|
Om annorlundaskap. |
|
|
|
07-06-2005, 08:10
|

Medlem
Antal inlägg: 6 105
Medlem sedan: 25-04-2004
Medlem nr: 3 398

|
Om Annorlundaskap, tankar i amairas huvud: Ju äldre jag blir, desto mer ser och förstår jag hur inre drifter driver oss människor, utan att vi har någon aning om det. än mindre makt över det. Vi kan tycka om och acceptera djur, men människans djuriskhet tycks vara fullständigt tabu. Är det något kulturellt arv som vi bär med oss ifrån kristendomen månne?Att människan har en själ och djuren är oskäliga? Inte för att vi tror så idag (i alla fall de flesta förstår nog att djur inte är "själ-lösa") men för att synsättet satt sig djupt i vår värderings-skala: en människa som beter sig djuriskt är en dålig människa. Därför gäller det att förneka alla drag hos en själv, som kan verka "djuriska", för vem vill vara en dålig människa? Men som med allt annat kan problem som förnekas - inte lösas! Eftersom det då blir någonting annat som man fösöker lösa. Att istället finna, bli medveten om, acceptera och erkänna - ja, det är ju den universiella grunden för ALLT framåtskridande, oavsett vilket problemområdet är, vare sig det är högst personligt, eller utbrett allmängiltigt, vare sig det gäller en liten myra eller hela universum! Så ... när det gäller "människans djuriskhet", så är en stor del av mänskligheten blind. Vilket är ett problem i sig själv. Eftersom det förhindrar lösningar av en stor mängd av alla de andra problemen som dyker upp i människans fotspår. Ett av människans "problem" genom tiderna, är att vi har sååå svårt för att acceptera "annorlundaskap". Den flockmedlem som utmärker sig alltför mycket genom att i något avseende bete sig, eller SE UT på ett annorlunda vis - väcker agg inom oss. (Ofta olika saker för olika människor, dessutom. men jag tror inte att någon går fri!) Det kommer djupt inifrån, oanmält och utan medföljande förklaring eller hanteringsmanual. När sedan själva känslan har gjort sin påträngande entré, hänger tankarn på från ett annat håll, och finner fullt trovärdiga förklaringar till varför man inte tål, och vad det är man inte tål. Här vill mina tankar knyta an till Kay Pollaks, i kapitlen om mobbing, i boken "Att välja glädje". Mycket mycket tankvärda, som jag inte refererar här, mer än att angrepp ger dåligt samvete och eskelerar i större angrepp, allt för att själv (omedvetet) komma undan sin egen skuld, och övertyga sig själv om att skulden ligger hos motparten. Min starka övertyglese är, att "mobbing" kommer man aldrig ifrån förrän man definierar problemet som det är: det vill säga tar bort skammen omkring själva fenomenet!!! Det är djupa drifter i rörelse, där mobbing börja växa! Det är djupa känslor som kommer i rörelse! Känslor styr man inte, ifall det nu är någon som fortfarande tror det. Än mindre hanterar man dem med "stryk", oavsett HUR stor vår inre vilja att GE stryk är!(för att lära den andre minsann) Ibland (oftast, kanske alltid?) är viljan att ge någon en rak höger, endast en vilja att tillfredssställa våra egna behov. Som en tillfredsställande lösning på ett problem, är det ganska värdelöst. Det är snarare ett tecken på att vi inte kan se problemet som det är, inte kan se HELHETEN av det. Ett dåligt (? eller kanske inte dåligt) exempel är hur ett albinodjur kan bli utmobbat ur flocken, ja kanske också dödat, för att det är "annorlunda". Annorlundaskap inom en flock, kan göra hela flocken sårbar!! Vare sig det handlar om utseendet eller beteendet. Det kan vara farligt för hela gruppen. (även om det inte längre är farligt för oss människor, så vet inte våra gener om det) Inte vet djurgruppen om det, en sådan medvetenhet finns inte, det är bara "känslor" som styr, som är drivkraften, Livets Verkställande Drivkraft som börjar röra på sig och dyker upp som känslor av aggression osv. Jag själv tror på MEDVETENHETEN om vem och vad vi är, och vad som är våra förutsättningar - som den enda framkomliga vägen för människan som art att skapa ett bättre samhälle för oss. Däremot tror jag inte på den medvetenheten, tror inte att den är möjlig... För många människor är skadade, sårade och trasiga, eller har andra "hinder" för att VILJA eller ens KUNNA "möta verkligheten som den är"! Även det styrs ju av djupa inre drifter och mönster. Och så det där med "verkligheten" - vem kan säga hur den är? När varje egen människa har sin egen bild av den, och varje egen människas bild är sann, för den människan... Ändå tror jag, attt vi människor på något vis behöver få bort SKAMMEN omkring vad vi är och hur vi är. Skam är någonting gräsligt hemskt att bära. När vi ansätts av den känslan, har vi ofta en inre drift (försvarsmekanism) som försöker föra över skammen på någon annan! Resultatet blir ... t.ex. "pajkastning", som ligger mycket nära mobbing ur drifthänseende. Fast vi själva uppfylls av känslor av "att ha rätt". Vem - vilken människa - är beredd att möta sina egna mobbartendenser, när SKAMMEN att bära dem, är tyngre än ... än ... *finner inget liknelse-ord som duger*. Skammen, inte bara i ens egna ögon, utan också som en kompakt mur från människorna omkring en. Därför att inte heller DE kan möta den hos sig själva, för den är inte accepterad. Det är inte "mänskligt". Men, egentligen så FINNS DET JU INTE någon "skam" i att vara människa, med allt vad det innebär! Hur ska det kunna göra det?? Det är ju bara som det ÄR! Ingen ska tro att jag skriver detta "utifrån", som om jag själv "inte var drabbad", som om jag är en iakttagare av ANDRA. Jag försöker i allra högsta grad även iakttaga mig själv, med medvetenhet, i den mån det är möjligt... En psykolog sa åt mig en gång: Du är en MÄNNISKA, och du har RÄTT att vara lycklig!Han sa det med en sådan kraft och med en sådan inre övertygelse, att det gick rakt in i mig, och stannade kvar. Orden och ögonblicket glömmer jag inte. Jag skulle önska att jag kunde föra dessa ord, med samma kraft, vidare.
--------------------
Zon 3, Mälaröarna utanför Stockholm. Fotoblog
|
|
|
|
2 sidor
1 2 >
|
 |
Svar
(1 - 19)
|
07-06-2005, 09:39
|

