Döden tänkte jag mig så.... Alternativ

[Monarda]

En vacker dikt av Bo Setterlind och en vacker tanke om livets slut. Nu blir jag lite allvarlig så här dom sista skälvande dagarna på året. Inte för att jag planerat att lägga näsan i vädret än på ett tag men jag känner att tankarna om detta eviga (?) tillstånd tränger sig på mer ju äldre jag blir. Det gick ju en serie på tv för ett tag sedan om döden men jag valde att inte se på den, det kanske var dumt. Var det någon här som såg den?
Som samhället ser ut idag med åldringsvård, eller snarare sagt brist på denna, så är ju ett åldrande där man blir beroende av andra inget att se fram emot. Min egen mor låg i tre år på ett äldreboende innan hon fick sluta sina dagar och det är en erfarenhet jag vill slippa och heller inte utsätta min son för. Det dåliga samvetet följer mig än idag över att jag inte var där tillräckligt ofta. Kanske dags att damma av den gamla ättestupan igen eller be att få bli utsatt i skogen som vargmat. Annars är ju soptunnorna tillräckligt stora, kanske också ett alternativ när det börjar närma sig. Fast vilken ska man ta.... Brännbart eller kompost?
Skämt åsido, hur tänker ni om detta oundvikliga?

[Natur liv]

Det gick ju en serie på tv för ett tag sedan om döden men jag valde att inte se på den, det kanske var dumt. Var det någon här som såg den?

Jag såg alla program utom det sista (som jag snart ska se) och det var otroligt lärorikt. Slående är just att vi diskuterar och lär oss om många andra saker, saker som vi kanske inte ens kommer att få uppleva. Men just döden kommer vi alla att möta, både vår egen och anhörigas. Det är ju inte helt fel att skaffa sig lite mer kunskap om det. Annars får vi lära oss den hårda vägen, när någon nära dör och vi behöver reda upp allt efter. Både sorgen och allt praktiskt.

Försök att se programmen, även om de är lite känsloladdade, de tar upp olika aspekter kring händelser före, under och efter döden. Kanhända tycker du att det blir lite mer avdramatiserat.

[Eva i Skåne]

Jag såg inte heller tv-serien, men visst är det något alla (tror jag) tänker på ibland.

Jag har föräldrar på 80+ och jag vet att dom är rädda för att hamna på äldreboende. Än är dom pigga och klarar sig utan hemhjälp, men dom blir ju äldre liksom jag. Jag tänker ofta på att kanske kunna ha en av dem boende hos oss den dagen den andra är borta... Är dock tveksam till att min man är så road av den tanken, jag har hållit den för mig själv tills vidare.

Ang min egen död tänker jag mest att det ska vara så enkelt som möjligt för mina barn. Nåt hjälplöst paket vill jag inte bli

[kerstin z5-6]

Jag såg den och tyckte den var värdigt bra, avdramatiserad och med en mycket bra reporter.

[hattstugan]

Döden kommer och inget jag våndas över!
Har jobbat med döende (gamla) och är ett jobb jag kan sakna för det är så fridfullt!
Vill inte heller bli ett kolli men det är tyvärr inget man kan göra så mycket åt om det händer!
Såg inte serien!
Den går i repris sent i kväll men kommer inte att se den då heller!

[pejori]

En vacker dikt av Bo Setterlind och en vacker tanke om livets slut. Nu blir jag lite allvarlig så här dom sista skälvande dagarna på året. Inte för att jag planerat att lägga näsan i vädret än på ett tag men jag känner att tankarna om detta eviga (?) tillstånd tränger sig på mer ju äldre jag blir. Det gick ju en serie på tv för ett tag sedan om döden men jag valde att inte se på den, det kanske var dumt. Var det någon här som såg den?
Som samhället ser ut idag med åldringsvård, eller snarare sagt brist på denna, så är ju ett åldrande där man blir beroende av andra inget att se fram emot. Min egen mor låg i tre år på ett äldreboende innan hon fick sluta sina dagar och det är en erfarenhet jag vill slippa och heller inte utsätta min son för. Det dåliga samvetet följer mig än idag över att jag inte var där tillräckligt ofta. Kanske dags att damma av den gamla ättestupan igen eller be att få bli utsatt i skogen som vargmat. Annars är ju soptunnorna tillräckligt stora, kanske också ett alternativ när det börjar närma sig. Fast vilken ska man ta.... Brännbart eller kompost?
Skämt åsido, hur tänker ni om detta oundvikliga?

