För mig är det så att en hund aldrig någonsin ska få morra åt människor. Speciellt inte åt barn.

Samtidigt är det föräldrars plikt att lära sina barn att inte vara elak mot hunden.

Hundar ska heller inte morra eller visa agrresivitet mot andra hundar. Ett allt för närgånget och i hundvärden oartigt hälsande får resultera i att hunden säger ifrån. Gläfser och hugger i luften. Tex en tik som får alltför intensiv uppvaktning. Men därifrån så ska inte tiken ifall hon får vara ifred morra och göra utfall åt den uppvaktande hunden ifall den upppför sig ordentligt.

Vår Julafton blev sig inte lik i år och den kommer inte att bli sig lik kommande år framöver heller. Tyvärr för vi har annars haft trevligt.

Vi brukar åka bort över julen och fira ett par famlijer tillsammans. Värdfamlijen har haft två hundar och vi har kunnat ta med oss vår också. Det har alltid gått bra. Detta år så har familjen skaffat ytterligare en hund och har nu således tre stycken. Vi brukar göra allt det som man brukar på julafton och så sover vi över till juldagen innan vi påbörjar färden hem.

Allt började med att värdparets äldsta tik som det inte varit några som helst problem med förut börjar morra åt vår hund. Husse låtsades inte höra och när hon morrar igen ( det var verkligen allvar) så jag tillrättavisar tiken. Värden blir skitförbannad och talar i skarpa odralag om att jag inte får tillrättavisa hans hund och att hans hund har rättighet att försvara sitt revir. Hallå vi hade ju inte trängt oss på precis utan vi var bjudna dit med hund.

Jag var inte så pigg på att åka till djursjukhuset pga av hundslagsmål på julaftonen och jag vet att vår skulle ha fått mycket stryk eftersom hon är så himla snäll. Mycket lidande och dyrt och onödigt. Jag ville åka hem men det ville inte maken, han biter alltid ihop och vill inte ha några som helst konflikter.

Vi äter jullunch ser på Kalle Anka och så dyker värdens bror med familj upp. Nu var det dags med julklappsutdelning. Brodern har en son som är knappt två år. Han är inte busig utan ganska stillsam för sin ålder. Han har träffat vår tik förut och de pussades och kramades och vår tik var överlycklig.

Men inte värdens äldsta tik. Hon startade att morra riktigt otrevligt åt barnet som inte ens en gång rört henne. Värdens kommentar var : Håll reda på din unge för mina hundar tycker inte om att bli klappade av barn. Det fortgår några timmar och då morrar även den yngsta tiken åt barnet.

Värden går ut med hundarna för att kissa och barnet släpps ner på golvet. När hundarna kommer in igen så startar de genast morra åt barnet. Värden pekar då finger åt sin bror, hånler och säker i överlägsen ton: Håll reda på din unge för jag har varnat dig.

Vi övriga fick hjälpas åt att bära den stackars tvååringen som i fem timmar inte kunde få lov att gå på golvet en gång. Jag har hundvana och vet att detta kunde gått riktigt illa. Jag vill fortfarande åka hem, men min man ville inte ha konflikt nu heller.

Barnet mor ville också åka därifrån men barnafadern ville inte ha konflikt med sin bror. Mycket märklig inställning tycker jag eftersom ett sönderbitet barnansikte skulle vara en mycket värre och livslång konsekvens än att brodern blev sur.

Enligt min mening så om egna hundar och gästande hundar eller hundar och barn inte kommer överenns så ska den ena parten låsas i i tvättstugan under besöket.

Och den som påstår att det skulla vara barnet som skulle vistas i tvättstugan den har väl något slags tomrum mellan det där man hör med. Förmodligen ett riktigt korsdrag.

Jag är fortfarande skitförbannad, arg och ledsen eftersom det är människor vi umgås med både genom arbete och privatliv.

