Dödshjälp Alternativ

[Magdis]

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka i denna fråga. På ett sätt vore det mest barmhärtigt att låta folk somna in i vissa fall. Det finns ju många som önskar det själva, när den tid de har kvar bara består av smärta och lidande. Till och med djur behandlas ju barmhärtigare och får somna in när det inte finns mer att göra.
På ett annat sätt vore det lite läskigt om det blev allmänt vedertaget, hur ska man sätta gränserna? Det känns lite väl dramatiskt med tanken att ge överdos av nån medicin så att de somnar in t.ex....rena avlivningen.
Men många gånger borde det tänkas över vilken behandling som ges. Istället för att sätta in ännu fler slangar, dropp och mediciner så kunde de inrikta sig på att göra patienten smärtfri och så bekväm som möjligt och inte göra några livsuppehållande åtgärder som kanske förlänger livet med nån vecka men därmed också lidandet. Om det är vad patienten vill alltså! Det viktigaste är ju att följa var och ens önskan så långt det går tycker jag.

Men det är ingen fråga jag direkt kan ta ställning för eller emot. Svårt tycker jag.

[Reserv]

Jag har sagt det förr och säger det igen, jag är helt klart för dödshjälp, gärna då i form av typ avlivning (överdos av sömnmedel). Och om det inte skulle gått igenom tills den dan man ligger där och är i behov av vård och hjälp för att klara sin personliga hygien, då hoppas jag innerligen att jag åtminstånde är kapabel att själv kunna ta mitt liv

[andersen]

Tur att vi inte har avlivning av människor i Sverige!!!

[Magdis]

Tur att vi inte har avlivning av människor i Sverige!!!

Utveckla gärna lite mer hur du menar! Intressant att veta tycker jag.

[caprifol]

Men milda tid, andersen, det var ju också ett sätt att uttrycka det! Låter som om någon tar slaktmasken. Som Magdis säger:
"Det viktigaste är ju att följa var och ens önskan så långt det går"

Jag är alltså för, men medger förstås att det är en jättesvår fråga. Om jag inte kan själv - ska någon anhörig "tvingas" hjälpa? Tycker i alla fall att om man är bortom all hjälp och själv vill somna in ska man få göra det.

[Reserv]

Tur att vi inte har avlivning av människor i Sverige!!!

Tur att människan har en egen fri vilja att avsluta när h*n vill, förutsatt att kroppen är kapabel att göra nåt åt det.

[andersen]

Tur att vi inte har avlivning av människor i Sverige!!!

Utveckla gärna lite mer hur du menar! Intressant att veta tycker jag.

Ja själva ordet avlivning är i min värd något hemskt när det gäller människor ,nazisterna höll på med det, och dom kallade det den slutgiltliga lösningen. Dödshjälp är något annat och det tycker jag kan vara ok om den sjuka själv vill det och kan besluta om det.

[andersen]

Men milda tid, andersen, det var ju också ett sätt att uttrycka det! Låter som om någon tar slaktmasken. Som Magdis säger:
"Det viktigaste är ju att följa var och ens önskan så långt det går"

Jag är alltså för, men medger förstås att det är en jättesvår fråga. Om jag inte kan själv - ska någon anhörig "tvingas" hjälpa? Tycker i alla fall att om man är bortom all hjälp och själv vill somna in ska man få göra det.

caprifol Ja det är ett hemskt ord jag lånade det i från Reserv.

[kerstin z5-6]

Har du börjat jobba på nya jobbet ? Eftersom funderingen kommer just nu ?
För mej är bilden helt klar -vi ska hjälpa patienten att leva sitt liv tills det är slut och inte något annat .

Däremot är smärtlindringen, (som ibland leder till en snabbare död förvisso) trots alla utbildningar och larm, ett ibland eftersatt område.
Det är bedrövligt.
Likaså skräcken för döden -eller lusten att hjälpa" från sjukhuspersonal , läkare tex -Vilken leder till att med alla medel försöka hålla kvar livet , när det inte längre är etiskt eller ens medicinskt motiverat , tragisk.

Men det är helt andra frågor ,än dödshjälp tycker jag.

