Ett lokdraget tåg klarar kanske ett snödjup på uppåt metern om det inte är packad snö, motorvagnar ett par dm och uppåt halvmetern. Skånska snödrivor undantagna. Dvs ute på linjen men där är det inga större problem. Fast uppvirvlande snö packas under tågen och i boggierna, det blir som is. Bromsrörelsen sätts ur spel och spiralfjädrar blir stumma. Skivbromsar är ett annat bekymmer. När tåget skall stanna värms skivorna upp. När tåget sen kör vidare virvlar snö upp som sen fryser på skivorna när dessa svalnat. Isbark på bromsskivorna sätter dessa ur spel.
Sen vi växlarna. Snö virvlar upp efter tågen och hamnar mellan stödrälsen och växeltungan. Isklumpar ramlar ner och lägger sig på samma ställe. Det finns växelvärme men man kan inte kräma på hur mycket som helst. Är det snöstorm blåser det in så mycket snö att värmen inte hänger med och hela växeln isar igen. Försöker man då lägga om växeln går den inte i kontroll, det krävs bara nån mm is emellan. Ofta kan man inte lägga tillbaka den för då ligger det is och snö på andra sidan. Till slut kanske den tinar men det kan ta några timmar och under den tiden är det stopp. Den går dock inte sönder, för det mesta.
Sen får man också tänka på att när det senast var ordentlig vinter fanns det inte X2000 som kör i 200. Knappast ens vanliga tåg i 160, maxhastighetyen var 140. Det är stor skillnad på hur mycket snö som virvlar upp i olika hastigheter. Det går enormt mycket fler tåg nu och dessutom var personaltätheten större. Visst, man kan anställa några tusen gubbar med kvast och hacka och postera ut dessa vid växlarna. Inget trevligt jobb och räkna med att par stryker med pga olyckor. Vem skall betala? Sen var inte folk så stressade på den tiden och företagen var beredda på lite stopp, nu är det Just in time som gäller. Även om det är snöstorm.
--------------------
Mera Japan-pop åt svenska folket AKB48と日本を発見するには、長い時間に起こった最高のことです
Straight for ever. Cogito, ergo sum.
|