Det här med kalkning och pH-värde är ett rätt snårigt kapitel, men jag kan göra ett försök att åtminstone förklara några enkla faktorer som påverkar växtligheten. Jag bortser här från surjordsväxterna, som utgör "den andra sidan av myntet" så att säga.
Växterna upptar näringsjoner som dels finns fritt flytande i markvätskan och dels bundna i markpartiklar. När växten upptar näringsjoner från markpartiklarna byter de - förenklat sagt - ut vätejoner mot näringsjoner (i det här fallet positivt laddade joner som t.ex. kalium och magnesium). pH-värdet är ett uttryck för halten av vätejoner i marken, ju mer vätejoner desto surare jord. Det kalkningen åstadkommer är en neutralisering så att vätejonerna försvinner från markpartiklarna i form av koldioxid och vatten så att markpartiklarna igen kan ta emot och binda "nyttiga" näringsjoner som växten kan utnyttja.
Det som händer när pH-värdet sjunker är att jorden blir fattigare på kalcium, magnesium och kalium. Samtidigt ökar lösligheten hos vissa skadliga ämnen, t.ex. aluminium (skadligt för växterna) och vissa tungmetaller (skadliga för oss). Till de största nackdelarna hör att växternas näringsupptagning försvåras och framför allt att fosforupptagningen försvagas (fosforn binds till aluminium och järn och kan därför inte upptas av växterna). Å andra sidan försämras upptagningen av järn och många mikronäringsämnen (t.ex. mangan och zink) av ett högre pH-värde. Ett optimalt pH-värde kunde kanske vara 6,0-6,5 men det beror lite på jordarten och vad växterna trivs bäst i.
I en allt för sur jord trivs inte heller nyttiga markorganismer (bakterier, maskar, m.m.), vilket gör att nedbrytningen av det organiska materialet till näringsämnen som växterna kan utnyttja går långsammare. Kvävebakterierna i marken och i baljväxternas rotknölar blir också ineffektivare i sur jord. Vissa växtsjukdomar, som t.ex. klumprotsjuka, gynnas av en sur jord - å andra sidan förekommer mera strålsvamp i jord med högre pH vilket ger skorv på potatis (som alltså vill ha det lite surare...).
En mycket humusrik trädgårdsjord, som ständigt tillförs mängder av organiskt material som t.ex. kompost och s.k. stallgödsel, kan dock ha ett lägre pH-värde än t.ex. en sandrik jord. Det beror på att humusen fungerar som en buffert. Därför trivs nässlorna riktigt bra på dynghögar. En välbrunnen och färdig kompost borde faktiskt också vara ganska neutral i pH-värdet, men det beror förstås på vad den innehåller.
Om man istället för organiska gödsel- och jordförbättringsmedel förlitar sig mer på handelsgödsel (typ blåkorn) lönar det sig dock att kalka regelbundet, det ammoniumkväve som finns i handelsgödsel har nämligen en viss försurande inverkan på jorden. Om man inte kalkar kan man faktiskt lika bra slänga handelsgödslet direkt i sjön - för det är ju där det hamnar förr eller senare i så fall...
Det finns förstås också humusrika jordarter som är ytterst sura som t.ex. vitmossetorv och svavelhaltiga gyttjeleror, men de brukar ju inte förekomma i särskilt många trädgårdar...
Micke
Får man bara ändan ur vagnen, behöver man inte ta sig i kragen.
Kalkning av jorden, - hur viktigt är det?
25-05-2005, 15:05
Då kan jag slappna av lite, för jag förstår att det inte är livsnödvändigt. När du köper/planterar växter tänker du då på att "Nej, den där kan jag inte plantera för den föredrar kalkrik mark" - eller stoppar du ner det du känner för?
. Det funkade för mig. Man måste skaffa sig en egen erfarenhet och i värsta fall så