Jag är inne på samma linje som du, men föredrar den "Schweiziska metoden" med självmordskliniker.
Jag och bara jag kan bestämma när och om jag vill avsluta mitt liv.
Nu undantar jag vissa depressionstillstånd, men om jag av ålder eller sjukdom vill gå vidare, bör jag få bestämma det själv.

[pejori]

Det jag just nu, tycker är jobbigast med att bli "gammal" är det beroendet som kommer.
"Olika krämpor som gör att jag måste be om hjälp". Be om hjälp, är något jag hatar.
Har alltid klarat mig själv och nu blir jag mer och mer beroende av andra, för att fixa det som var en självklarhet tidigare.
Börjar snegla på "seniorboende" Men är inte helt med på dom noterna mentalt.
Får väl flytta till ett område med affärer, då det saknas här, om du inte är bilburen.

[Monaxe]

Jag är inne på samma linje som du, men föredrar den "Schweiziska metoden" med självmordskliniker.
Jag och bara jag kan bestämma när och om jag vill avsluta mitt liv.
Nu undantar jag vissa depressionstillstånd, men om jag av ålder eller sjukdom vill gå vidare, bör jag få bestämma det själv.

Har lite samma tankar faktiskt. Skulle önska att jag själv fick fatta det beslutet. Vill inte bli ett kolli som vårdas av stressade och utarbetade personer, som sliter för att hinna med en omöjlig uppgift.
Har själv jobbat inom åldringsvården (längesedan ifs) och då fungerade det hyfsat. Men jag kan aldrig i livet se mig själv som en av dessa gamla sjuka som matas och vänds enligt schema, aldrig.
Jag jobbar ju fortfarande kvar i vården men med helt andra uppgifter och helt annan insyn i vårdapparaten. Man sliter på ett för många obegripligt sätt för att kunna ge en någorlunda god vård, men dessvärre, det lyckas inte längre. Sparnit och omorganisationer har till slut krävt sin tribut.

Jag är rädd för att bli gammal, jag är rädd därför att med stigande ålder kommer det oundvikligen krämpor. Jag är rädd för att bli gammal och ett vårdpaket som behöver hjälp, en hjälp som inte längre finns. Jag vill absolut inte bli en belastning för mina barn.

Döden, ja vad ska man säga, det är ju oundvikligt att den kommer, antingen kommer den som en befriare eller så kommer den för tidigt, jag skulle önska att jag fick välja.

Ja det var väl muntert så här på årets sista skälvande dagar, men så är det, jag rädd för att bli gammal och sjuk.

[Monarda]

Jag skulle önska att aktiv dödshjälp blev lagligt, tror att det skulle bespara många människor onödigt lidande och ser det egentligen som en självklarhet. När det ändå inte finns något hopp varför ska man då klänga sig fast vid ett ovärdigt liv. Jag är heller inte rädd för döden i sig utan det som ev kan föregå, att man ska falla sönder bit för bit och det som man ännu tar som självklarheter upphör att fungera. Tänk bara att inte kunna gå på toa eller kunna sköta sin personliga hygien. Skulle önska att våra politiker kunde sätta sig in i hur det kan sluta även för dom men dom tycks leva i den tron att dom själva aldrig kommer att hamna i en beroendesituation. Där jag bor skärs det för varje år ner i budgeten för äldrevården och själv fick jag överklaga ända till länsstyrelsen för att min hjälplösa mor skulle bli omhändertagen när vi anhöriga inte längre klarade av att sköta henne.

[kerstin z5-6]

Jag skulle önska att aktiv dödshjälp blev lagligt, tror att det skulle bespara många människor onödigt lidande och ser det egentligen som en självklarhet. När det ändå inte finns något hopp varför ska man då klänga sig fast vid ett ovärdigt liv. Jag är heller inte rädd för döden i sig utan det som ev kan föregå, att man ska falla sönder bit för bit och det som man ännu tar som självklarheter upphör att fungera. Tänk bara att inte kunna gå på toa eller kunna sköta sin personliga hygien. Skulle önska att våra politiker kunde sätta sig in i hur det kan sluta även för dom men dom tycks leva i den tron att dom själva aldrig kommer att hamna i en beroendesituation. Där jag bor skärs det för varje år ner i budgeten för äldrevården och själv fick jag överklaga ända till länsstyrelsen för att min hjälplösa mor skulle bli omhändertagen när vi anhöriga inte längre klarade av att sköta henne.