Medlem
Antal inlägg: 307
Medlem sedan: 24-05-2004
Medlem nr: 3 696

|
då ska jag svara..
som varande mor åt två yngre herrar med diagnosen aspergers syndrom och aspergers syndrom/ADHD har jag ställts inför liknande frågeställningar. Min äldsta son (med enbart asperger) har dock löst problematiken på så sätt att han menar att personer med Asp.. egentligen bara är de första mutationerna av nästa form av människa.. för egentligen.. vad kan vara dåligt med att ha behov av lugn och ro och rutiner, förmåga att specialisera sej och ett genomgripande logiskt tänkande.
för övrigt så tror jag att ALLA personer anser sig vara annorlunda på något vis.. och då kan man ju börja undra. vad är det att vara vanlig?
--------------------
*************** Mälaröarna, zon 2
|
|
|
|
|
07-06-2005, 09:40
|
Medlem
Antal inlägg: 14 005
Medlem sedan: 27-11-2002
Medlem nr: 429

|
 ... orkar inte läsa så långa stycken på skärmen... tyvärr kanske skriver jag ut det senare...
|
|
|
|
|
07-06-2005, 09:44
|

Medlem
Antal inlägg: 6 105
Medlem sedan: 25-04-2004
Medlem nr: 3 398

|
CITAT (Heddas matte @ 07-06-2005, 10:39) då ska jag svara..
som varande mor åt två yngre herrar med diagnosen aspergers syndrom och aspergers syndrom/ADHD har jag ställts inför liknande frågeställningar. Min äldsta son (med enbart asperger) har dock löst problematiken på så sätt att han menar att personer med Asp.. egentligen bara är de första mutationerna av nästa form av människa.. för egentligen.. vad kan vara dåligt med att ha behov av lugn och ro och rutiner, förmåga att specialisera sej och ett genomgripande logiskt tänkande.
för övrigt så tror jag att ALLA personer anser sig vara annorlunda på något vis.. och då kan man ju börja undra. vad är det att vara vanlig? Hej Heddas matte! Då kanske vi möts i Attention! Fast jag håller till i Stockholmsavdelningen (Stockholms län), och inte Mälaröarnas Attention. (men har inte haft ork och tid det sista året) Attention är en förening värd GULD  i alla fall för mig! Jag har själv ett skuggsyndrom av DAMP/ ADHD och en son med dampdiagnos, och en pappa med typisk damp... (fast han är död nu sedan tio år) Omkring "annorlundaskap" får man tänka mycket då...
--------------------
Zon 3, Mälaröarna utanför Stockholm. Fotoblog
|
|
|
|
|
07-06-2005, 09:53
|

