Jag är född med ett mindre vanligt svenskt efternamn. Eftersom jag har ett ganska ovanligt förnamn också visste alla vem mina föräldrar var, när jag sa vad jag hette. Trots att vi bodde i en ganska stor stad. Inte bara lärarna visste direkt vem som var min far och mor, även kompisarnas föräldrar visste det

Som tonåring tyckte jag att det var jobbigt.
Nu hade jag turen att hitta en man med ett alldeles vanligt -ssonnamn. Jag tvekade inte en sekund att byta till det namnet när vi gifte oss.
När vi sen fick barn var jag väldigt noga med att dessutom ge vårt barn ett alldeles vanligt förnamn. Vill han ska han kunna försvinna i mängden.
Sen har han fått ett mindre vanligt 2:a namn och vårt -ssonefternamn är egentligen dubbelt (men vi använder bara -ssonnamnet) så tycker sonen att han någon gång i livet behöver utmärka sig med sitt namn är det ganska enkelt för honom att byta.