[Magdis]

Ja själva ordet avlivning är i min värd något hemskt när det gäller människor ,nazisterna höll på med det, och dom kallade det den slutgiltliga lösningen.

Men det var ju ingen dödshjälp som nazisterna ägnade sig åt, det var ju massmord! Dödshjälp ska ju naturligtvis inte vara nåt man tar till för att man får för sig att människor med ett visst handikapp inte är värda att leva. Det ska ju vara i de fall någon har en obotlig sjukdom och bara ligger och väntar på döden med hemska smärtor. Djuren blir ju bättre behandlade i de fallen.

[andersen]

Ja själva ordet avlivning är i min värd något hemskt när det gäller människor ,nazisterna höll på med det, och dom kallade det den slutgiltliga  lösningen.

Men det var ju ingen dödshjälp som nazisterna ägnade sig åt, det var ju massmord! Dödshjälp ska ju naturligtvis inte vara nåt man tar till för att man får för sig att människor med ett visst handikapp inte är värda att leva. Det ska ju vara i de fall någon har en obotlig sjukdom och bara ligger och väntar på döden med hemska smärtor. Djuren blir ju bättre behandlade i de fallen.

Ja det är det jag menar, vem beslutar det? så jag tycker att avlivning är hemskt och jag tror inte att det var Reservs tanke när han skrev att han var för det eller?

[Reserv]

Ja det är ett hemskt ord jag lånade det i från Reserv.

Tack för den passningen du!!! Jag är knappast ensam om att använda ordet, om du läser lite bättre, och vi andra verkar ha en större förståelse i vad som skulle avses med ordet. Men så stör vi oss heller inte på ordpetitesser. Om jag säger avlivning så menar jag det också, jag vill inte ha s.k. dödshjälp som dom får i vissa stater i USA, där dom får ligga och svältas till döds. Näe, ett fint och värdigt avslut där man får somna in i stillhet och med värdighet, och det skulle ske med en överdos av sömnmedel, m.a.o. avlivning.

[Björken]

Jag håller fullt och fast med Reserv i denna frågan.
Jag har funderat mycket över just detta, när jag var 36 år och min man skulle fylla 40 drabbades han av en propp i hjärnan som slog till så hårt att om han överlevt den skulle han varit ett vårdkolli för resten av sitt liv. Ja till vilket liv kan ju diskuteras.
Så mycket hade vi hunnit prata om livet och dess värde innan detta hände så jag visste att det var det värsta han skulle kunna råka ut för, att vara ett vårdkolli, inte kunna klara sig det allra minsta själv.
Trots att det var en svår chock för både mig och barnen att mista sin man och pappa så tidigt i livet har vi många gånger efteråt när barnen blev större pratat om att hur svårt det än var för oss alla då så är vi ändå tacksamma för hans skull att han fick somna in direkt då. I vårt fall behövdes ingen aktiv dödshjälp.
Jag har däremot full förståelse för att det finns de som inte på något sätt kan tänka sig aktiv dödshjälp.
Jag håller också med Magdis att djuren har den klara fördelen att det finns någon som kan ta beslutet att de inte ska behöva lida in i det sista, rätt om det är ett svårt beslut att fatta som djurägare.

[Magdis]

Har du börjat jobba på nya jobbet ? Eftersom funderingen kommer just nu ?
För mej är bilden helt klar -vi ska hjälpa patienten att leva sitt liv tills det är slut och inte något annat .

Däremot är smärtlindringen, (som ibland leder till en snabbare död förvisso) trots alla utbildningar och larm, ett ibland eftersatt område.
Det är bedrövligt.
Likaså skräcken för döden -eller lusten att hjälpa" från sjukhuspersonal , läkare tex -Vilken leder till att med alla medel försöka hålla kvar livet , när det inte längre är etiskt eller ens medicinskt motiverat , tragisk.

Men det är helt andra frågor ,än dödshjälp tycker jag.

Jag har inte börjat jobbet än men det är något jag blev ställd inför många gånger när jag jobbade tidigare. Frågan dök upp nu för att jag hört med halva örat på TV, vill minnas att det var i nån delstat i USA de funderade på att lagstifta.

