Nordica var den första druva jag odlade. Har alltid trott att det var så nära Zilga man kunde komma, men jag har inte precis tänkt på bladens storlek. Hos oss står den intill en tegelvägg med massor av murbruksrester i marken, så kalken verkar inte spela någon roll. Och på kolonin står den i vanlig skånsk lera. Den påstås tåla minus 35 grader. Nu blir det väl rätt kallt på kontinenten också; problemet är sällan att klara vintern, utan det avgörande är att hinna mogna under en kort nordisk sommar. Och visst är Nordica en staketdruva, med typisk labruscasmak som alltså inte ger så gott vin (säger finsmakarna). Men druvorna blir goda, blåröda och rätt små med hårda kärnor.
|