Vi måste nog tänka ut ett annat sätt att fira jularna i fortsättningen för eftersom värden på ett år fullkomligt har fått hjärnsläpp och låter sina hundar hota både andras hundar och barn, så kan man väl tänka ut hur det kommer att vara nästa år. Och då har vi en unghund också som jag inte vill ha förstörd. OCh värden ska skaffa en hund till.............

Har ni några förslag på hur man ska tackla saken?

En del är väldigt konstiga jag skulle aldrig tolererat hundens beteende men eftersom jag var gäst hade jag direkt åkt hem. Förstår precis hur du känner, det är ju inte konstigt att det händer att hundar biter när hussar/mattar är på detta sätt.

Näe egentligen är det inte hundens fel utan husses. Totalt hjärnsläpp skulle jag vilja påstå. Men jag kan inte förstå var det kmmer ifrån eftersom de haft hun i sex år och det är denna höst han plätsligt tillåter hundarna att bete sig så här.

Det kanske är så att de inte vill fira Jul längre varken med brodern och hans familj eller med oss.

Fast jag kan inte förstå varför de inte säger det i så fall utan ridkerar kroppskada på både hundar och barn

Man blir ju mera förbannad på dom för detta i alla fall.

Det där låter trist. Om dom propsar på att ni ska komma nästa jul också så skulle jag ställa ultimatum, antingen får dom ha sina hundar instängda nånstans eller så åker ni inte dit. Låter märkligt att dom bjuder in folk med både barn och hundar och inte vidtar några åtgärder när dom vet om problemet.

Jag tycker iof inte att det är konstigt att deras hundar reagerar som dom gör men att han inte säger ifrån är dåligt. Hundar ska absolut inte morra argt åt varken barn eller andra hundar. Säga ifrån om det behövs måste dom ju såklart få göra men annars inte. Så kräv som sagt att dom håller sina hundar instängda. Men med tanke på din kommande valp så skulle jag nog fundera både en och två gånger om det är ett så bra julaftonsfirande.

fy fasiken vilken trist situation!

jag kan tåla ganska mycket morr från hundar då det oftast inte betyder så mycket/inte spelar så stor roll/beror på hur människorna-hundarna runt omkring beter sig men er julafton skulle jag inte vilja vara med om.

något verkar ha hänt gammeltiken, ont någonstans eller är det den nya hunden som ställer till det (revirtänk)?
ni får prata med värdparet och kan de inte inse hur fel allt blev så vet inte jag någon annan råd än att de får ha sin julafton själva..?

Tyvärr har jag bara ett enda förslag: Åk inte dit mer!
När hussen har den attityden, så att en tidigare trevlig hund blir fullständigt odräglig — på gränsen till farlig — och de dessutom skaffar fler hundar...
Nej, det är inte värt det!!

Håller fullständigt med dig vad gäller morrande hundar. Men det är otroligt vad folk accepterar detta. Framförallt från småhundar i klass med min ulltott.
Var hos veterinären i torsdags, visserligen med katten men Lucas var ju med för att hålla tassen. Då påpekade han det: Vad skönt att se någon som behandlar även en liten hund som HUND!! Dvs disciplin behövs även där.

Tycker synd om dig som fick hela din julhelg förstörd. Tycker inte din make ens i efterskott att det bästa hade varit att dra?

Passa på och njut av nyårshelgen istället! Men du skall väl också trösta hysteriskt rädda djur.
Kram i vilket fall
Ewa

otroligt dåligt av dem att bara strunta i att deras hund betedde sig så. Är ju tyvärr inget nytt, man kan märka sånt överallt bland folk. Hunden skäller och beter sig illa och ägarna bara säger nåt i stil med "såja lilla älskling..." om de alls säger nåt...

Fortsätter värden att vara på det viset efter årsskiftet, så har ju den nya lagen tillkommit som kanske hjälper honom att bli av med ALLA hundar istället. Ja jag menar förstås inte att du ska anmäla honom, men med den attityden och en sån hund, lär ju det sköta sig själv i alla fall...