Medlem
Antal inlägg: 5 047
Medlem sedan: 29-06-2004
Medlem nr: 3 958

|
CITAT (amaira @ 07-06-2005, 09:10) Om Annorlundaskap, tankar i amairas huvud:
Ju äldre jag blir, desto mer ser och förstår jag hur inre drifter driver oss människor, utan att vi har någon aning om det. än mindre makt över det.
Vi kan tycka om och acceptera djur, men människans djuriskhet tycks vara fullständigt tabu.
Är det något kulturellt arv som vi bär med oss ifrån kristendomen månne?Att människan har en själ och djuren är oskäliga? Inte för att vi tror så idag (i alla fall de flesta förstår nog att djur inte är "själ-lösa") men för att synsättet satt sig djupt i vår värderings-skala: en människa som beter sig djuriskt är en dålig människa. Därför gäller det att förneka alla drag hos en själv, som kan verka "djuriska", för vem vill vara en dålig människa?
Men som med allt annat kan problem som förnekas - inte lösas! Eftersom det då blir någonting annat som man fösöker lösa.
Att istället finna, bli medveten om, acceptera och erkänna - ja, det är ju den universiella grunden för ALLT framåtskridande, oavsett vilket problemområdet är, vare sig det är högst personligt, eller utbrett allmängiltigt, vare sig det gäller en liten myra eller hela universum!
Så ... när det gäller "människans djuriskhet", så är en stor del av mänskligheten blind. Vilket är ett problem i sig själv. Eftersom det förhindrar lösningar av en stor mängd av alla de andra problemen som dyker upp i människans fotspår.
Ett av människans "problem" genom tiderna, är att vi har sååå svårt för att acceptera "annorlundaskap". Den flockmedlem som utmärker sig alltför mycket genom att i något avseende bete sig, eller SE UT på ett annorlunda vis - väcker agg inom oss. (Ofta olika saker för olika människor, dessutom. men jag tror inte att någon går fri!) Det kommer djupt inifrån, oanmält och utan medföljande förklaring eller hanteringsmanual. När sedan själva känslan har gjort sin påträngande entré, hänger tankarn på från ett annat håll, och finner fullt trovärdiga förklaringar till varför man inte tål, och vad det är man inte tål.
Här vill mina tankar knyta an till Kay Pollaks, i kapitlen om mobbing, i boken "Att välja glädje". Mycket mycket tankvärda, som jag inte refererar här, mer än att angrepp ger dåligt samvete och eskelerar i större angrepp, allt för att själv (omedvetet) komma undan sin egen skuld, och övertyga sig själv om att skulden ligger hos motparten.
Min starka övertyglese är, att "mobbing" kommer man aldrig ifrån förrän man definierar problemet som det är: det vill säga tar bort skammen omkring själva fenomenet!!!
Det är djupa drifter i rörelse, där mobbing börja växa! Det är djupa känslor som kommer i rörelse! Känslor styr man inte, ifall det nu är någon som fortfarande tror det. Än mindre hanterar man dem med "stryk", oavsett HUR stor vår inre vilja att GE stryk är!(för att lära den andre minsann)
Ibland (oftast, kanske alltid?) är viljan att ge någon en rak höger, endast en vilja att tillfredssställa våra egna behov. Som en tillfredsställande lösning på ett problem, är det ganska värdelöst. Det är snarare ett tecken på att vi inte kan se problemet som det är, inte kan se HELHETEN av det.