Nej absolut nej till det. Att vara sjuk och inte kunna sköta sin hygien är mindre farligt än ni tror. Det har jag varit dessutom som väldigt ung, (tarmvred) och trots att det gjorde så ont att jag ville dö mesta delen av tiden ville jag bara leva. Min mamma som är 88 är inkontinet till kisseriet numer och kan inte duscha själv, men vill verkligen leva och se hur det går för barnbarnet och hur hennes hibiscus mår.
Hon bor i en servicelägenhet med utmärkt service

[pejori]

Nej absolut nej till det. Att vara sjuk och inte kunna sköta sin hygien är mindre farligt än ni tror. Det har jag varit dessutom som väldigt ung, (tarmvred) och trots att det gjorde så ont att jag ville dö mesta delen av tiden ville jag bara leva. Min mamma som är 88 är inkontinet till kisseriet numer och kan inte duscha själv, men vill verkligen leva och se hur det går för barnbarnet och hur hennes hibiscus mår.
Hon bor i en servicelägenhet med utmärkt service

Tycker det låter helt underbart, att det finns gamla som har livsviljan kvar fortfarande.

Helt underbart, men ser också ett behov av valfrihet, där den som inte känner samma glädje, ska få välja.

Jag vill välja. Och när jag känner att det är slut och jag bara är en plåga, vill jag kunna "gå under med flaggan i topp".




Vill man fortsätta och finner ett nöje i det, är det väl ok, men jag tycker att "valfrihet" är bäst.

[kerstin z5-6]

Riskerna med en sådan lag är för stora och redan nu har vi regler som gör att man inte uppehåller liv i onödan , eller ger meningslösa behandlingar. Min mamma om jag nu ska dra upp henne igen har bröstcancer som enbart är palliativt behandlat tex.

[Monaxe]

Tycker det låter helt underbart, att det finns gamla som har livsviljan kvar fortfarande.

Helt underbart, men ser också ett behov av valfrihet, där den som inte känner samma glädje, ska få välja.

Jag vill välja. Och när jag känner att det är slut och jag bara är en plåga, vill jag kunna "gå under med flaggan i topp".

Vill man fortsätta och finner ett nöje i det, är det väl ok, men jag tycker att "valfrihet" är bäst.

Jag håller med dig Pejori, dessutom är det inte så vanligt med bra fungerande äldreboende här i Västgötalands regionen. Det gör frågan om egen vilja ännu viktigare.
Ja jag vet att jag låter negativ och tråkig, men jag har sett insidan allt för många gånger. Jag vill inte bli hjälplös och tvingas få hjälp av andra när det gäller så banala ting som att kissa när jag vill och inte när andra har tid att hjälpa mig.

Min 80 årige granne tog saken i egna händer för ett tag sedan. Hen plockade ut allt hen hade på apoteket, bla insomningstabl, vanliga sömntabl, lite lugnande och dessutom en hel del smärtstillande. Det var inte roligt för den anhöriga som fann henom, men om man verkligen inte vill leva längre, vem kan säga att det var fel?

Redigerat av Monaxe: 29-12-2013, 22:41

[pejori]

Tror fortfarande på valfrihet.

Den som vill vara kvar på ålderns och sjukdomarnas höst är väl helt ok.

Men vill man avsluta, ska den möjligheten också finnas och inte bara för de som använder livsuppehållande åtgärder.

Jag personligen, vill gärna själv välja, när det är dags att gå vidare.

Jag håller med dig Pejori, dessutom är det inte så vanligt med bra fungerande äldreboende här i Västgötalands regionen. Det gör frågan om egen vilja ännu viktigare.
Ja jag vet att jag låter negativ och tråkig, men jag har sett insidan allt för många gånger. Jag vill inte bli hjälplös och tvingas få hjälp av andra när det gäller så banala ting som att kissa när jag vill och inte när andra har tid att hjälpa mig.

Min 80 årige granne tog saken i egna händer för ett tag sedan. Hen plockade ut allt hen hade på apoteket, bla insomningstabl, vanliga sömntabl, lite lugnande och dessutom en hel del smärtstillande. Det var inte roligt för den anhöriga som fann henom, men om man verkligen inte vill leva längre, vem kan säga att det var fel?

Tror att både han och hans anhöriga hade valt ett avsked under ordnade former.

Nu får man göra som Hen, och tillfoga sina anhöriga onödig smärta.

