Svårt ämne..., barnlöshet Alternativ

[Anma]

Märkte i en annan tråd att det är flera som inte har några barn, blev då nyfiken på varför det blivit så. En del kanske är för unga, en del kanske valt bort barn frivilligt och andra kanske ofrivilligt. Jag tillhör den sistnämna kategorin.

Det finns så många fördomar och tabun mot oss som är +trettio utan barn.

[pejori]

visst finns det
jag skrev att jag inte har småbarn.
två vuxna barn har jag, men det var inte en självklarhet.
mitt första barn tog sex år på sig med många långa och jobbiga ingrepp, innan hon anonserade sin ankomst
även sonen är ett så kallat "hormonbarn" men då visste läkarna vad dom skulle göra så det gick lite snabbare
det jag uppfattade som värst var alla frågor om när vi tänkte skaffa barn.
till slut blev jag så trött på det, så jag svarade som det var: "skulle gärna ha barn, men jag kan inte få några" det tog skruv

[Bjäbban]

Tillhör de som inga har....

[yenny]

jag ville... men min sambo inte.... det var ett antal år sedan... min nya vill ha barn och jag med.. men vi har bara känt varandra i 8 månader så vi tänker nog ta det lugnt lite till.

[Susanna]

Jag har valt att inte skaffa några barn och omgivningen har nog accepterat det nu. Däremot kan jag själv ibland få dåligt samvete över att själv ha valt att vara barnlös, eftersom jag vet att det finns många som vill ha barn men inte kan få.

Varför jag inte vill ha barn? Dels har jag aldrig kännt någon längtan och dels så tycker jag att världen är alldeles för grym. Då tänker jag inte bara på krig och terrorister, utan på den tuffa miljö som tycks finnas i skolan etc. Det finns så mycket elakhet, brutalt våld, hårda attityder etc etc. Svårt att förklara såhär på ett forum.

Ibland får jag också känslan av att det blir allt vanligare att folk inte skaffar barn, i alla fall i storstäderna. Flertalet tjejer i min bekantskapskrets är barnlösa, de flesta frivilligt.

[pejori]

Jag har valt att inte skaffa några barn och omgivningen har nog accepterat det nu. Däremot kan jag själv ibland få dåligt samvete över att själv ha valt att vara barnlös, eftersom jag vet att det finns många som vill ha barn men inte kan få.

Varför jag inte vill ha barn? Dels har jag aldrig kännt någon längtan och dels så tycker jag att världen är alldeles för grym. Då tänker jag inte bara på krig och terrorister, utan på den tuffa miljö som tycks finnas i skolan etc. Det finns så mycket elakhet, brutalt våld, hårda attityder etc etc. Svårt att förklara såhär på ett forum.

Ibland får jag också känslan av att det blir allt vanligare att folk inte skaffar barn, i alla fall i storstäderna. Flertalet tjejer i min bekantskapskrets är barnlösa, de flesta frivilligt.

jag tycker inte du ska ha dåligt samvete för att du gjort det valet
det valet har min dotter också gjort. hon sattsar på karriären 26 år gammal.
även om det finns så många som vill ha men inte kan få, så är det ditt val som gäller för dig.
däremot tycker jag att sjukvården är lite okänsliga ibland
med min journal lade dom mej på en sal med kvinnor som gjort abort, när jag fick missfall
har aldrig gråtit så mycket nån gång som jag gjorde då.

[catmilla]

Jag har inga barn och det är helt frivilligt, jag är t.o.m. steriliserad. Har absolut ingen längtan efter barn och jag är snart 36 år.
Till omgivningens stora förtret har jag fyra katter i stället och det är mina barn!

[Anma]

Däremot kan jag själv ibland få dåligt samvete över att själv ha valt att vara barnlös, eftersom jag vet att det finns många som vill ha barn men inte kan få.

