Om ingen nyper mig i rumpan snart så går jag hem, Vad tycker du? Alternativ

[Blomstertanten]

Har suttit och blädddrat i Anna-Karin Eldes roliga bok "Om ingen nyper mej i rumpan snart så går jag hem".

" Man skriver till insändarspalten "Fråga Gud".
Kära Gud
Jag har bytt man tre gånger men fortfarande är toaringen inte nerfälld
när jag går in på toaletten.
Ska det vara så här?
Förtvivlad"

På sista sidan kommer den stora frågan: Vad gör man när det känns som om man håller på att tappa årorna i livets eka?
Ja, vad gör man?

Redigerat av Blomstertanten: 21-11-2011, 07:23

[Klint]

Jag är nog inte helt med men "går till botten " när man håller på att tappa årorna då drunknar man ju Det är en skämtfråga eller Gör jag bort mej så bjur ja påt! Men iallafall shoppa löser väl inget Är jag i bott så är jag det i 1tim.1dag 2dar 1vecka eller år Men till slut reser man sej man överlever man kan sen blir man stark!

[Myosotis]

Sopar problemen under mattan Det är jag jätteduktig på!! Shoppa har jag inte råd med Men om man blundar och håller för öronen så försvinner ju problemen, eller hur? (Förutom när man ska sova )

[Peztis]

Jag är precis likadan men har lovat min man dyrt och heligt att sluta med det och istället ta tag i det som dyker upp.

Är annars en riktig struts och är duktig på att stoppa huvudet i sanden! Man varken ser eller hör problemen där under men tankarna finns ju kvar. Många gånger har det löst sig på något vis när jag väl har dragit upp huvudet men ibland stoppar jag ned det i sanden igen - hu, det fanns ju kvar där ovan! Kanske det är borta när jag drar upp huvudet igen...?

[Wilmer]

Man sjunker långsamt tills man håller på att kvävas, tar tag i saker en efter en, kommer över ytan, sedan har någon hittat årorna du tappat och drämmer dig i skallen med dem så får du börja om igen.

[MrLeaf]

Av erfarenhet har jag lärt mig att det inte hjälper att "sopa problemen under mattan".
Det är bättre att ta tag i problemen direkt, medan de fortfarande är små problem.

Det är bara att ta en sak i taget.
Är situationen jävlig kan det vara svårt att ha överblick och då är det bra att prata med någon.

Mvh

[merlin68]

Om man har ansvar för en massa människor kring sig är man tvungen att ta tag i saker omedelbums. Så har det varit för mig nästa hela livet. Ibland hade jag gärna sopat problemen under mattan men har inte "haft råd" att göra det
Sedan är det inte bra om saker blir liggande ouppklarade. Bättre en kort skarp smärta än ett utdraget molande för att man inget vet....

[Skruttis]

Man sjunker långsamt tills man håller på att kvävas, tar tag i saker en efter en, kommer över ytan, sedan har någon hittat årorna du tappat och drämmer dig i skallen med dem så får du börja om igen.

Kunde inte ha formulerat det bättre själv. Exakt så känns det!

[Ugglemormor]

Jag tar ett helvete i taget .. .. om det går och reder ut det som går att reda ut..... men inte fördjupa mig i det sedan för man får nog med bagage under sitt liv som man inte kan så lätt att sopa bort utan hitta en väg att handskas med det........

Redigerat av Ugglemormor: 21-11-2011, 14:42

[malcolm]

Jag har definitivt tappat årorna de senaste åren, försökte bota det hela med alkohol och shoppade en hel del verktyg och maskier för att trösta mig själv men sorger och bekymmer kan simma så det var ingen bra idé att försöka döva bort dem med starköl och det där med att shoppa var inte hellr bra eftersom vissa grejor ligger oanvända kvar i sina origialkartonger fortfarande. Har dock börjat ta tag i saker nu och förhoppningsvis skall jag hitta ett mer balanserat liv så småningom, tror mycket av mitt dåliga mående hänger samman med ensamhet. Har ingen partner och inga vänner som jag umgås med och eremitlivet frestar på psyket.

[Blomstertanten]

Jag har definitivt tappat årorna de senaste åren, försökte bota det hela med alkohol och shoppade en hel del verktyg och maskier för att trösta mig själv men sorger och bekymmer kan simma så det var ingen bra idé att försöka döva bort dem med starköl och det där med att shoppa var inte hellr bra eftersom vissa grejor ligger oanvända kvar i sina origialkartonger fortfarande. Har dock börjat ta tag i saker nu och förhoppningsvis skall jag hitta ett mer balanserat liv så småningom, tror mycket av mitt dåliga mående hänger samman med ensamhet. Har ingen partner och inga vänner som jag umgås med och eremitlivet frestar på psyket.

