Barkfall på plommon kan ha flera orsaker och man måste nästan ha mer beskrivningar av hur barken flagar av för att kunna gissa.
Det sker också ett naturligt, friskt barkflagnande, men inte ända in till veden. Ålder är ett annat skäl, många plommonträd blir inte mer än 30-talet år. Fläkningar från illa gjorda avsågningar/beskärningar är vanliga liksom fläkningar som uppstår och vidgas av gräsklippmaskinskador mm. Det kan också orsakas av virus, och det kan delvis orsakas av fruktträdkräftan. Jag tycker mig dessutom ha sett mer barkfall på plommon som står i packade, näringsfattiga och torra marker.
Man kan stärka trädets vitalitet genom att ta upp grässvålen under kronan och lägga kompost, kogödsel där eller så ettåriga blommor som man slår ned i området. Kallas gröngödsling.
Plommonvecklare och -stekel orsakar kartfall men inte ihopskrumpna sådana. Larven sitter i endast kort tid efter det att frukten fallit, så det är sällan man hinner se dem innan de vandrat vidare ned i marken eller bakom barken.
Förtorkade, ihopskrumpna kart är mer sannolikt pungsjuka - en svamp Taphrina pruni. Kännetecknas också av att frukterna blir kärnlösa och ibland täckta av en vit eller gråbrun beläggning. Är vanligt om sommaren är blöt eller kall. Allmänt gulplommon är ofta utsatt för svampen. För att minska svampens framfart tar man bort och bränner sjuka frukter så snart man ser dem, och bränner ev angripna grenar.
--------------------
|