CITAT (Gunilla T @ 24-04-2009, 18:28)

Tack snälla ni som svarat och orkar läsa om min irrationella rädsla för ormar. Visst var det en huggorm, väldigt tydligt sick sack mönster på ryggen. I fjol hade vi några snokar här, en del simmade i dammen och fast jag vet att de är ofarliga får jag samma reaktioner.
Jag är så arg på mig själv att jag låter denhär rädslan begränsa livet - på em gick jag till min lilla grusträdgård och klippte ner de stora gräsen - där kommer inga ormar krypande på diabasen.
Ja, känner väl till KBT - har jobbat i branschen själv men är inte utbildad inom KBT. Tvingar mig ibland att titta på bilder fast det väcker obehag och på den tiden vi hade fritidsbåt och vistades i skärgården på öarna kunde jag sätta mig och titta på ormarna som solade på klipporna - men jag hade hela tiden KONTROLL - det har jag inte i naturen.
Kanske detta med KBT på nätet kunde vara något men jag vill ju helst göra det som amaira säger - vänja mig.
Jag tycker inte du skall kalla din rädsla irrationell.
Är man rädd så är man, och tyvärr är rädsla något man hausar upp när man inte är i kontakt med det man är rädd för.
Man bygger upp en bild av vad som kan hända och när man sedan står inför sin värsta fasa, kommer paniken och andningssvårigheterna.
Försök att tänka på att ingen av våra ormar är dödliga...Normalt sett
Ingen fullt frisk person som inte är allergisk, dör av ett ormbett och ormen försvinner fort, om man "klampar" när man går i naturen...(dom drar på vibrationerna)
Försök, när du ser en orm, att titta på den på avstånd och se hur den reagerar när du stampar i marken...
(gjorde så, med min getinfobi och det hjälpte, fortfarande blir jag rädd, om jag överraskas, men kan se en geting i burk eller på min smörgås)
Vissa återfall kommer, men det går bättre och bättre om man "övar sig" med dom som är ofarliga....