Det låter verkligen inte som nån trevlig julafton
Man säger ju inte gärna upp bekantskapen med vänner som man dessutom har kontakt med i jobbet (tyckte jag läste nåt sånt), men jag tycker ni måste prata med värdparet och säga att i fortsättningen blir det bäst att ni umgås utan att era djur gör det. Förklara hur obehagligt ni upplevde det och föreslå att gästerna (oavsett om det är ni eller dom) får låta sina djur stanna hemma/bli passade av nån annan. Förhoppningsvis tänker värden till lite om sitt beteende...

Fast jag är fortfarande lite chockad tror jag.

En person jag har känt i många år bedriver någon slags maktspel. Mina hundar morrar åt er och det är jag som bestämmer. Ni får inte säga åt dom, bara hålla er undan var hans attityd. Dessutom med ett hånflin varje gång hundarna morrade.

Hur kan man bedriva ett sånt maktspel och riskera att skada någon. Om han var förbannad på oss av någon anledning, så vore det väl sjystare att säga det.

Ännu värre tycker jag att det är att bedriva ett sådant maktspel med insatsen av att ett tjugomånaders barn riskerar att skadas.

Vi var sex vuxna som i fem timmar fick bära ungen. Vilket barn i den åldern skulle acceptera att inte få röra sig på fem timmar utan bara sitta i knät.

Man blir chockad av att en person man kännt så länge visar sig vara en person man inte känner alls. Eller att han uppenbarligen inte bara tappat en skruv, utan hela skuvlådan.

Kan bara säga: Undvik dem framöver. Något håller på att spåra ut hos era vänner känns det som. Själv hade jag aldrig tolererat ett sådant beteende vare sig hos hans hundar eller honom.
God forstsättning!
Christer.

Kan det inte vara "husses" förändrade attityd och humör, som har fått hundarna att morra.
Eftersom ni umgåtts tidigare, har han väl agerat annorlunda förrut.
Något har kanske hänt honom (sjukdom?), som får den gamla hunden att bli mer revirbenägen, djur är ofta bra att känna av förändringar och har kanske blivit orolig.

Försvarar inte betendet, ansvarig är alltid skyldig att se till att inga olyckor sker.
Men konstigt att någon trevlig och hundvan, börjar bete sig så där.

Hoppas ert nyårsfirande var trevligare!

Hoppas du har njutit av nyåret när din julafton blev så tråkig. Du har helt rätt om era vänner så ska det inte gå till.
Kan vara så att utrymmet blev lite för lite inomhus också när ni var så många personer och hundar. Kanske kände sig trängda och så även den nya valpen kan vara orsaken. Testa en annan gång när ni kan vara ute så får ni besluta sedan om ni ska stanna hemma nästa jul.

Kapar din tråd lite, hoppas det inte gör något, är ju ungefär samma ämne.

Jag var hos dottern igår eftermiddag och deras collie Rocky var omöjlig mot min Nemo skulle bara rida på honom. Fanns en tik i grannskapet som löpte om det nu orsakade detta eller om han bara ville dominera. Matte sa till men det hjälpte inte, Nemo sökte skydd i början hos mig men till slut så nafsade han ifrån men morrade inte. Min dotter ville att Nemo skulle säga ifrån för Rocky har inte fått något mothugg tidigare och hon ville att han skulle lära sig från både Nemo och dom.
Därefter tittade han på mig om jag skulle bli arg för under förmiddagen när vi var på promenad mötte vi grannens hund och då gjorde han så utan anledning nafsade till och visade tänder och det tolererade inte jag utan sa till.

Hur ska man lära hunden när det är fel och när det är befogat att han får säga ifrån? Ska man göra som jag gjorde säga ifrån när det behövs och låtsas som inget när det är befogat, förstår de det?

Du handlade helt rätt i mina ögon. När de har rätt att säga till så nonchalerar man, när de inte ska säga ifrån så talar man om att så gör vi inte.

Om du inte hade sagt till just när ni var på promenad så har du givit hunden tillåtelse att morra mot allt. Hunden lär sig även av det man inte korrigerar ( det brukar jag kalla passiv inlärning).