Ett dåligt (? eller kanske inte dåligt) exempel är hur ett albinodjur kan bli utmobbat ur flocken, ja kanske också dödat, för att det är "annorlunda".
Annorlundaskap inom en flock, kan göra hela flocken sårbar!! Vare sig det handlar om utseendet eller beteendet. Det kan vara farligt för hela gruppen. (även om det inte längre är farligt för oss människor, så vet inte våra gener om det) Inte vet djurgruppen om det, en sådan medvetenhet finns inte, det är bara "känslor" som styr, som är drivkraften, Livets Verkställande Drivkraft som börjar röra på sig och dyker upp som känslor av aggression osv.
Jag själv tror på MEDVETENHETEN om vem och vad vi är, och vad som är våra förutsättningar - som den enda framkomliga vägen för människan som art att skapa ett bättre samhälle för oss.
Däremot tror jag inte på den medvetenheten, tror inte att den är möjlig... För många människor är skadade, sårade och trasiga, eller har andra "hinder" för att VILJA eller ens KUNNA "möta verkligheten som den är"! Även det styrs ju av djupa inre drifter och mönster.
Och så det där med "verkligheten" - vem kan säga hur den är? När varje egen människa har sin egen bild av den, och varje egen människas bild är sann, för den människan...
Ändå tror jag, attt vi människor på något vis behöver få bort SKAMMEN omkring vad vi är och hur vi är.
Skam är någonting gräsligt hemskt att bära. När vi ansätts av den känslan, har vi ofta en inre drift (försvarsmekanism) som försöker föra över skammen på någon annan!
Resultatet blir ... t.ex. "pajkastning", som ligger mycket nära mobbing ur drifthänseende. Fast vi själva uppfylls av känslor av "att ha rätt".
Vem - vilken människa - är beredd att möta sina egna mobbartendenser, när SKAMMEN att bära dem, är tyngre än ... än ... *finner inget liknelse-ord som duger*.
Skammen, inte bara i ens egna ögon, utan också som en kompakt mur från människorna omkring en. Därför att inte heller DE kan möta den hos sig själva, för den är inte accepterad. Det är inte "mänskligt".
Men, egentligen så FINNS DET JU INTE någon "skam" i att vara människa, med allt vad det innebär! Hur ska det kunna göra det?? Det är ju bara som det ÄR! :wub:
Ingen ska tro att jag skriver detta "utifrån", som om jag själv "inte var drabbad", som om jag är en iakttagare av ANDRA.
Jag försöker i allra högsta grad även iakttaga mig själv, med medvetenhet, i den mån det är möjligt...
En psykolog sa åt mig en gång: Du är en MÄNNISKA, och du har RÄTT att vara lycklig!
Han sa det med en sådan kraft och med en sådan inre övertygelse, att det gick rakt in i mig, och stannade kvar. Orden och ögonblicket glömmer jag inte. Jag skulle önska att jag kunde föra dessa ord, med samma kraft, vidare. Du är en MÄNNISKA och du har RÄTT att vara lycklig... och dessutom har du också rätt att känna efter och avgöra vad lycka är just för dig!
--------------------
Det är dumt att slänga bort en hel cykel för att det kommit in ett gruskorn i kedjan...
|
|
|
|
|
07-06-2005, 10:00
|