Skönt att höra att du börjat lyfta på mattan igen och påbörjat simfärden på väg mot ytan! Här finns det vänner när du behöver, det är bara att hojta till!

[malcolm]

Skulle vara roligt att träffa folk i verkligheten också och inte bara via en dataskärn fast de flesta verka bo så långt bort.

[gnon49]

Går ett problem att lösa snabbt så gör jag det. Alltid en härlig känsla när det ligger bakom en. Men problem finns ju i många varianter, en del tar tid att lösa, en del går snabbt. Men ta tag i problemen är nog det bästa man kan göra.

[xlxl67]

Har suttit och blädddrat i Anna-Karin Eldes roliga bok "Om ingen nyper mej i rumpan snart så går jag hem".

" Man skriver till insändarspalten "Fråga Gud".
Kära Gud
Jag har bytt man tre gånger men fortfarande är toaringen inte nerfälld
när jag går in på toaletten.
Ska det vara så här?
Förtvivlad"

På sista sidan kommer den stora frågan: Vad gör man när det känns som om man håller på att tappa årorna i livets eka?
Ja, vad gör man?

Jag nyper gärna men vet inte hur en cyberrumpa ser ut.

Skulle vara roligt att träffa folk i verkligheten också och inte bara via en dataskärn fast de flesta verka bo så långt bort.

Ja det hade varit roligt att träffa folk här IRL. I vilket landskap bor du? Själv bor jag i Göteborg.

[Myosotis]

Man sjunker långsamt tills man håller på att kvävas, tar tag i saker en efter en, kommer över ytan, sedan har någon hittat årorna du tappat och drämmer dig i skallen med dem så får du börja om igen.

Underbar formulering, mycket träffande.

...eremitlivet frestar på psyket.

[Blomstertanten]

Jag nyper gärna men vet inte hur en cyberrumpa ser ut.
Ja det hade varit roligt att träffa folk här IRL. I vilket landskap bor du? Själv bor jag i Göteborg.

[xlxl67]

+ [Göran får fixa en nypikon snarast]

[merlin68]

Jag har definitivt tappat årorna de senaste åren, försökte bota det hela med alkohol och shoppade en hel del verktyg och maskier för att trösta mig själv men sorger och bekymmer kan simma så det var ingen bra idé att försöka döva bort dem med starköl och det där med att shoppa var inte hellr bra eftersom vissa grejor ligger oanvända kvar i sina origialkartonger fortfarande. Har dock börjat ta tag i saker nu och förhoppningsvis skall jag hitta ett mer balanserat liv så småningom, tror mycket av mitt dåliga mående hänger samman med ensamhet. Har ingen partner och inga vänner som jag umgås med och eremitlivet frestar på psyket.

Ett bra tips hur du kan träffa folk på ett enkelt och kravlöst sätt är att sätta upp en lapp (anslagstavlan hos din mathandlare kanske?).
Skriv att du vill börja promerera men saknar någon/några att gå tillsammans med. Kanske finns någon som vill vara med på nybörjarnivå/otränad?
Du slår två flugor i en smäll. Dels gör du något för din häsla och dels får du träffa nytt folk. Kanske kan ni bli en hel grupp som träffas lite då och då och promenerar tillsammans. Då kan man kolla upp varandra lite och se vilka man passar bäst med, kanske kan det bli början på en eller flera fina vänskaper

[Gossen Ruda]

Nu är jag singel så jag vet inte riktigt varför det här med toaringen skall vara något problem. Kvinnorna klagar på att ringen inte är nerfälld när de skall göra ett besök men varför får aldrig männen aldrig klaga på att kvinnan inte fäller upp ringen efter besöket? Skall vi inte ha jämlikhet?

[Anma]

Nu är jag singel så jag vet inte riktigt varför det här med toaringen skall vara något problem. Kvinnorna klagar på att ringen inte är nerfälld när de skall göra ett besök men varför får aldrig männen aldrig klaga på att kvinnan inte fäller upp ringen efter besöket? Skall vi inte ha jämlikhet?

Precis det där säger maken med, fast han är noga med att fälla ringen. Men det har inget med mig att göra, han tycker bara att en uppfälld toalettring är störande för hans estetiska sinne.