Ett "livstestamente" är något jag tycker är lika viktigt som ett vanligt testamente.

[niggle]

Detta är en fråga som trycker de flesta som uppnått mogen ålder. För egen del har jag blivit 55 och båda föräldrarna är döda, liksom svärföräldrarna. Jag tycker att det är ett evigt klagande på åldringsvården, särskilt den som är i privat regi. Många antyder också att det var bättre förr. Jag känner inte igen mig i den beskrivningen.
Min mormor blev gammal och senil i mitten på sjuttiotalet. I den kommunen hon bodde i nekades hon åldringsvård. Efter att ha bott hemma hos oss i ett halvår, lyckades min far ordna ett boende till henne genom en arbetskamrat som satt i en kommunal nämnd. Hon hade tur, eftersom hon fick ett eget rum, vilket de flesta inte fick då. Hela åldringsvården byggde på att det fanns hemmafruar som kunde ta hand om de gamla. Så är det inte längre. I stort sett alla kvinnor har tack och lov egen försörjning. Men antalet äldre som behöver vård ökar dramatiskt hela tiden. Det är ett stort problem nu, men kommer att bli ännu värre inom snar framtid. Särskilt i glesbygden. Bo Setterlinds vackra dikt speglar ett fenomen som inte finns längre. Människor stupade mitt i sitt arbete, betydligt yngre än dagens gamlingar.
När nu våra föräldrar har behövt åldringsvård, har inte allt varit perfekt och man har ofta fått tjata sig till hjälp.
Men vad är alternativet?
Vad gäller dödshjälp, tror jag att man ofta ser till sitt eget lidande (att se en älskad människa tyna bort) än att se hur det faktiskt är för den det gäller. Genom min egen livsresa har jag fått ändra attityd och inställning massor av gånger. Redan vid 55 känner jag att jag har tappat en del förmågor. Saker som jag älskade att göra tidigare, kan jag inte göra längre. Syn, tänder och hörsel har blivit sämre.
Så länge det finns snälla människor omkring mig, som tar sig tid och kanske för ett samtal eller håller min hand tycker jag att livet är värt att leva.
Det är väl det som är vår uppgift, vi som fortfarande har våra förmågor. Nämligen att göra livet värdefullt för våra medmänniskor.
Jag vänder mig mot inställningen att man blir värdelös, bara för att man tappar sina förmågor.

[Monaxe]

Man blir absolut inte värdelös bara för att man blir äldre och krämporna kommer krypande, absolut inte! Snarare tvärtom, man har mycket att dela med sig av, mer erfarenhet och livskunskap.

Men om man verkligen inte vill längre, ska man då behöva smyga med det, spara piller och sedan smussla undan det tills man har så många så man kan avsluta det själv?

Var går gränsen för att få åldras med värdighet?

Redigerat av Monaxe: 29-12-2013, 22:57

[niggle]

Man blir absolut inte värdelös bara för att man blir äldre och krämporna kommer krypande, absolut inte! Snarare tvärtom, man har mycket att dela med sig av, mer erfarenhet och livskunskap.

Men om man verkligen inte vill längre, ska man då behöva smyga med det, spara piller och sedan smussla undan det tills man har så många så man kan avsluta det själv?

Var går gränsen för att få åldras med värdighet?

Bra fråga!
Var går gränsen?
Hur mäter man värdighet?
Vems ögon använder vi?

[theseraphim]

Ens egen värdighet i fallet med aktiv dödshjälp bör väl vara det viktigaste. Sen så tror jag inte att det kommer klubbas igenom i Sverige för vem skulle vilja fatta det beslutet? Okej med någon med tex obotlig cancer i slutskedet men bara ålderdom känns knepigt plus hade nog inte ens ingått i de krav som ställts. Min far jobbade med äldrevården i många år och upplevde både bra och dåligt men en av hans lärdomar var att de flesta som mådde dåligt var de som "gett upp" dvs de som blivit bittra för att de inte kan göra samma saker längre. De däremot som insett att åldern får ta ut sin rätt men man kan hitta annat i livet att göra mådde betydligt bättre.

[kerstin z5-6]

Vårdens arbete ska gå ut på att hjälpa människan att leva tills man dör.. inte något annat.

[theseraphim]

Vårdens arbete ska gå ut på att hjälpa människan att leva tills man dör.. inte något annat.

Håller med till 99%, svarta änglar och dylikt är mördare inget annat.