Antingen har hunden ingen ledare och då bestämmer den själv. Eller också har den en ledare och då är det denna som bestämmer. Om du inte hade korrigerat din hund så hade utvecklingen varit föjande. Den hade morrat och gläfst åt alla den vågat morra åt.Det börjar med en del hundar, fortsätter med alla hundar. Så börjar den morra åt barn, fortsätter med vuxna för att om det är riktigt illa även morra åt sin ägare. Den morrar för att den kan = ingen ledare säger ifrån.

När man har flera hundar i en familj så talar många om att man måste låta hundarna ha sin rangordning och inte blanda sig i. Följden blir ofta att man efter ett tag när nya hunden uppnått könsmognad har ett kostsamt hundslagsmål hemma.

Rangordningen ska man aldrig lägga sig i annat än att man talar om att människorna i famlijen ingår i flockens rangordning och att samtliga människor står över samtliga hundar.

Konsekvenserna av rangordningen däremot ska man helt klart ha all makt över. I min flock (familj) så slåss vi inte. Eftersom hundarna ingår i den flocken så får de heller inte slåss och bitas. Vi visar varande respekt och det gäller hundarna också.

Tex det är helt OK att en hund visar med kroppsspråk och annat att den står över en annan hund i flocken. Men eftersom jag som är flockledare bestämmer, så har jag bestämmt att man inte markerar inbördes rangorning med aggresivitet. Punkt slut.

Ang klättring och dominans. Jag såg vår egen tik i lördags på jakt träffa en åtta månaders hane. Denna blev lite för närgången med nosningarna i rumpan och tiken gläfser ifrån och hugger i luften. Hanen var riktigt tik-fostrad och förflyttar sig omedelbart fyra meter från tiken i stället för att fortsätta vara närgången. NÄsta gång de möttes lösa så var häslningscermonien över, hanhunden betedde sig korrekt enligt hundetikett och båda hundarna var hur sams som helst. Hade vi tillåtit vår tik att visa aggresivitet så hade hon fortsatt och vara otrevlig mot hanhunden just för att hon kunde. Detta hade med tiden ledit till hundslagsmål.

Bra sagt, Maria!
Och Bettson: om jag vore som du, så skulle jag totalt sluta umgås med den där minst sagt vedervärdiga karlen, inte bara på julen utan i alla sammanhang!
Stå på dig!

Vill bara tillägga en sak. Lämna aldrig någonsin små barn och hundar ensamma. Det spelar ingen roll hur snäll och barnvänlig hunden är, hunden kan missuppfatta något och då kan en olycka inträffa.
Jag har upplevt det själv. Världens snällaste collie var ensam med ett barn på fyra år. Ingen vet vad som hände men rätt vad det var bet hunden flickan i ansiktet med svåra skador till följd.

En hundägare är alltid ansvarig för sin hund oavsett vad det är!

Nej man ska ALDRIG lämna barn ensamma med en hund + jag tycker inte man ska låta småbarn gå ut och gå med stora hundar (detta är vanligt här där vi bor). +Föräldrar bör lära sina barn om hundar och hur man ska agera när man umgås med hundar (+gärna andra djur som kan finnas i vardagen) eftersom de inte lär sig detta i skolan, inget avancerat bara typ det grundläggande att man exempelvis inte bara rusar fram till främmande hundar och dyl. utan frågar ägaren om man får klappa etc. Jag var på en mycket intressant föreläsning om en som jobbat med vårdhundar i USA, de som jobbade med detta åkte även runt till dagis, skolor mm. och lärde barnen hur man hälsade på hundar och liknande och detta gav förståelse för hundar och minskade risken för att barn skulle bli hundbitna.

Sedan ska man även tänka på att ungar inte alltid är oskyldiga, vi tog några av grannungarna på bar gärning när de låg och siktade med ärtrör på våran förra hund då hon låg och solade i trädgården (hon var kopplad).

Även jag har varit med om exakt detsamma, eller snarare mina hundar. Och att samma barn siktat på dem med olika vapen och smällare.