Jag tycker det känns som att nåt mellanting mellan att uppehålla livet till varje pris och att avsluta det tvärt, vore det bästa. Jag har ofta upplevt att läkarna gärna vill göra så mycket som möjligt, stora åtgärder som alla vet är lönlösa, medan sjuksköterskorna går mer på patientens upplevelse.

Ett starkt minne är när jag fick in en gammal, multisjuk man. Tror att det var nån infektion han kom in för och jag såg direkt att han var döende. Proverna som togs vid intagningen visade helknas så akutläkaren ringde och ville att jag skulle ta nya. Jag sa att patienten håller på att dö, jag har skaffat hit anhöriga, det blir inga fler prover på honom.
Försök få nya prover! tyckte doktorn. Jag sa att hans hjärta slår knappt såpass ofta att blodet pumpas runt, jag tar inga mer prover!

I det fallet var det ju ingen dödshjälp det var frågan om iofs och det gick ju snabbt också. Men i vissa fall mår man verkligen dåligt över patientens situation, som med en gammal, svårt sjuk kvinna som låg i respirator i ett halvår hos oss. Bara ligga i sängen dag efter dag, inte kunna meddela sig, få mat genom en slang, inte andas själv, känna hur slangen i halsen fylls med slem och måste sugas varannan timme, vändas varje timme för att inte få liggsår m.m. Vilket hemskt liv!

[andersen]

Men snälla Reserv man använder inte ordet avlivning när det gäller människor.

[stina]

Men i vissa fall mår man verkligen dåligt över patientens situation, som med en gammal, svårt sjuk kvinna som låg i respirator i ett halvår hos oss. Bara ligga i sängen dag efter dag, inte kunna meddela sig, få mat genom en slang, inte andas själv, känna hur slangen i halsen fylls med slem och måste sugas varannan timme, vändas varje timme för att inte få liggsår m.m. Vilket hemskt liv!

Det är väl det som är kruxet, att det inte är så lätt att avsluta en påbörjad behandling.... Däremot var det inte sällan när jag jobbade på sjukhus som aldrig någon behanling startades.

[Reserv]

Men snälla Reserv man använder inte ordet avlivning när det gäller människor.

Jag är inte så fin i kanten, om det är så det heter för djuren så varför ska det behöva heta nåt annat den dan jag själv vill ha det?

[kerstin z5-6]

Hm ... Ja precis ..som jag skrev .man är så inne i sin rädda livet till varje pris inställning att man inte ser människan .
Där ska vi stå på patientens sida -dom du gjorde !

[Fenja]

Den frågan har väl diskuterats nu och då. Själv vill jag inte leva i ett samhälle där det är tillåtet att avliva människor vare sig det är för "en god sak" eller för att de mördat och våldtagit små barn.
Mvh
Fenja

[Magdis]

Men i vissa fall mår man verkligen dåligt över patientens situation, som med en gammal, svårt sjuk kvinna som låg i respirator i ett halvår hos oss. Bara ligga i sängen dag efter dag, inte kunna meddela sig, få mat genom en slang, inte andas själv, känna hur slangen i halsen fylls med slem och måste sugas varannan timme, vändas varje timme för att inte få liggsår m.m. Vilket hemskt liv!  :(

Det är väl det som är kruxet, att det inte är så lätt att avsluta en påbörjad behandling.... Däremot var det inte sällan när jag jobbade på sjukhus som aldrig någon behanling startades.

Ja i just detta fall var det en oerhörd apparat, jag är inte ens säker på hur det började. Det var ju iallafall så att när hon väl lagts i respiratorn så kunde man inte ta ur henne, men det pratades en del om att det var ett misstag att lägga henne i den från början. Resp. patienter ligger ju egentligen på IVA men detta blev så långvarigt att hon till slut blev tvungen att flytta till ett kommunalt vårdhem där hon dog så gott som direkt. Hon låg 1 år hos oss på Medicin förresten, tror jag skrev ett halvår förut. Och dygnet runt krävdes det extravak hos henne, 3 extra personal per dygn alltså.