CITAT (Betty @ 30-12-2004, 18:48)
Men var försiktiga med hur ni ställer ljusen, akta gardiner och annat brinnbart!
Tillräckligt många är hemlösa ändå och brandkåren önskar sig nog en lugn avslutning på det gamla året...
Kan inte annat än instämma.
Var försiktig med elden.
Ikväll så här dags för ett år sedan satt övriga famljen iförd kalsonger på golvet i en lånad lägenhet. VI hade varit och köpt madrasser lakan täcke och örngott. Ätit på pizzerian.
En golvlampa hade vi som vi hade lånat, ingen TV, Ingen mat hemma.
Själv satt jag i stinkande brandkläder i tvättstugan som tillhörde lägenheten vi lånat och tvättade så att vi skulle ha kläder dagen därpå.
I kväll är allting mycket annorlunda även om detta år fått oss att åldras minst tio år. Jag är tacksam att familjen är hel och att vi har det bra.
Jag minns också känslan när jag stod i t-shirt på trottoaren och såg huset brinna. maken trodde jag var död i källaren. Skorna var genomsura, ingen jacka hade jag på mig. Det gick inte att gå in i huset. Jag visste inte var jag skulle bo på kvällen. hade två barn som skulle försörjas och en halvrenoverad, halvbrunnen kåk. Man kände sig så liten och hjälplös.
Allt löste sig till det bästa. Maken överlevde, huset står kvar men jag har kämpat med näbbar och klor för att rädda firman. VI är inte borta från det hela ännu.
Men ändå........ Vi bor i lilla Sverige. Det finns ändå en slags grundtrygghet även om vi upplever många gånger att den är bortsopad ur statsbudgeten.
Jag kan inte annat än att tänka på de stackars människorna i Asien. Allt bortspolat. Finns inte en gång något att ta reda på. Trots att det är på andra sidan jordklotet så känner jag deras förtvivlan ända hit.
Dert är nästan så att man skäms för att man tycker 2004 har varit ett år man helst vill glömma. Allt är ju relativt.
Jag har det ju fruktansvärt bara i alla fall. Det gäller ju att komma ihåg det.
tänd ljus i fönstren...
30-12-2004, 17:37
Men, det gjorde jag tack och lov!
Känns som en fin gest i alla fall.