Medlem
Antal inlägg: 307
Medlem sedan: 24-05-2004
Medlem nr: 3 696

|
CITAT (amaira @ 07-06-2005, 10:44) Omkring "annorlundaskap" får man tänka mycket då... jo det ska gudarna veta..  fast, ärligt talat så är jag glad för det, alla vi i vår familj (och grannskapet) tror jag har blivit större människor än vad vi skulle ha blivit annars. har fö inte engagerat mig i några av de där föreningarna.. finns ju ett par stycken.. försökte nån gång men tyckte mest det blev "symptomförstärkning" eller "igenkänningsbekräftelse" och jag tyckte inte vi hade nån nytta av det. är nog rätt mycket "asperger" själv också..  finns det ingen nytta med det.. går det bort.
--------------------
*************** Mälaröarna, zon 2
|
|
|
|
Lars-Olof Arvids
|
07-06-2005, 10:10
|
Gäster

|
I vintras fick jag reda på att jag också har asperger, vilket var som en bekräftelse på att jag var annorlunda = onormal = dum i huvudet. Men egentligen har detta inte alls med dumhet att göra, snarare tvärtom! Det stämmer ju faktiskt att jag har specialintressen (växter, fåglar, akvariefiskar...) som är betydligt viktigare för mig än sport, mode och annat som ska vara viktigt för "normala" människor. Om jag sedan är mindre social, har behov av rutiner och allt det där får andra avgöra. Det har jag inte tänkt på så mycket.
För inte så länge sedan läste jag i tidningen om en sjuårig pojke som som hade mobbats i skolan/förskolan i två år utan att personalen hade brytt sig. Det hela uppdagades först när hans mamma råkade komma förbi och fick se att en jämnårig klasskamrat hotade honom med en kniv. Annars fanns det ju ingen mobbing på den skolan - det var tydligen så skamligt att erkänna att man till och med blundade för att sjuåringar hotade varandra med kniv! Vad ska det bli av dessa barn som inte får lära sig i tid att sådant är förbjudet? Har man verkligen inte kommit längre idag än när jag blev utmobbad för mina annorlunda intressen för 30 år sedan?
Olle
|
|
|
|
|
07-06-2005, 10:11
|

Medlem
Antal inlägg: 6 847
Medlem sedan: 26-05-2004
Medlem nr: 3 723

|
Och jag undrar vad anledningen är till att du skriver detta. Vad syftet är??? Tror som Heddas matte att vi alla anser oss vara lite annorlunda, och även om vi inte anser oss annorlunda, så ÄR vi ju alla unika. Vilket också konstaterats i ett stort antal trådar sista tiden. Vart vill du komma med ditt inlägg eller vad är det du vill tala om för oss??? Anki
--------------------
Hundar och pelargoner....... sen är man sysselsatt året om :) Huserar på södra Öland mitt album
|
|
|
|
|
07-06-2005, 10:40
|

