|
Texter som jag gllar, sångtext . poesi eller något annat |
|
|
|
01-10-2010, 21:13
|
Medlem
Antal inlägg: 15 810
Medlem sedan: 11-11-2003
Medlem nr: 2 558

|
Vet med säkerhet att vi haft en i stort sett likadan tråd förut men hittar den inte nu och orkar inte leta. Här kommer en text som kom upp i mitt huvud häromdagen och nusökte jag reda på den.
Håll till godo !
De fattigas piano
Svensk text: Lars Forssell, 1956
Fransk origianltext (”Le piano du pauvre” och musik: Léo Ferré, 1954
De fattigas piano, som klinkar dag och natt på barer från Milano till Stockholm, säger att kom nu och ta en drink till mitt förtjusta klink och glöm bort slit och skatter… Kom låt oss dansa runt och prata lite strunt nånstans bland folk och katter… De fattigas piano - se där en liten, sliten en! Vad han har stora blan, oh! Men han är allas vän! Han svänger runt sin käpp och tar en liten stepp - och sen så börjar alla skratta… och någon föll i gråt fast vad han gråter åt kan ingen riktigt fatta…
De fattigas piano som klinkar i Paris ger rytm åt hela stan. Åh… tavaritsch, spiele, please ej mer om sorg och nöd men mer om kärleksglöd, du minns väl den där sången som diktats av Prévert om hur man kan bli kär för hundrasjätte gången. De fattigas piano! Mitt hjärtas metronom! Hör Louis Mariano på restaurang Atom och Maurice Chevalier på Café Devalver! Då vet man att man lever! Jag tror att Patachou ger mera fred och ro än varje duskål i Genève – er…
(Musiken spelar. Talar:) Sitt nära, kom nära intill mig! Läs något för mig. The hollow men? Så skall världen sluta, inte med en smäll utan med en snyftning. Läs den och sitt nära! Minns du den tiden med kulsprutor… och stalinorglar… stalinorglar, det är numera… helt enkelt
De fattigas piano som värpte pling-plong-pling en skur av blyguano som döda’ – ingenting! Nu har dom andra knep än orglar, hjul och rep för nu så har dom väte, som sås i koncentrat och blir miljoners mat under ett kusligt läte, värre än själva fan å mot det är åskans knall DEN FATTIGES PIANO en lärka i en tall! Sitt lugnt min kära vän och läs ”The hollow men”, låt ingen oro störa! En smäll blir slutet men kanhända snyftningen… ändå blir svår att höra!
De fattigas piano, som klinkar dag och natt på barer från Mialano till Stockholm, säger att kom nu och ta en drink till mitt förtjusta klink och glöm bort slit och skatter… Kom låt oss dansa runt och prata lite strunt nånstans bland folk och katter… De fattigas piano - se där en liten sliten en! Vad han har stora blan, oh! Men han är allas vän! Han svänger runt sin käpp och tar en liten stepp - och sen så börjar alla skratta… och någon föll i gråt fast vad han gråter åt kan ingen riktigt fatta!
Han med stora blan, han som svänger sin käpp, är förstås Charlie Chaplin. Om honom skrev Lars Forssell 1953 boken ”Chaplin”. Forssell var mycket filmintresserad, skrev också om film.
--------------------
Mälardalen zon 2 - 3
Att känna skuld är att vara human
|
|
|
|
|
 |
Svar
(1 - 19)
Gunilla T
|
01-10-2010, 21:26
|
Gäster

|
Dendär kan jag fortfarande sjunga mamamaggan Själv är jag en Evert Taube fantast, läser hans visor som vacker poesi och om jag skall välja den bästa så landar jag alltid här; http://georga.se/text%20&%20info/Himlajord.html
|
|
|
|
|
01-10-2010, 21:28
|

Medlem
Antal inlägg: 10 802
Medlem sedan: 03-06-2008
Medlem nr: 16 563

|
Det är synd om människan: sa Strindberg.Så sant så!
|
|
|
|
|
01-10-2010, 21:35
|

