|
När Elle blev sjuk så kom vi efter med ekonomin. Det tog lång tid innan vårdbidraget var klart, vi var sjukskrivna båda, hade dyra resor till sjukhuset och dubbelt boende eftersom en av oss var där varje natt och vi båda var där på dagarna.
Då var fokus på den situation vi hade och vi orkade inte bry oss i något annat hade jämt göra att överleva.
Det gick så långt att en del saker gick till inkasso bl.a. ett lån hos handelsbanken.
När vi kvicknade till så gick vi till kommunens konsumentrådgivare där vi fick jättemycket hjälp och rådet att själva ta kontakt med kronofogden.
Det gjorde vi och sen dess har vi levt på existensminimum, det har gjort att nya skulder, efterskatt tillkommit, har ju inte haft en chans att betala det, men vi har haft regelbunden kontakt med kfm vi har aldrig misskött en enda uppgörelse, det här lånet det gäller har fått 2000 kr varje månad men eftersom dom inte fryst räntan så ökar det ju hela tiden.
Nu fick vi ett brev i början av juni att lånet skulle förfalla och vi skulle komma på ett förslag till uppgörelse.
Jag pratade med en kille på den inkassobyrån det gäller och på en direkt förfrågan från mig om det skulle räcka om vi satte in 2000 till i månaden förutom det dom fick från kronofogden svarade han ja, vi fick också veta att då vi gjorde en direkt uppgörelse med dom skulle räntan frysas.
Vi skrev brevet som han rått oss och fick direkt ett svar undertecknat av en annan att dom inte godtog vår uppgörelse. Orsaken är våra minskade inkomster och att vårdbidraget vi har för Elle försvinner i juni nästa år.
Det visste ju även den första handläggaren men han har gått på semester och har inte anteckningar från vårt samtal och då gäller inte det.
Vi blev skitförbannade för vi har ju ett muntligt avtal med honom och det är juridiskt bindande.
Det gick överhuvudtaget inte att prata med handläggare nr 2 och hon vägrade frysa uppskovstiden till han kommer tillbaka från semestern.
Så nu måste vi betala 92 000 kr senast på fredag annars kommer huset att säljas på excusitiv auktion.
Vi lever som sagt sen flera år på existensminimum och har aldrig misskött en betalning.
Kronofogden tycker också det är för bedrövligt men eftersom inkassofirman har begärt det så här så kan dom inget göra därifrån.
Vi kan inte ta något mer lån, vi har heller inga släktingar som kan hjälpa till.
Så vi kommer alltså att stå på gatan i slutet av sommaren, vi får inget hyreskontrakt, blir inte godkända i någon bostadsrättsförening tack vare att huset säljs så här, vi kan inte heller räkna med något direkt överskott på försäljningen eftersom lånen på huset också måste lösas och hus som säljs så här brukar gå biliigt.
Vi blir nästan skuldfria javisst, men vad har vi för glädje av det när vi inte har någonstans att bo.
Så här kan alltså en barnfamilj behandlas i Sverige 2005.
Har stor lust att vända mig till pressen, men vill inte hänga ut barnen.
--------------------
|
Idag har allt satts på sin spets
01-07-2005, 17:32