Medlem
Antal inlägg: 6 105
Medlem sedan: 25-04-2004
Medlem nr: 3 398

|
CITAT (Anki på Öland @ 07-06-2005, 11:11) Vart vill du komma med ditt inlägg eller vad är det du vill tala om för oss??? Anki Vad jag vill tala om? Det jag skrev. Mina tankar och livserfarenheter, som har kostat en hel del livsmöda att få ihop, men som GER mig så oerhört mycket att ha. Så många människor i mitt liv, har gett MIG så oerhört mycket!!! Av tankar, av visdom, av sig själva, av ärlighet, öppenhet och uppriktighet. Det är "bara" det, som jag "ger vidare" av. Jag TROR nämligen, att det finns NÅGON som det ger något, på samma vis som jag SJÄLV "har fått". Eftersom människor ÄR olika, så kommer bemötandet av detta också att bli olika. En del förstår inte, en del orkar inte, en del bryr sig inte, en del har inga "behov av", säkerligen blir också en och annan "arg", av en eller annan anledning. Men jag VET också, att för en del, är det VÄRDEFULLT med tankar och bollplank. Det finns ett VÄRDE av "öppenhet" - även fast det också är "farligt". Så, vad jag vill "tala om"? Ingenting annat än vad du vill höra. Vart jag vill komma? Vidare! Liksom solis vill jag HA responsen! Inte bara "medhållet" utan ALL respons, för att det LÄR MIG så mycket!!! Om mig själv och om andra och om människorna överlag. Sånt kan vara svårt att förstå, och det kan också upplevas mycket provocerande. Likaväl som det kan upplevas både som en befrielse och lättnad. Öppenhet, känslor och inre tankar är "hett stoff"!! Även är SKRIVANDET I SIG ett sätt för mig att få struktur på mina tankar. Helt egoistiska skäl, alltså. CITAT Tror som Heddas matte att vi alla anser oss vara lite annorlunda, och även om vi inte anser oss annorlunda, så ÄR vi ju alla unika. Yes! Och "det låter sig sägas" ... I ord och attityderna i samtsalen, så är de flesta av oss angelägna om att försvara vår och andras unikhet. Men ... i skuggan av konsekvenserna ... lyser toleransen med sin frånvaro... Att vara annorlunda, ger konsekvenser i den sociala samvaron. Det ger också konsekvenser i kommunikationen. Vad föranleder DIG Anki, att ställa din fråga? *uppriktigt nyfiken, utan agg eller försvar* Säger som Solis: "Jag vill bara veta!" (för jag vet inte. förstår faktiskt inte vad du menar, vad tankarna är bakom din fråga)
--------------------
Zon 3, Mälaröarna utanför Stockholm. Fotoblog
|
|
|
|
|
07-06-2005, 11:02
|

Medlem
Antal inlägg: 6 105
Medlem sedan: 25-04-2004
Medlem nr: 3 398

|
CITAT (Lars-Olof Arvids @ 07-06-2005, 11:10) I vintras fick jag reda på att jag också har asperger, vilket var som en bekräftelse på att jag var annorlunda = onormal = dum i huvudet. Men egentligen har detta inte alls med dumhet att göra, snarare tvärtom! Det stämmer ju faktiskt att jag har specialintressen (växter, fåglar, akvariefiskar...) som är betydligt viktigare för mig än sport, mode och annat som ska vara viktigt för "normala" människor. Om jag sedan är mindre social, har behov av rutiner och allt det där får andra avgöra. Det har jag inte tänkt på så mycket. Nej, aspgerger och "dum i huvudet" är ju INTE samma sak, snarare tvärtom. De flesta med aspberger, utmärker sig snarare med sin höga intelligens. (Einstein var en!!!) Däremot finns svårigheter i "kodningen" i kommunikationen, och i avkodningen av sociala underförstådda signaler. Eftersom mänsklig kommunikation till över nittio procent består av icke-ord blir oförståelse och missförstånd alltför ofta till växande svårigheter, i samspelet med andra människor. (EN förenklad förklaring av ett komplext syndrom) Att vara "annorlunda" i ett sådant avseende, är INTE lätt, eftersom man alltför snabbt blir utdömd som "dum". Har man sedan fått höra det hela sitt liv, så tror man det till slut. Det sätter sig som berg om det vill sig illa... Att vara "annorlunda" i ett sådant avseende (aspberger, eller damp) ... ja, då blir det en FÖRNEKELSE att säga att "det gör inget"... "ALLA mäninskor är annorlunda på något vis, inte ska DU tro att DU är annorlunda". Kan människor säga i all välmening, utan att förstå hur djupt det kränker. För det är sedan samma människor, som inte "förstår" konsekvenserna av annorlundaskapet, när de hamnar i det... " Skärp dig, Olle!!  har du hört det förut!?? Skärp dig ... och hårdast dömer man sig själv ... vad fan kan jag inte skärpa mig för... (I alla fall är det en damp-situation)
--------------------
Zon 3, Mälaröarna utanför Stockholm. Fotoblog
|
|
|
|
|
07-06-2005, 11:29
|