Det har varit svårt att få hundarna att sluta skälla på ovan nämnda barn

Helt rätt Åsa!
Jag har själv varit ute på skolor för att tala om barn/hundrelationer. Det är otroligt viktigt att barn lär sig hur en hund reagerar när dom kommer rusande fram för att "bara" klappa. Kanske borde vi tipsa fler dagis och fritidsgårdar om att informera om hundar.

Jag kan inte anna än småle Hundar vs. människor... Vi är nog rätt lika varandra! Kämpa på med er relation! / mvh F

Ett tillägg till alla kloka kommentarer: Något verkar ha hänt med tiken o hundflocken. Frågan är hur frun o barnen (om det finns någon fru o barn) i huset reagerade. Jag tror tiken kommer att ge sig på dessa (i rangordning, enligt hundens sätt att se) vilket kommer att leda till en omöjlig situation för familjen. Slutsatsen blir att om ett år är antingen tiken borta eller också har frun (och barn) flyttat därifrån. Möjligen kan husse ha kommit till insikt och kört ner tiken till den nivå i flocken där hon skall vara och då är det ju OK igen.
Men frågan är om du vill umgås med den här typen av personer.

ber om ursäkt för mitt småleende i min förra kommentar. Här ser det ut att vara mer än ett smågnabb er emellan. Det är ju allvar. Tror som några andra skrev, att ni kanske skall undvika att umgås om han inte respekterar dig och din hund!

Hur menar du? ÄR lite trög du vet...




yes läste nu din senaste kommentar. Det är allvar...

Näe du..... inte vill jag inte. Men maken vill och det ställer till vissa problem. Men som jag känner nu så kan maken åka iväg och fira Jul med hundägaren själv nästa år. Jag känner för att stanna hemma, med hänvisning till att hans hundar morrar.

Fick för övrigt nyss veta att min yngsta son (20 år) som stor del av julaftonskvällen bar på det lilla barnet gått emellan och hindrat tiken från att anfalla barnet. Även han har blivit "tillrättavisad" av värden.

Detta kommer ju inte att sluta bra det förstår vi ju alla, någonstans tycker jag synd om hunden den måste vara alldeles förvirrad över situationen, den ska ju ha sin plats. Nu kommer den förmodligen att råka illa ut när olyckan är framme och vems är felet, hade jag varit du hade jag hållt mig därifrån.

Stå på dej. Låt du maken åka iväg själv om han promt vill det. Trist att du inte blir respekterad.

Jag kan berätta om när jag besökte en vän som hade en annan vän med hund på besök också. När vi varit där en stund så började hunden gå runt i lägenheten och morra åt allt och alla. Ägaren hade inte för fem öre hand med hunden och den hade absolut ingen respekt för henne. Jag tog med mitt då 6-åriga barn därifrån, jag vågade helt enkelt inte vara kvar.

Hade jag varit tvååringens föräldrar så hade jag bett dem stänga in hunden i ett annat rum. Om de vägrat så hade jag åkt därifrån. Finns ingen som helst anledning att tåla sådant. Inte kunna släppa ner barnet på golvet för att en hund regerar! Sicka dårar!

Har också varit ute för hundar vars ägare varit fullständigt oförmögna att ta hand om sina djur. Jag röstar mer än gärna för införande av "hundkörkort".

håller med till hundra procent där.
fick avliva min ena tik när hon utan anledning högg mitt åtta månaders barbarn i ansiktet.
inga större skador denna gång.
men fick ändå en del kritik för mitt handlande.
skulle aldrig acceptera något sådant bettson, hundägaren ska säga ifrån...gör han inte det, tar hunden över med katastrofresultat.
men först bör dom kolla om hunden är frisk.

kan det vara så, att han vill ha aggressiva hundar?

Tror nog det, det ger lite makt. Karlen har varit arbetslös fem år. Under hösten när lillhunden köptes in så har han dock varit ute på en del arbete. Dvs hundflocken har fått sköta sig själv. Därav att tiken tagit över.

Sedan så ska karlskrället börja ordna event där bland annat jakt ingår. Han tror väl att det är macho att ha skarpa hundar. Men ack vad han bedrar sig.

