

Jag drabbades av utmattningssyndrom eller utbrändhet som det heter i ett läge när jag "varit duktig och klarat alla problrm under lång tid, men nu är det över och allt är bra"
Alla förväntade sig att nu skulle jag börja jobba igen och allt skulle bli som vanligt.
Det var DÅ jag kraschade.
Det tog mig 5 år att bli helt återställd om man nu någonsin blir det.
Fortfarande är jag mindre stresstålig och väldigt ljudkänslig.

Så jag kan alltså skriva under med dubbla svarta tjocka streck på det som står här.

[Margaretha]

Men det kan tyvärr också användas som ett försvar av mindre nogräknade arbetsgivare! Så slipper man tänka på att folk arbetat sig sjuka.

Hon har en sjuk, gammal mamma eller hennes son knarkar! Då vet man väl hur det går.

En arbetssituation måste ju vara så mänsklig att man kan ha något privat problem utan att trilla ihop direkt. Alla drabbas vi ju regelbundet av bekymmer av olika slag. Det är ju också en del av livet.

[Rossi]

Men det kan tyvärr också användas som ett försvar av mindre nogräknade arbetsgivare! Så slipper man tänka på att folk arbetat sig sjuka.

Så sant, så sant! Allt för att slippa ta ansvar!

Men det ligger väl ändå ett korn av sanning i att om man har det jobbigt på arbetsplatsen så fixar man det i de flesta fall om man har det bra hemma.

På min egen arbetsplats har jag sett exempel på den psykiska utmattningsdepressionen (som ju är den medicinska termen för "utbrändhet") som beror enbart på jobbet, enbart på privatplanet och en kombination av båda.

[Merlin]

Men det kan tyvärr också användas som ett försvar av mindre nogräknade arbetsgivare! Så slipper man tänka på att folk arbetat sig sjuka.

Hon har en sjuk, gammal mamma eller hennes son knarkar! Då vet man väl hur det går.

Instämmer helt! Det kommer bara att missbrukas mot dom sjuka och sjukskrivna så slipper arbetsgivarna ta sitt ansvar!!! Helt i
överensstämmelse med den nuvarande regeringen

[Ophelia]

Det är väl ändå viktigt för den drabbade att ta reda på orsaken! Finns problemområdet på hemmaplan så är det ju där man måste förändra och det kvittar ju hur mycket man, från arbetsgivarens sida, försöker hjälpa till. Tycker ibland att arbetsgivarens oförskyllt får ta väldigt mycket skit för att hemsituationen är kakotisk och svårbemästrad. Är det hemsituationen som är problematisk då måste man ju faktiskt försöka lösa det. Som vuxen människa har man i mångt och mycket ett eget ansvar. Har man tufft med att säga nej och planera så kanske det är där man måste börja eller kanske minska sin egen tid för att kunna uppfylla sina egna mål att vara den man vill vara för sin egen familj.
Varken arbete eller privatlivet gagnas av att man inte lär sig prioritera. Det handlar inte om att vara snäll och ställa upp för allt och alla.

[Merlin]

Det är väl ändå viktigt för den drabbade att ta reda på orsaken! Finns problemområdet på hemmaplan så är det ju där man måste förändra och det kvittar ju hur mycket man, från arbetsgivarens sida, försöker hjälpa till. Tycker ibland att arbetsgivarens oförskyllt får ta väldigt mycket skit för att hemsituationen är kakotisk och svårbemästrad. Är det hemsituationen som är problematisk då måste man ju faktiskt försöka lösa det. Som vuxen människa har man i mångt och mycket ett eget ansvar. Har man tufft med att säga nej och planera så kanske det är där man måste börja eller kanske minska sin egen tid för att kunna uppfylla sina egna mål att vara den man vill vara för sin egen familj.
Varken arbete eller privatlivet gagnas av att man inte lär sig prioritera. Det handlar inte om att vara snäll och ställa upp för allt och alla.

Håller med dig Ophelia! Är det andra problem i ens liv än arbetet som ligger till grunden för att man inte klarar att arbeta så får man försöka lösa sin situation som vuxen människa som du säger. Ibland går det inte och man får söka professionell hjälp.
Vad jag menade är i dom fall där arbetet är den uppenbara utlösaren till att man mår dåligt, och i dom fall ska ju arbetsgivaren givetvis ta sitt ansvar!!!
Många gånger tror jag att det handlar om en kombination arbetet - hemsituationen som är oförenlig för individen. För egen del kände jag att jag inte räckte till på båda ställen så jag valde att lämna mitt arbete och prioriterade familjen. Men för många är ju inte valet så "lätt" , jag behövde flera år för att komma till insikt. Det var mitt personliga val som vuxen människa, jag har ju bara en familj och den betyder mest i livet för mig

[Alba]

Från min arbetsplats har jag upplevt att det var enklast för en person att skylla på arbetet. Det pågick under lång tid. Till sist framkom det att problemet var familj och hem.
Jag tror att det kan vara så till att börja med att det är enklare att skylla på arbetet än att ta itu med de egna problemen.
Det håller bara inte i längden.

[Gita]

Det är väl ändå viktigt för den drabbade att ta reda på orsaken! Finns problemområdet på hemmaplan så är det ju där man måste förändra och det kvittar ju hur mycket man, från arbetsgivarens sida, försöker hjälpa till. Tycker ibland att arbetsgivarens oförskyllt får ta väldigt mycket skit för att hemsituationen är kakotisk och svårbemästrad. Är det hemsituationen som är problematisk då måste man ju faktiskt försöka lösa det. Som vuxen människa har man i mångt och mycket ett eget ansvar. Har man tufft med att säga nej och planera så kanske det är där man måste börja eller kanske minska sin egen tid för att kunna uppfylla sina egna mål att vara den man vill vara för sin egen familj.
Varken arbete eller privatlivet gagnas av att man inte lär sig prioritera. Det handlar inte om att vara snäll och ställa upp för allt och alla.

