Jag brukar mata "min" räv med matrester som jag lägger ut på kvällen emellanåt.
I år har jag inte sett honom. Ser bara spåren, och så vet jag var han bor förstås
Han bor
här:

Det är ett gammalt grävlingsgryt som det genom åren ömsom bor grävling i, ömsom räv. I år och förra vintern, bor räven här.
Vi har både skabbräv, och fina rävar här. Skabbräv har jag själv inte sett på ett tag, men grannen säger det.
"Min" räv såg jag ett par gånger förra vintern. En gång krockade jag nästan med honom när jag kom runt en krök. VAcker och fin, utan skabb.
När jag var uppe i Härjedalen, slogs jag av hur rädd allt vilt var.
Tänkte ju, att
nu, uppe i vildmarken - men då tänkte jag fel.
En ståtlig älg, t ex, som jag tänkte fota, drog iväg redan på långt långt avstånd.
Så jag är allt nöjd med "vildmarken" här i Stockholmsomgivningarna.
De är så vana vid människor - och oftast ovana vid skjutvapen, för ingen får ju skjuta i tättbebyggt område.
Även om de inte släpper en tätt inpå, så flyr de i alla fall inte hals över huvud fem mil bort.