Jag har nog de flesta insekter, larver och lussorter som finns och som knaprar på det jag gillar, men jag skulle inte kalla det för ohyra. Snarare hyresgäster, ungefär som jag är med den lilla bit trädgårdsnatur som jag förvaltar.
I lagoma mängder, dvs om de inte äter upp alla äppelträdens blommor och blad, om de inte kaläter ekarna flera år i rad och om de lämnar växterna ifred åtminstone någon gång under bladsäsongen - då hör de faktiskt till trädgården. Det är inte bara vi människor som har rosor. När vi har dem har lössen dem också, till exempel. Rosor och löss hör ihop, liksom sallad och sniglar, sniglar och grodor, grodor och större fåglar, osv.
Finns det inte löss så finns inte alla de som äter löss heller. Samma sak gäller för alla andra angripare. I min trädgård får de vara där, jag ser bara till att de inte blir för många eller att de inte kaläter flera år i rad. Det räcker ofta, iallafall om man samtidigt ser till att ha flera sorter som man kan äta av frukt, grönsaker och annat. Elelr att man har fler av sina favoriter på flera ställen i trädgården.
Vissa år har jag inte äpplen, då har frostfjärilens larv segrat det året, men också fåglarna och många andra som lever på dem. Ett annat år har jag mängder av äpplen. Då har frostfjärilen fått lite mindre, men också de som äter dem...
Jag menar naturligtvis inte att man måste älska löss eller andra som angriper det man själv vill ha. Men att man kan se det som att det är ett samspel, och att man inte behöver känna att ens trädgårdsarbete är misslyckat för att ens odling också innebär att man inbjuder fler än de frön och plantor man sår, och att man kan lära sig lite av samspelet.
--------------------
|