Hur allvarlig skadan är beror som sagt på. Ibland lämnar haren en liten sträng som trädet kan överleva och övervalla med. Ibland gnager de bark men inte hela kambiumskiktet, som är det flortunna skikt som sköter övervallningen. Trädet kan skicka upp näring i kronan via de yngsta, dvs yttersta, årsringarma, men inte tillbaka till roten (detta sker i sildelen, flortunn hinna strax under barken). Därför kan det överleva en tid också efter en stor skada.
Tyvärr ringbarkar haren ofta ordentligt, och de föredrar också unga träd som har sämre förmåga att klara det. Särskilt ledsamt är det när man haft trädet ett tiotal år eller har en mycket särskild relation till det, då kan det vara värt att bryggympa och till och med anlita någon för att göra det. Är det ett yngre träd är frågan om det är värt det.
Det är visserligen lärorikt och kul för den som läser på lite grand (inte mycket) och som har handlag, eller vill träna upp det. Men med ett purungt träd kan bryggympningen kosta mer än trädet om man anlitar någon, och dessutom blir det inte lika starkt soom ett träd utan bryggymp.
Vill man försöka bryggympa trädet är det bra att sätta en svart plastsäck som en ballong över skadan för att genom skuggning och vindlä minska uttorkningen. Man skär upp säcken helt, knyter den ovanför skadan och en bit nedanför så att plasten inte ligger an. Detta kan också behövas en tid efter bryggympningen.
Utöver detta är riklig bevattning av trädet efter snösmältning och vid knoppsvällning och bladutspring viktigt, liksom att man ser till att det får ca 50 liter i veckan resten av säsongen.
--------------------
|