Vår alldeles egna bok. Alternativ

[Berith]

Blev inspirerad av en annan tråd om att skriva böcker! Visst skulle vi kunna få ihop en egen bok, vi här på forumet? Lånar Rudas mening i den tråden och börjar Vår egna bok med:

Det var en mörk stormig natt...

Som tur var så var jag inte mörkrädd av mig. Hade jag varit det hade jag säkert tänkt mig för en extra gång innan jag satte mig i bilen för resan söderut några timmar tidigare. Allt hade flutit på bra så här långt, jag hade nyss tagit en paus på ett lugnt fik utefter vägen. Nu kände jag mig piggare igen och började fundera på vad jag skulle göra när jag kom fram tidigt nästa morgon... Hur jag skulle förklara min ganska så oplanerade resa...

******

Inga regler om rättstavning eller annat grammatiskt! Bara skriv på! Fortsätt där föregående "författare" slutat så får vi se var vi hamnar.

[Berith]

Det var ingen som kände sig lockad förstår jag. Då glömmer vi detta och skuttar vidare i livets snårskog.

[Alba]

Tankarna mal i huvudet. Jag borde kanske inte ha åkt så här brådstörtat.
Jag sitter och funderar på om jag borde vända om men brevet jag fick före helgen gör att jag känner att jag måste åka vidare.
Varför kom detta brev just nu - det måste finnas en orsak men sen tänker jag att ingen kan ju veta något......eller.......tankarna mal och jag har svårt att tänka klart.

[Berith]

Det var länge sedan nu som jag var hemma. Åtta år sedan? Nej, snart nio... Eller hemma förresten, det borde ju inte vara hemma längre efter så lång tid. Och jag hade säkert inte återvänt om inte brevet kommit.

Det mesta var sej likt när jag körde in i staden. Torget... affärerna runt omkring... Hade tiden stått stilla här? Bodde samma människor kvar? Var det bara jag som gett mej iväg?

Men jag hade ju varit tvungen!

[aanderss]

att bara få möta mitt fina och trevliga tidningsbud och se hur han slet i mörkret medan andra låg och sov eller festade på någon nattklubb

[Berith]

Undrar om han inte hade samma cykel som då?

Vad skulle jag göra nu? Hoppa fram och ropa "hejsan! svejsan!". Nej, jag måste hejda mej.

[*Stintan*]

Därför stod jag kvar bakom syrenbusken tills han cyklat förbi.

[Berith]

Samma syrenbuske som gamle Adamsson planterade en gång. Tänk så många minnen som vällde fram, kanske för att mitt ärende var just uppbyggt av gamla minnen.

Hur skulle jag nu fortsätta? Var skulle jag börja?

[Alba]

Jag kan ju inte bara kliva fram och ropa .....hej nu är jag här .........eller varför inte ? Varför måste jag alltid göra allt så svårt och komplicerat för mig.
Jag kanske skulle gå in på Cafe Kaffekoppen och se om Bettan jobbar kvar där. Hon skulle jag nog kunna prata med. Vi var ju väldigt goda vänner en gång i tiden. Men....skulle hon förstå eller skulle allt bara bli ännu mer förvirrande.
Jag bestämmer mig och styr stegen mot Cafe Kaffekoppen..........

Redigerat av Alba: 27-01-2011, 12:54

[Berith]

Doften av kaffe och nybakt bröd slår emot mej när jag kliver innanför dörren. Jag ser mej omkring, det mesta är sej likt. Till och med Bettan bakom disken!

Jag tar några försiktiga steg fram mot disken.... Kommer hon att känna igen mej? Jag harklar mej lite försiktigt och ska precis säga hej när hon tittar upp och med ett förvånat leende utbrister "men är det du!"

[Tikka]

Näää det är min tvillingsyster säger jag Bettan blir förvirrad o värre blir det när det börjar lukta brännt i från köket....röken bara väller ut! Man börjar ana lågor inne vid ugnen. Alla bullarna är brända vad göra??? Fram med brandsläckaren men det räcker inte....någon har ringt brandkåren. Hur ska detta gå?

[xlxl67]

Nåväl bettan tog min stora långa nyinköpta kappa och slängde över elden så allt läste sig. Nu gällde det att ta reda på om hon kunde veta något om honom. Han som hjärtat bultade så starkt för en gång tillbaka i tiden.

Efter att hostat klart o släckt elden kramades vi och log åt våra kära återseenden av den andre... Plötsligt säger hon bland det mest galna ocg vildaste jag hört:

[fuchsian]

OK, fattar vinken ----- ska inte skriva i denna tråd. Fuchsian .......

Redigerat av fuchsian: 28-01-2011, 10:10

[Klint]

Nä nu går vi till klubben och kör lite kickboxning. -Va säjer du människa?jag var förvånad men

[Eva-Helene]

sa att "ja okej...men först går vi till en klädbutik så jag får köpa en ny kappa - den där får du behålla!" Det senare sa jag med ett leende.
När vi kom ut ur kaféet

[Kryddan03]

sken solen och för ett ögonblick var alla mina tvivel över att återvända borta. Men, det var inte långvarigt för på andra sidan torget...

[Iren]

Såg jag den som gett mig så mycket funderingar o minnen alla dessa år. Jag ropade:

[Kryddan03]

"Vem har brasan i håret nu då?!" och zappade honom till ett dammoln som virvlade runt i luften en stund för att sedan sakta dala till marken i en liten hög.
"Bazinga, din skitstövel! En mobbare mindre." sade jag samtidigt som jag stoppade tillbaka laserpistolen i hölstret.
Bettan gapskrattade och sade:

[Cacki]

"-Tack för den du! Är du medveten om att du just pulveriserade snubben som jag är gift med och som är far till 9 av mina barn?"
"-Nä du skojar!?"svarde jag fåraktigt och började nervöst fingra på...

Redigerat av Cacki: 29-01-2011, 23:23

[Kryddan03]

laserpistolen.
"Jag sparade ju in en skilsmässa åt dig i alla fall."
"Härligt!", sade Bettan "Och livförsäkringen förnyade och ökade jag på i förra veckan. Kunde inte kommit lägligare!"
På avstånd hörde man sirener närma sig

Redigerat av Kryddan03: 29-01-2011, 23:29