Hej igen.
De gula blommorna, är färgkulla,
Anthemis tinctoria.
Läcker och intensiv färgkombination, även ihop med vanlig ringblomma.
Det är också en vild blomma som man kan finna här och var. Ser ut som en gul prästkrage, mycket vacker tycker jag själv.
Älskade den redan som barn.
Så för sådär tio år sedan köpte jag en liten planta på "weibulls". Den stormtrivs hos mig.
Om någon finner den ute i naturen, så är det bara att plocka några av de utblommade blommorna och lägga på en bit "barmark" som man har nånstans. Fröar av sig lätt!
Den kom in i Sverige på 1700-talet. Med utsäde, säger en del. Som färg-växt, säger andra. Antar att sanningen ligger däremellan och innesluter bägge.
Den har alltså använts till att färga garn, vilket det latinska namnet
tinctoria syftar till.
Kajsa, jag antar att du menar austinrosorna som ömtåliga?
De klarar sig fint här, (zon 3), jag gör inget särskilt åt dem, täcker dem knappt ens på vintern/våren.
("Arbete" är ju inte min starka sida... Lek och njutning ska det vara, särskilt i trädgården.)
Golden celebration inte bara luktar gott, den känns gott också!!! Mjuk, sval, len, mot huden.
Ibland när jag plockar bort blommmor som är så gott som överblommade, funderar jag på att ta ett band runt hela huvudet, och knyta fast den över näsan. För den ljuvliga doftens skull i första hand. Men inte desto mindre för den mjuka lena känslans skull!!!
*lyrisk vid minnet*
Alla mina rosor har däremot inte klarat sig. Göteborgs rosarium och Amber queen dog snabbt o effektivt. Dom gillar inte mig.
Sen har jag några andra också, som inte ville.
De som inte tycker om mig, insisterar jag inte på - det ska vara ömsesidig kärlek, om jag ska må bra av dem (och de av mig).
Det är ju i blomvärlden som i människovärlden
CITAT
hittar du en tokig kärring under rosenbuskarna
- så är vi TVÅ där!
Drömträdgård ... Jaa ... det är faktiskt min också...
Ibland kan jag nästan inte förstå allt gott jag har. Har starka band till denna min födelseplats. Och jag ÄLSKAAAAR blommor och växter och djur och småkryp och dofter och naturen och bär och vind och moln och luften mot ansikte och kropp, och ljuden av sus, surr och alla dessa ljud som bildar naturens egen orkester, och ... och ... allt.
Jag är faktiskt lycklig. Och det är så
skööööööönt.
Det har inte alltid varit så...
Så min lycka är dessutom uppfylld med en djup stilla ödmjukhet.
Gossen i det gröna...
Köper man fröpåse av, i "vilken butik som helst" och kastar ut var man vill, i stort sett. Växer snabbt och lätt, och fröar sen av sig.
Vill man vara lite mer effektiv tar man fröerna själv och spar till våren.
Hur hög blir den? *rusar ut och kollar*
- - -
... Kommer tillbaka efter ett par timmar ...
Det är lätt att rusa ut i trädgården, men inte lika lätt att slita sig därifrån...
Gossen i det gröna var det.
... Gossen är faktiskt en "hon" vid närmare examinering
och heter Jungfrun i det gröna,
Nigella damascena, för att vara korrekt.
se]Se här.Hon blir väl ungefär en halvmeter hög. Hon står bra tycker jag. Det är klart att en och annat kan väl lägga sig - det har ju verkligen regnat mellan varven här, men det är nog undantagsfall.
(Det ska finnas en "gosse" också, har jag för mig. ?? Men han är nog röd ... ??)
Hej Birgit. Tackar så mycket.
Kameran är en Nikon coolpix 995. Digitlakamera "förstås".
Kramisar från amaira.
välkommen, i trädgården. Rosor, bl.a.
21-07-2004, 12:57