Det klokaste hittills i den här debatten. Visst måste det största ansvaret ligga hos individen, man måste helt enkelt välja för man kan inte få allt här i livet. Om man hela tiden ser sig som ett offer, att det är någon annans ( arbetsgivare, partner m.m) fel, då frånsäger man sig ju rätten att själv bestämma över sitt liv. Och man är ju inte livegen på en arbetsplats.
Gita

[Margaretha]

Men det kan tyvärr också användas som ett försvar av mindre nogräknade arbetsgivare! Så slipper man tänka på att folk arbetat sig sjuka.

Hon har en sjuk, gammal mamma eller hennes son knarkar! Då vet man väl hur det går.

Instämmer helt! Det kommer bara att missbrukas mot dom sjuka och sjukskrivna så slipper arbetsgivarna ta sitt ansvar!!! Helt i
överensstämmelse med den nuvarande regeringen

Det känns som om problemet med jobbiga arbetsplatser förringas en del. Har själv under många år arbetat 50-60 timmar de flesta veckor och verkligen varit slut.
Och det är ingenting som jag önskat. För att kunna ta hand om barn och familj jobbade jag halvtid tills den yngste var 12. Men sedan fick jag inte längre.Och då blev det tungt!

Vi brukar säga på min arbetsplats att det måste vara möjligt att arbeta heltid och samtidigt ha ett privat problem - inte totalt kaos i familjen precis - t.ex. en släkting som behöver extra hjälp, en tillfälligt sjuk make el.dyl. Det är det jag menar.

F.ö. har arbetsgivare skyllt BARA på problem i privatlivet även under den gamla regeringen, när människor blivit utbrända.Så verkligheten är densamma!

[Gita]

Har själv under många år arbetat 50-60 timmar de flesta veckor och verkligen varit slut.
Och det är ingenting som jag önskat.

Men det måste ju ändå vara ett val Du själv gjorde, ingen arbetsgivare kan tvinga någon att jobba så mycket.
Vad hade hänt om Du sagt nej? Varför stannade Du kvar hos den arbetsgivaren ?
Gita

[Gita]

Alla drabbas vi ju regelbundet av bekymmer av olika slag. Det är ju också en del av livet.

Ja visst gör vi det, men hur kommer det sig då att de flesta av oss inte blir sjuka. Småbarn,dagishämtning, städning, tvätt, heltidjobb, sjukdomar inom familjen osv. det går ju de flesta av oss igenom.
Gita

[Merlin]

Det verkar som om du är något "brutal" i dina åsiker Gita.
De människor som blir utbrända eller drabbas av utmattningsdepression har inte valt att bli det. Det är allt som oftast människor som "brinner" och engagerar sig för sina medmänniskor och är aktiva i sitt arbete. Det är därför det blir för mycket till slut! Det är ingenting som händer över natt utan under en lång tid, oftast många många år. Den drabbade märker det inte själv till en början utan försöker rationalisera bort symptomen ända tills sammanbrottet kommer....Man växer liksom in i den här 60 timmars - veckan
Det är det som kallas utbränd! Jag läste någonstans några kloka ord:
För att bli utbränd måste man först brinna!!!

[Alba]

Alla drabbas vi ju regelbundet av bekymmer av olika slag. Det är ju också en del av livet.

Ja visst gör vi det, men hur kommer det sig då att de flesta av oss inte blir sjuka. Småbarn,dagishämtning, städning, tvätt, heltidjobb, sjukdomar inom familjen osv. det går ju de flesta av oss igenom.
Gita

Vad är då din slutsats till att de flesta inte blir sjuka ?

[Gita]

Alla drabbas vi ju regelbundet av bekymmer av olika slag. Det är ju också en del av livet.

Ja visst gör vi det, men hur kommer det sig då att de flesta av oss inte blir sjuka. Småbarn,dagishämtning, städning, tvätt, heltidjobb, sjukdomar inom familjen osv. det går ju de flesta av oss igenom.
Gita

Vad är då din slutsats till att de flesta inte blir sjuka ?

Ja det är ju det jag undrar, har inget svar, jag vet helt enkelt inte.
Gita

[askar]

Jag har tack o lov varken gått i väggen eller drabbats av svåra depressioner
eller panikångest.
Men jag har den största respekt för dem som drabbats och deras känsla.
Det finns väl inte en enda människa i världen som frivilligt "sjunker" och mår så dåligt som de drabbade ju gör.
Inte hjälper det att man då kommer med pekpinnar som... Ryck upp dig nu...osv

Försök att tänka dig in i situation då du som icke simkunnig hamnat på djupt vatten och håller på att drunkna .
Inte hjälper det dig att någon på stranden ropar... Äh simma på nu... du kan om du vill!


Tycker att vi som haft lyckan... att åtminstone till nu... klarat oss
ska vara tacksamma för det.

Stor kram till er alla som inte mår så bra.

[Gita]

Det verkar som om du är något "brutal" i dina åsiker Gita.

Åsikter är det knappast, snarare en undran vad som gör att en del klarar av livets med- och motgångar utan att bli sjuka och andra inte. För trots allt lever nästan alla av oss under samma villkor och samma stress och har samma möjligheter till val. Beror det på personlighetstyp, hur man förhåller sig till omvärlden? Jag undrar, jag påstår inte.
Gita