Naturligtvis ska brödsäden vara fri från mögelgifter, men det är inte den enda frågan som avgör. Spannmålens lämplighet till bröd bestäms främst av dess "kvalitet", dvs bakningsegenskaper. Faktorer som falltal, proteininnehåll och liknande kontrolleras för att bestämma om ett visst parti duger till brödsäd, gör den inte det nedklassas den till fodersäd eller i värsta fall bränsle.
Havren har högsta energiinnehållet av våra sädesslag (mera fett) och passar därför bäst av dem som bränsle, den är dessutom anspråkslös och lättodlad och används därför ofta som växelgröda av våra bönder, vilket gör att vi - speciellt i Sverige och Finland - för det mesta har ett överskott på havre. När havreskörden slår fel i Nordamerika (främst Kanada) brukar Finland och Sverige exportera överskottet till hästägarna i USA, men när havreskörden är god i Kanada (som den varit några år nu) blir vi sittande med en massa havre som ingen behöver eller ens vill ha. Att elda upp överskottshavre - speciellt om den är av dålig kvalitet - är med andra ord rätt förnuftigt med dagens oljepriser.
Så i princip finns det stora skillnader mellan havre som bränsle och havre som mat eller foder. Bränsleversionen är ofta - men inte alltid - av sämre kvalitet (både som mat och foder), kan ha hög mögel- och fukthalt och andra kvalitetsskador (spruckna kärnor, etc.).
Micke
--------------------
Får man bara ändan ur vagnen, behöver man inte ta sig i kragen.
|