Medlem
Antal inlägg: 94 312
Medlem sedan: 07-10-2007
Medlem nr: 12 751

|
Döden tänkte jag mig så är en dikt av Bo Setterlind ur Dikter från San Michele (1954). I sin dikt liknar Setterlind döden vid en gammal odalman och sig själv vid en liten harpalt som lyfts upp i odalmannens korg, där den slutligen somnar.
"Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden. Han bar en frökorg i sin hand och strödde mellan orden för livets början och livets slut sin nya fröskörd ut. Han gick från soluppgång till soluppgång. Det var den sista dagens morgon. Jag stod som harens unge, när han kom. Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång! Då tog han mig och satte mig i korgen och när jag somnat, började han gå. Döden tänkte jag mig så."
--------------------
Har du också ett stort monster under sängen?  zon 1
|
|
|
|
|
01-10-2010, 21:36
|
Medlem
Antal inlägg: 15 810
Medlem sedan: 11-11-2003
Medlem nr: 2 558

|
CITAT (Gunilla T @ 01-10-2010, 22:26)  Dendär kan jag fortfarande sjunga mamamaggan Själv är jag en Evert Taube fantast, läser hans visor som vacker poesi och om jag skall välja den bästa så landar jag alltid här; http://georga.se/text%20&%20info/Himlajord.htmlDen är också väldigt fin !
--------------------
Mälardalen zon 2 - 3
Att känna skuld är att vara human
|
|
|
|
Meriona
|
01-10-2010, 21:36
|
Gäster

|
Sella går tellGår inte skriva ner, måste höras.
|
|
|
|
|
01-10-2010, 21:40
|

Medlem
Antal inlägg: 94 312
Medlem sedan: 07-10-2007
Medlem nr: 12 751

|
Ångest, ångest är min arvedel (Pär Lagerkvist)
Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen. Nu styvnar löddrig sky i nattens grova hand, nu stiga skogarna och stela höjder så kargt mot himmelens förkrympta valv. Hur hårt är allt, hur stelnat, svart och stilla! Jag famlar kring i detta dunkla rum, jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar jag river mina uppåtsträckta händer till blods mot molnens frusna trasor. Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna, mina händer river jag såriga, ömma mot berg och mörknad skog, mot himlens svarta järn och mot den kalla jorden! Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.
Jag har tyvärr en faiblesse för texter som fångar livets jobbiga sidor. På något konstigt sätt så muntrar de upp mig då jag känner mig nere...
--------------------
Har du också ett stort monster under sängen?  zon 1
|
|
|
|
netha
|
01-10-2010, 21:42
|
Gäster

|
Finns sååå många ... läser Svensk Dikt dagligen och njuter.
|
|
|
|
Olle A
|
01-10-2010, 21:45
|
Gäster

|
CITAT (Meriona @ 01-10-2010, 22:36)  Sella går tellGår inte skriva ner, måste höras.  Den är bra!
Olle
|
|
|
|
|
01-10-2010, 21:45
|

Medlem
Antal inlägg: 94 312
Medlem sedan: 07-10-2007
Medlem nr: 12 751

|
Läser gärna Fröding:
STRÖVTÅG I HEMBYGDEN I Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, det är ljus över stränder och näs och omkring står den härliga skogen grön bakom ängarnas gungande gräs. Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord står min hembygd och hälsar mig glad, var mig hälsad! - Men var är min faders gård, det är tomt bakom lönnarnas rad. Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt, där den låg, ligger berghällen bar, men däröver går minnet med vinden svalt, och det minnet är allt som är kvar. Och det är som jag såge en gavel stå vit och ett fönster stå öppet däri, som piano det ljöd och en munter bit av en visa med käck melodi. Och det är som det vore min faders röst, när han ännu var lycklig och ung, innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst och hans levnad blev sorgsen och tung. Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned invid sjön för att höra hans tal om det gamla, som gått, medan tiden led, om det gamla i Alsterns dal. Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår, men så svagt som det blott vore drömt: "Det är kastat för vind sedan tjugo år, det är dött och begravet och glömt. Där du kära gestalter och syner minns, där står tomheten öde och kal, och min eviga vaggsång är allt som finns av det gamla i Alsterns dal." II Och här är dungen, där göken gol, små tösor sprungo här med bara fötter och trasig kjol att plocka dungens bär, och här var det skugga och här var sol och här var det gott om nattviol, den dungen är mig kär, min barndom susar där. III Här är stigen trängre, här är vildskog, här går sagans vallgång vild och lös, här är stenen kastad av ett bergtroll mot en kristmunk långt i hedenhös. Här är Vargens gård av ris och stenrös, här ljöd Vargens tjutröst gäll och dolsk, här satt Ulva lilla, Vargens dotter, ludenbarmad, vanvettsögd och trolsk. Här går vägen fram till Lyckolandet, den är lång och trång och stängd av snår, ingen knipslug mästerkatt i stövlor finns att visa oss, hur vägen går. IV Kung Liljekonvalje av dungen, kung Liljekonvalje är vit som snö, nu sörjer unga kungen prinsessan Liljekonvaljemö. Kung Liljekonvalje han sänker sitt sorgsna huvud så tungt och vekt, och silverhjälmen blänker i sommarskymningen blekt. Kring bårens spindelvävar från rökelsekaren med blomsterstoft en virak sakta svävar, all skogen är full av doft. Från björkens gungande krona, från vindens vaggande gröna hus små sorgevisor tona, all skogen är uppfylld av sus. Det susar ett bud genom dälden om kungssorg bland viskande blad, i skogens vida välden från liljekonvaljernas huvudstad.
--------------------
Har du också ett stort monster under sängen?  zon 1
|
|
|
|
Meriona
|
01-10-2010, 21:46
|
Gäster