Medlem
Antal inlägg: 6 847
Medlem sedan: 26-05-2004
Medlem nr: 3 723

|
CITAT (amaira @ 07-06-2005, 11:40) Liksom solis vill jag HA responsen! Inte bara "medhållet" utan ALL respons,........
Vad föranleder DIG Anki, att ställa din fråga? *uppriktigt nyfiken, utan agg eller försvar* Säger som Solis: "Jag vill bara veta!" ....... Därför att det kändes som ett långt försvarstal för Solis. Att alla som blir irriterade på alla hennes nonsenstrådar och provocerande inlägg borde känna denna skam för att vi inte är toleranta utan beter oss som flockdjur. Dvs inte kan acceptera att någon är annorlunda. Att allt hon skriver skall accepteras och tas emot utan att reagera på provokationerna för det gör henne lycklig och hon har rätt att vara lycklig. Kanske läste jag in mer i inlägget än det var? Anki
--------------------
Hundar och pelargoner....... sen är man sysselsatt året om :) Huserar på södra Öland mitt album
|
|
|
|
|
07-06-2005, 12:01
|

Medlem
Antal inlägg: 307
Medlem sedan: 24-05-2004
Medlem nr: 3 696

|
CITAT (amaira @ 07-06-2005, 12:02) Nej, aspgerger och "dum i huvudet" är ju INTE samma sak, snarare tvärtom. De flesta med aspberger, utmärker sig snarare med sin höga intelligens. ett inlägg värt att upprepa!
--------------------
*************** Mälaröarna, zon 2
|
|
|
|
Lars-Olof Arvids
|
07-06-2005, 12:45
|
Gäster

|
Det händer ibland att folk imponeras av mina kunskaper på vissa områden. Bland det värsta jag vet är att då höra följande kommentar av missriktad beundran: "Du som kan så mycket har väl inga svårigheter att få jobb? Sådan kunskap måste det finnas en enorm efterfrågan på!" Sanningen är att man knappast har en chans om man inte helt passar in i "flocken". Vem vet hur det hade gått om det inte hade funnits lönebidrag och inte ett par av mina fältbiologkompisar (som alltså känner mig sedan länge) hade startat ett naturkonsultföretag i min hemkommun. Nu ska jag inte klaga, för jag trivs mycket bra med detta jobb och mina arbetskamrater! Amaira, du har nog rätt i detta med att ha svårt att tolka sociala signaler. Men egentligen tycker jag inte att jag har alltför svårt att umgås med folk heller. Särskilt inte i föreningar där folk har samma intressen som jag. Förutom intressanta föredrag m m är det också skönt att träffa folk som "tillåter" att man har sådana intressen. Det finns ju andra som tycker att det är väldigt ensidigt att bara ägna sig åt det snäva specialintresse som naturen är, att titta på blommor, mossor, lavar, småkryp, grodor, ormar, fiskar, älgar, rävar, ta reda på hur allt hör ihop och samverkar, smyga i buskarna med kameran, odla i rabatter, sköta akvarier...  Olle
|
|
|
|
|
07-06-2005, 14:00
|

