CITAT (JonniWalker @ 27-06-2009, 13:42)

Naturligtvis kan man inte lägga ut gift hur som helst, det skulle ju i så fall vara någon lösning som bara duvor dras till.
En gång för länge sedan, i vårt östra grannland där jag växte upp inträffade något som man nästan kan kalla guldrush - minkar. Alla bönder skulle bli minkfarmare och deras fruar skulle gå klädda i minkpälsar och minkhattar.
Minkhusen växte upp som svampar i jorden, åkermark och skogsmark fick finna sig i att bli klädda i minkhus så långt ögat kunde se. Stanken från minkhusen la sig över hela bygden och från Norge körde långtradarna skytteltrafik med fisklaster till de hungriga minkarna som skulle bli damernas pälsar så småningom.
Eftersom detta var ett kustområde hittade måsfåglarna snabbt till minkhusen och det avfall som snabbt samlades under de små gallerburarna där de stackars djuren sprang runt, runt. Fåglarna gjorde väl ingen egentlig skada men de skränade och förde oväsen vilket störde människorna som höll på att bli rika på att producera minkhattar och minkpälsar.
De lade ut gift till fåglarna. Jag glömmer aldrig hur det dunsade i taket när döda fåglar ramlade ner. På väg till vår sommarstuga, tuffande i en öppen motorbåt, hittade vi havsörnshannen flytande på vattnet. Havsörnsparet hade häckat många år på en udde i närheten av vår sommarstuga och han kunde knappast förstå att fiskmåsen han ätit var full med gift.
Döda fåglar fortsatte att dimpa ner lite överallt över samhället -alla slags fåglar gick åt och en del husdjur såsom hundar och katter som åt de förgiftade fåglarna. Kanske trodde de som var ansvariga för detta att det fanns ett gift som selektivt tog död på det oönskade, inte vet jag men idag hör det väl till allmänbildningen att inse att gift dödar urskiljningslöst.