|
 Du var där! CITAT (Olle A @ 01-10-2010, 22:45)  Den är bra!
Olle
|
|
|
|
|
01-10-2010, 21:48
|

Medlem
Antal inlägg: 94 312
Medlem sedan: 07-10-2007
Medlem nr: 12 751

|
--------------------
Har du också ett stort monster under sängen?  zon 1
|
|
|
|
|
01-10-2010, 21:53
|

Medlem
Antal inlägg: 4 721
Medlem sedan: 19-07-2008
Medlem nr: 17 660

|
Öbarna har en sång om underbara bohuslän. En visa som spelades på min fars begravning(han spelade den mycket på sitt dragspel) Heter den visan om bohuslän tro?
--------------------
Odlar i zon 2-3 utanför Uddevalla
Den bästa huvudkudden har ett positivt innehåll.
|
|
|
|
Meriona
|
01-10-2010, 21:56
|
Gäster

|
Inbjudan till BohuslänCITAT (gnon49 @ 01-10-2010, 22:53)  Öbarna har en sång om underbara bohuslän. En visa som spelades på min fars begravning(han spelade den mycket på sitt dragspel) Heter den visan om bohuslän tro? Det är nog det här underbara örhänget du tänker på? Visor har ofta oerhört vacker text!
|
|
|
|
Gunilla T
|
01-10-2010, 21:58
|
Gäster

|
Inbjudan till Bohuslän av Evert Taube - underbart vackert!
|
|
|
|
|
01-10-2010, 22:02
|
Medlem
Antal inlägg: 15 810
Medlem sedan: 11-11-2003
Medlem nr: 2 558

|
CITAT (Gunilla T @ 01-10-2010, 22:58)  Inbjudan till Bohuslän av Evert Taube - underbart vackert! Den hade vi i min mammas dödsannons och den spelades på hennes begravning . Mamma var från Göteborg . CITAT (Aqvakul @ 01-10-2010, 22:48)  Den är helt obetalbar.
--------------------
Mälardalen zon 2 - 3
Att känna skuld är att vara human
|
|
|
|
netha
|
01-10-2010, 22:02
|
Gäster

|
Marionetterna av Bo Bergman
Det sitter en herre i himlens sal, och till hans åldiga händer gå knippen av trådar i tusental från vart människoliv han tänder. Han samlar dem alla, och rycker han till, så niga och bocka vi som han vill och göra så lustiga piruetter, vi stackars marionetter.
Vi äta och dricka och älska och slåss och dö och stoppas i jorden. Vi bära den lysande tankens bloss, vi äro så stora i orden. I härlighet leva vi och i skam, men allt som går under och allt som går fram och allt som vår lycka och ofärd bådar är bara ryck i trådar.
Du åldrige herre i himlens sal, när ska du tröttna omsider? Se dansen på dockornas karneval är sig lik i alla tider. Ett ryck på tråden - och allting tar slut och människorsläktet får sova ut, och sorgen och ondskan vila sig båda i din stora leksakslåda
|
|
|
|
|
  |
1 användare läser den här tråden just nu (1 gäster och 0 anonyma medlemmar)
0 medlem(mar):
|
|
 |
|