Medlem
Antal inlägg: 6 105
Medlem sedan: 25-04-2004
Medlem nr: 3 398

|
CITAT (Anki på Öland @ 07-06-2005, 12:29) Därför att det kändes som ett långt försvarstal för Solis.
Att alla som blir irriterade på alla hennes nonsenstrådar och provocerande inlägg borde känna denna skam för att vi inte är toleranta utan beter oss som flockdjur. Dvs inte kan acceptera att någon är annorlunda.
Att allt hon skriver skall accepteras och tas emot utan att reagera på provokationerna för det gör henne lycklig och hon har rätt att vara lycklig. CITAT borde känna denna skam ... CITAT för att vi beter oss som flockdjur ... Vad tråkigt att du uppfattar det jag skrev på det viset  . Ord är verkligen bara "toppen på isberg" ... och i det här sammanhanget försvann all min "mening" med orden, under vattenytan... Men det ÄR intressant! Fast förundrande. CITAT Att allt hon skriver skall accepteras och tas emot utan att reagera på provokationerna för det gör henne lycklig och hon har rätt att vara lycklig. ?? Ja, jag "förstår" solis... ?? Men jag förstår inte dig... Och inte heller ser jag det så som du beskriver. Det jag skriver nu, är rena konkreta ord, som inte har någon annan innebörd än de som syns ovanför ytan. Inga underliggande meningar eller tankegångar, utan bara rent så: jag förstår inte. Det gör mig inte ens sårad eller ledsen eller något, eller ger mig någon vilja att du ska känna skam, eller nån känsla hos mig att du skulle vara eller bete dig dumt eller nåt. (eller att JAG skulle) Jag bara inte förstår, och vet då inte heller hur jag ska lägga orden... så det inte blir fel, ännu mera fel. Inte för att jag är rädd för att "inte ha rätt" eller bli "missförstådd" eller nåt, utan bara för att jag ... söker BÅDE förståelsen, och en kommunikation som fungerar. Rent allmänt. Fast den kanske inte finns, den heller ... (och nu pratar jag inte ens om "dig" Anki, utan om relationer över huvud taget, och om mellanmänsklig kommunikation i större perspektiv. Därför att det intresserar mig djupt!) CITAT ... att titta på blommor, mossor, lavar, småkryp, grodor, ormar, fiskar, älgar, rävar, ta reda på hur allt hör ihop och samverkar, smyga i buskarna med kameran, odla i rabatter, sköta akvarier... Varm kram till Anki, Heddas matte, Olle och ninnisky!!!! (att ta emot om "du" vill ha  )
--------------------
Zon 3, Mälaröarna utanför Stockholm. Fotoblog
|
|
|
|
Lars-Olof Arvids
|
07-06-2005, 14:09
|
Gäster

|
Och hur kunde jag glömma fåglarna? Senast igår kväll var jag ju ute och lyssnade på näktergal, gräshoppsångare, rörsångare, törnsångare m m, och hade även turen att få se två grävlingar! Olle
|
|
|
|
|
07-06-2005, 14:30
|

Medlem
Antal inlägg: 6 105
Medlem sedan: 25-04-2004
Medlem nr: 3 398

|
Jag är urusel på att skilja fågelsång från varandra. Mina öron vill inte  . Har CD med olika fåglar och deras sång, men jösses så svårt det är! Några klarar jag av (för att glömma bort igen så fort jag inte hör dem). Tror jag har en trädgårdssångare i min trädgård (den riktigt vildvuxna delen) som sjunger så oerhört vackert  . Annars är det något annat, men jag vet inte vad det skulle vara i så fall. Bofink, koltrast, svartvit flugsnappare, rödhake - är de andra skönsångarna jag har och vet om. Och med sonens hjälp lyckas hålla isär ljuden på...
--------------------
Zon 3, Mälaröarna utanför Stockholm. Fotoblog
|
|
|
|
|
07-06-2005, 15:22
|
Medlem
Antal inlägg: 291
Medlem sedan: 18-05-2004
Medlem nr: 3 641

|
Lever ihop med en pojkvän som själv är övertygad om att han har aspergers syndrom. Men ingen vill låta honom tala med en psykolog, så att han kan få klarhet i sitt liv. Sånt tär också... Skulle faktiskt vara bättre att veta säkert.
--------------------
zon 5, umeå
|
|
|
|
|
07-06-2005, 17:41
|

Medlem
Antal inlägg: 2 142
Medlem sedan: 09-01-2004
Medlem nr: 2 667

|
CITAT Men ingen vill låta honom tala med en psykolog, Vem hindrar honom, Krukan?
--------------------
CITAT * Gardening - Nature's Prozac *
|
|
|
|
|
07-06-2005, 17:45
|
Medlem
Antal inlägg: 6 877
Medlem sedan: 21-04-2005
Medlem nr: 5 537

|
CITAT (Maria i Helsingborg @ 07-06-2005, 18:41) CITAT Men ingen vill låta honom tala med en psykolog, Vem hindrar honom, Krukan? Långa köer och krav på remiss, kanske. Så är det i ala fall här uppe.
|
|
|
|
1 användare läser den här tråden just nu (1 gäster och 0 anonyma medlemmar)
0 medlem(mar):
|
|
 |
|