Bättre granen barrar så att man kan slänga ut eländet än att ha en gran som håller i evighet och t.o.m. växer och som man därför inte näns kasta utan har den kvar till Valborg vilket jag varit med om.

Det kan bli så när man bara kan gå ut i skogen och hämta en färsk gran.
Jag sa alltid att en plastgran kommer inte över min tröskel men till slut föll jag till föga av en orsak och köpte en och tänkte att "bara i år nästa ska jag ha riktig igen". Nu råkade jag ha köpt en ovanligt snygg plastgran och jag upptäckte hur lätt och praktiskt det var att slippa kliva runt i djupsnö i skogen och leta efter den perfekta granen, även om det var något visst med det också, så det blev aldrig mer någon riktig gran. Man vänjer sig och grandoften kan man fixa på annat sättt. Numera är granen permanent bosatt i källaren eftersom jag inte firar jul sen några år tillbaka. Ungarna får väl slåss om den när det blir dags för arvsskifte.