Startar med en discaimer, jag är inte någon expert inom växtområdet och kan ha fel på en eller flera punkter!
Du fyller ett kärl med vulkansten, ett högt sådant, och planterar växten på toppen. Sedan vattnar du ca 1/3 av kärlets höjd. Du vattnar regelbundet med näring för att ersätta det jord normalt sett ger. Stenen lyfter sedan vattnet med kapiläreffekt (heter det ens så?), dvs vattnet liksom klättrar upp utmed stenen och allt blir fuktigt. Växten i sin tur sträcker sina rötter neråt, eller drar upp dom, beroende på hur mycket vatten den söker.
Ett stort OBS! All jord måste alltid sköljas bort mycket nogrant från rötterna, annars går allt fel!
Fördelar är att det blir en nästan självbevattningskruka, att törstiga växter kan dricka sig mätta, att det alltid är jämn vatten nivå. Det står aldrig kvävande blöt jord runt rötterna, alltid luftigt och lagom blött. Det torkar heller aldrig ut. Sedan ska det tydligen vara mindre risk för bakterier, ohyra och mögel. Kan dock bli alger på insidan kärlet om det är genomskinligt, så en gång om året bör man tvätta rent allt. Vulkanstenen tar aldrig slut, samma sten kan användas om och om igen.
Två av mina favorittips för dig som vill prova:
* Ta ett vackert vinglas, fyll med vulkansten. Blanda gärna i en och annan fin glaspärla. Högst upp sätter du hemtrevnad som får hänga ner över kanterna.
* En hög vas, ex för rosor, fylls med vulkansten och en fredskalla planteras högst upp. Fredskallan är den perfekta växten att plantera så här.
|