Jo, små barn kan man ju kalla för charmtroll oftast, men så kallade jag min goa mormor när ingen annan hörde på och som hon myste då! .......

Hon hade alltid varit det i mina ögon.
Min hejare och skojare till morbror brukade jag krama om och viska i hans öra "din rackars charmtroll", vilket utlöste ett hjärtligt skrattanfall hos honom, men jag lovade heligt att inte säga det högt så att andra hörde på.
Sista gången jag besökte honom på äldrevården, kände han inte igen mig, men när jag kramade om honom så kallade jag honom min goa charmtroll.....
Va sa du? fick jag till svars, så jag upprepade det högre och han faktiskt rodnade och en glimt av igenkännande fanns i hans ögon samt att några tår trillade ner längs hans skrumpna kinder och hans medvetande gick tillbaka dit den var innan.....
Det var sista gången jag såg honom och på hemvägen brast jag i gråt. Jag hade älskat denne man hela mitt liv och det hade alltid funnits en speciell plats för mig hos honom.
Så var drar man gränsen, det vet jag inte. Det finns nog speciella charmtroll i alla åldrar ......
Redigerat av Ugglemormor: 26-11-2012, 03:14