Hej alla!
Nej vet kanske att det är så egentligen men det sitter så hårt att jag gör något fel om jag inte gör det. Typ att personen i fråga blir arg eller besviken och det vill jag absolut inte. ÄVEN om jag skulle veta att det inte är mitt fel i vissa lägen tar jag på mig skulden för att det inte skall bli bråk el. liknande. Min värsta fasa är att folk missförstår mig eller inte gillar mig för de tycker jag gjort något fel, när jag i själva verket inte har gjort det. Vill vara så snäll, ärlig, pålitlig som bara går. F-n jag kan ens inte dra en vit nödlögn utan att må riktigt dåligt....tänk OM de skulle komma på mig tänker jag hela tiden. Då är det lika bra att vara ärlig på direkten. Jag har liksom tappat det där med att bli ledsen utan det bara går. När någon sårar mig eller något jobbigt händer tänker jag alltid att jag på något vis förtjänar det. Sjukt, eller hur?! Sedan ligger det i kroppen och gror och jag mår sämre och sämre tills jag springer in i nästa vall. Enl. en läkare en gång sa han att jag aldrig hade lärt mig sätta upp denna mur/vall som sorterar och säger nej osv. tror honom faktiskt då jag absolut inte har en blekaste aning om hur man gör. Känns som jag gör fel på alla sätt då.
Ja, ja nog tjatat från mig. Nu skall jag se en film och försöka koppla bort verkligheten lite.
Kram på er alla.
Annica
|