CITAT (Inga från Närke @ 01-01-2008, 12:25)

Hoppas du har njutit av nyåret när din julafton blev så tråkig. Du har helt rätt om era vänner så ska det inte gå till.
Kan vara så att utrymmet blev lite för lite inomhus också när ni var så många personer och hundar. Kanske kände sig trängda och så även den nya valpen kan vara orsaken. Testa en annan gång när ni kan vara ute så får ni besluta sedan om ni ska stanna hemma nästa jul.
Kapar din tråd lite, hoppas det inte gör något, är ju ungefär samma ämne.
Jag var hos dottern igår eftermiddag och deras collie Rocky var omöjlig mot min Nemo skulle bara rida på honom. Fanns en tik i grannskapet som löpte om det nu orsakade detta eller om han bara ville dominera. Matte sa till men det hjälpte inte, Nemo sökte skydd i början hos mig men till slut så nafsade han ifrån men morrade inte. Min dotter ville att Nemo skulle säga ifrån för Rocky har inte fått något mothugg tidigare och hon ville att han skulle lära sig från både Nemo och dom.
Därefter tittade han på mig om jag skulle bli arg för under förmiddagen när vi var på promenad mötte vi grannens hund och då gjorde han så utan anledning nafsade till och visade tänder och det tolererade inte jag utan sa till.
Hur ska man lära hunden när det är fel och när det är befogat att han får säga ifrån? Ska man göra som jag gjorde säga ifrån när det behövs och låtsas som inget när det är befogat, förstår de det?
Du handlade helt rätt i mina ögon. När de har rätt att säga till så nonchalerar man, när de inte ska säga ifrån så talar man om att så gör vi inte.
Om du inte hade sagt till just när ni var på promenad så har du givit hunden tillåtelse att morra mot allt. Hunden lär sig även av det man inte korrigerar ( det brukar jag kalla passiv inlärning).
Antingen har hunden ingen ledare och då bestämmer den själv. Eller också har den en ledare och då är det denna som bestämmer. Om du inte hade korrigerat din hund så hade utvecklingen varit föjande. Den hade morrat och gläfst åt alla den vågat morra åt.Det börjar med en del hundar, fortsätter med alla hundar. Så börjar den morra åt barn, fortsätter med vuxna för att om det är riktigt illa även morra åt sin ägare. Den morrar för att den kan = ingen ledare säger ifrån.
När man har flera hundar i en familj så talar många om att man måste låta hundarna ha sin rangordning och inte blanda sig i. Följden blir ofta att man efter ett tag när nya hunden uppnått könsmognad har ett kostsamt hundslagsmål hemma.
Rangordningen ska man aldrig lägga sig i annat än att man talar om att människorna i famlijen ingår i flockens rangordning och att samtliga människor står över samtliga hundar.
Konsekvenserna av rangordningen däremot ska man helt klart ha all makt över. I min flock (familj) så slåss vi inte. Eftersom hundarna ingår i den flocken så får de heller inte slåss och bitas. Vi visar varande respekt och det gäller hundarna också.
Tex det är helt OK att en hund visar med kroppsspråk och annat att den står över en annan hund i flocken. Men eftersom jag som är flockledare bestämmer, så har jag bestämmt att man inte markerar inbördes rangorning med aggresivitet. Punkt slut.
Ang klättring och dominans. Jag såg vår egen tik i lördags på jakt träffa en åtta månaders hane. Denna blev lite för närgången med nosningarna i rumpan och tiken gläfser ifrån och hugger i luften. Hanen var riktigt tik-fostrad och förflyttar sig omedelbart fyra meter från tiken i stället för att fortsätta vara närgången. NÄsta gång de möttes lösa så var häslningscermonien över, hanhunden betedde sig korrekt enligt hundetikett och båda hundarna var hur sams som helst. Hade vi tillåtit vår tik att visa aggresivitet så hade hon fortsatt och vara otrevlig mot hanhunden just för att hon kunde. Detta hade med tiden ledit till hundslagsmål.