Detta ämne berör mig då min lillasyster fick sluta sitt liv med personliga assistenter och utan den hjälpen hade hon antagligen blivit ett vårdkolli som tynat bort betydligt fortare än vad hon gjorde.
Hennes graviditet slutade inte lika lyckligt som många andras - barnet dog och hon fick en mängd skador, såsom halvsidesförlamnig och Afasi. Hennes sambo skaffade sig en ny kvinna och kvar blev lillasyster - ensam och beroende av andra, det var innan denna lagen men hon fick en lägenhet i ett boende i ett område hon ville bo och viss hjälp från kommunen.
Vill inte på något sätt framställa mig själv i någon fördelaktig dager men under flera år tillbringade jag all min fritid tillsammans med henne och gick verkligen på knäna. Värst var nog när hon med mig som tolk var hos psykolog/kurator och hos andra där det förusatte att hon kunde framföra sina ord, de hon inte fick fram och jag skulle berätta vilka hennes problem var för att hon skulle få det stöd hon behövde.
När LSS kom till blev det ett otroligt lyft för henne (och självfallet även för hennes familj, för givetvis var inte jag den enda som ställde upp och hjälpte henne).
Hon fick hjälp både med praktiska ting och även människor som kom och umgicks med henne, samt följde med henne på de aktiviteter hon behövde och vi fick återgå till att vara hennes familj och hon slapp vara beroende av oss - det var nog det bästa, för henne.
Jag vet att personliga assistenter inte får speciellt mycket betalt och att det är ett slitsamt arbete då många av brukarna blir bittra och säkert upplevs som jobbiga av dem som ska hjälpa dem men vem skulle inte bli det om man behövde hjälp med det mest elimentära - för oss friska, helt naturliga och ganska privata saker.
Har inte sett eller läst något om dessa ev. besparingar men av det jag sett tycker jag att det verkar svårt att missbruka systemet. För min lillasyster fick varje år besök av en dam som bedömde hennes behov av hjälp och tyvärr minskades inte hennes behov utan snarare tvärtom.
Har genom alla de år min syster varit sjuk har jag tänkt på hur hennes liv varit om hon levt 100 år tidigare, är helt säker på att hon då varit en som åkt ut för "ättestupan" - tur att hon slapp det
ingrid