Du ska inte ha dåligt samvete! Det har hänt att mina vänner gjort abort och knappt vågat säga något till mig, av hänsyn, skam... vad vet jag?
Men det är ju ens eget val! Ingen ska lägga någon värdering i om någon väljer bort barn eller abort.
Jag menar jag för min del blir ju inte mindre utan barn oavsett vad alla andra gör, eller hur? Om någon så gör hundra aborter så blir ju inte jag med barn för det.

Jag har gjort 2 provrörsförsök men sedan kände jag att jag måste gå vidare med mitt liv och inte fastna i det där. Det är inte ofta jag ångrat det beslutet.

[Rossi]

Vi kan inte få barn. Har gjort 3 IVF-försök.

[*Felix matte*]

Numera är det väl ganska vanligt... iaf om man jämför med några tiotal år bakåt... att många väljer att inte ha barn.
Vanligt är det också att många är ofrivilligt barnlösa... fick själv gå
igenom många behandlingar innan barn nr 2 kom, sedan nya behamdlingar igen tills tredje anlände... men det fjärde kom utan några som helst medikamenter... bara 21 månader senare.

Son & hustru gjorde fyra misslyckade IVF (ett privat, tre via landstinget) och ett tag innan de fick Barnbesked (de valde att adoptera) blev hon gravid... nu har de två helt underbara små töser.

[netaave]

Vi känner också ett par som bestämt sig för att adoptera och också genomförde det, då blev hon gravid innan adoptivbarnet kom. Så dom har 5 månader mellan barnen. En kinesisk och en svensk flicka, blev nästan som tvillingar! Hon var höggravid då dom hämtade en 3 månaders baby.

[*Felix matte*]

Vi känner också ett par som bestämt sig för att adoptera och också genomförde det, då blev hon gravid innan adoptivbarnet kom. Så dom har 5 månader mellan barnen. En kinesisk och en svensk flicka, blev nästan som tvillingar! Hon var höggravid då dom hämtade en 3 månaders baby.

Våra hämtade också från Kina... en niomånaders liten tös och fyra månader senare kom lillasyster från magen

[Anma]

Det är ganska vanligt att det nappar när man är på väg/har adopterat. Fast adoption hjälper ju inte på defekta äggledare då.
Vi valde bort adoption. Idag har vi det hur bra som helst utan barn. Är nöjd med livet ändå.

[Ophelia]

Därför att jag har inte dugt som partner i förhållandena.

[Rossi]

Det är ganska vanligt att det nappar när man är på väg/har adopterat.

Nja, om jag inte missminner mig från all statistik jag har läst i ämnet så stämmer faktiskt inte det men det är de fallen det pratas om så man kan lätt förledas tro att det är så.

Den allra värsta kommentaren jag som ofrivilligt barnlös kan få är "slappna av så ska du se att det funkar". Då blir jag ROSENRASANDE och det om något kan få igång mig och jag spinner loss. Det "lustiga" i sammanhanget är att vår barnlöshet beror på min man och inte på mig och trots att folk vet det så säger de till MIG att jag ska slappna av. Jag blir rent ut sagt urförbannad på såna kommentarer.

[HippieSpellan]

Därför att jag har inte dugt som partner i förhållandena.

hm... det låter snarare om det är dina partners som inte dugt om de säger sånna saker...


Jag tycker jag är för ung för barn(23) och hade inte tänkt att skaffa några förrns efter 30 åtminstone... tycker att det är för många unga tjejer som skaffar barn och verkligen inte kan ta hand om dem,ungarna skriker och de skriker tillbaka... tror jag skulle kunna ta att ha barn lite senare då jag inte behöver svara på allt negativt med skrik=DD

plus att jag i nuläget avskyr skrik och bajsmonster förutom mina två systersöner(inte mina brorsdöttrar)

Jag har valt att inte skaffa några barn och omgivningen har nog accepterat det nu. Däremot kan jag själv ibland få dåligt samvete över att själv ha valt att vara barnlös, eftersom jag vet att det finns många som vill ha barn men inte kan få.

Men jag håller med, kan tänka mig att min kropp skulle kunna producera mängder med barn och att det kommer gå lätt, så när jag inte skaffar några och ser de som har problem och verkligen vill, då känns det lite genant. Men det är ju inte att "bara" klämma ut tre hörnsoffor och sen strunta i det.

[Latmask]

Anne R: De kan verkligen vara så okänsliga ibland. Angående att du blev lagd i samma sal som de som gjorde abort när du fick missfall...

Även om jag nu har en son och andra barnet på väg så har jag fått två missfall. Min första graviditet slutade i missfall i vecka 12 och jag var fullständigt förkrossad över det. Jag visste inte om jag någonsin skulle kunna få barn, vi hade redan pratat om namn och köpt lite saker, det var inte ett foster för oss, det var ett barn. Jag blev helt knäckt när jag fick veta att fostret varit dött i sex veckor.

När jag då fick åka in för skrapning så kommer personalen fram och säger "ja, vi vill bara bekräfta att du är här för att göra en abort?"

Det var verkligen inte det jag behövde just då...

Jag var verkligen helt förkrossad, bara grät och grät och grät. Dessutom får jag en student som ska sticka in droppet och sticker FEL tre gånger först. Att jag har sprutskräck spelar mindre roll i sammanhanget, men i det tillståndet jag befann mig i då var det verkligen inte läge att ha mig som försökskanin!

[Rossi]

På tal om klumpig sjukvårdspersonal ..... Vid vårt tredje IVF-försök blev jag gravid men fick sen ett tidigt missfall. I samband med det blev jag sjukskriven i 10 dagar. Läkaren på IVF-kliniken lovade att ringa och höra hur det var med mig i slutet av den perioden.

Efter en vecka kom det ett brev från kliniken. Jag tänkte att då har väl läkaren valt att skriva istället för att ringa. Men det var minsann inget empati-brev det inte - nej, det var ett kravbrev med hot om inkasso eftersom det stod att vi inte hade betalt för IVF-behandlingen.

Givetvis hade vi betalt och hade kvitto på insättningen. I det här läget efter 3 täta IVF-försök + nyss konstaterat missfall var mina hormoner i storm och jag skrev ett brev till svar som hette duga. Jag avslutade med att be dem skriftligt bekräfta betalningen (jag valde att inte skicka med kopia av kvittot - de får hålla sig med egen sekreterare) men inte ett ord/rad till svar fick jag.

[Latmask]

Vi hade också problem med betalningsrutinen när jag var inne för skrapning. Det var samma tillfälle. Man betalade en avgift när man kom, fick tabletter som skulle förskjuta fostret och sen fick vi "gå runt på stan" till eftermiddagen då det var dags för skrapning. Det kan blöda och göra ont fick vi veta, men man kunde inte få någonstans att vara på sjukhuset utan blev hänvisade till Mörby centrum (shoppa?).

I alla fall... På eftermiddagen kom vi till operation och då hävdade de att vi inte hade betalt avgiften. Att de på den första avdelningen sa att vi inte hade betalt fast vi hade det.

Min sambo hade förlagt kvittot och letade desperat, jag ville bara lägga mig ner och dö. Hon höll på och bråkade om det där hur länge som helst och när sambon till slut hittade kvittot och gick fram med det till kassan så ville hon inte ens titta på det.

Osmakligt.

[Rossi]

Ja du, Latmask, mycket måste man gå igenom. Vissa människor borde inte få lov att arbeta med just människor.

I vårt fall hör det till saken att reglerna var att kvittot skulle tas med när äggen transplanterades i mig. Och vi hade kvittot med vid det tillfället men ingen bad om att få titta på det då ....

Och i vårt fall rörde det sig om mycket pengar (åtskilliga tusenlappar).

De på kliniken såg väl mig som orsak till att deras statistik blev nerdragen ...