Redit hundfolk med vältränade värdefulla hundar vill inte släppa dom ihop med agressiva idioter. OCh tänk den dagen som hand hund hotar en betalande kund.......

Har inte mannen någon fru? Vad säger hon? Har hon något att säga till om eller styrs hon också av tiken?

Först och främst: usch, vilket hemskt uppförande ! Det låter helt galet i mina öron. Både hur gubbstrutten behandlade hundfrågan, och även hur din karl nästintill nonchalerade dej, Bettson! Väldigt jobbig situation, dyker upp många tankar när man läser.

Självklart ska inte tvååringen stängas in i ett annat rum... Däremot så kunde tvååringens familj ha gått därifrån ganska snabbt när ingen fick ordning på morrandet. Det hade kanske inte varit någon större förlust för dem, eftersom det tydligen varit ett rätt obehagligt julfirande . Det hade ju också varit en ganska kraftig markering mot hundägaren (vem vet, han kanske skulle tänka till efter något sådant?)

Att tillrättavisa andras hundar är knepigt. Så länge det är en rättvis och befogad tillrättavisning är det helt okej . De flesta som kommer hit på besök vet att "när man är där så hälsar man även på hemma hos hundarna". Det betyder att man får stå ut med att hundarna hälsar och hänger på om man gör något (och att man får säga till om de blir jobbiga). Gillar man inte den ordningen så får man träffas hemma hos någon annan.

Angående barn och hundar: ha alltid uppsikt om det är små barn, spelar ingen roll om det blir bökigt. Med större barn så borde man också hålla uppsikt, speciellt om det inte är ens egna barn. Är mamma eller pappa "hundklok" så blir ofta barnen det väldigt fort. Men man kan aldrig veta hur andra barn beter sej... Tyvärr så har jag sett exempel på detta själv med mina hundar inblandade (ungar som inte tänker på ljudnivån även när man påpekar, som springer rätt emot hunden och skaaa klappa osv).

Pejori undrade om hunden är frisk... och "kan det vara så att karlen vill ha aggressiva hundar?"
Då får man nog undra ifall det är karl´n som inte är frisk? Ska han sen dessutom skaffa sig ytterligare en hund...
Ta du och säg ifrån till din man ordentligt beträffande ert julfirande. Vad är det för nöje i att tillbringa en sån dag på ett sådant sätt?? Egentligen så borde nån karl - till exempel din man - (för "fruntimmer" bryr han sig väl inte om), läsa lusen av honom. Jag har många gånger undrat varför karlar så ofta är fega och inte törs säga ifrån till andra karlar? Jag säger som jag sa förut: Stå på dig!

Kan hålla med dig om att man inte ska tillrättavisa andras hundar. Fast om man bjuder hem folk så bör ju hundarna kunna acceptera detta och inte morra en hel dag bara för att andra finns till.

Men när det gäller agressivitet, då gäller det att ta det första gången direkt. Helst ska ju hundägaren ta detta själv men om den idioten inte gör det så tycker jag faktiskt att han får finna sig i att någon annan gör det. Under dagen lärde sig lillhunden att vara aggresiv den också eftersom den stora hunden var det. Sånt skit smittar och lillhunden kunde sitta och morra tio minuter i sträck.

I det här fallet faller ingen skugga på barnet. Han kom aldrig närmare hundarna än tre meter innan de morrade igen. Den enda hund han kom nära var vår och hon var som sagt överlycklig precis som barnet och det pussdes och kramades från båda håll under vuxens överseende naturligtvis. Barnet har nämligen varit på besök hos oss sedan han var liten och vår hund är jämngammal med honom. Så vi har haft träning både när det gäller barn och hundvett.

Herregud vilken hemsk hundägare! Tycker som flera andra i tråden; sluta umgås med den mannen. Dessutom tycker jag att din man ska vara lojal mot sin egen familj och stanna hemma med er nästa jul.

jag tycker att det verkar så konstigt, en hund blir inte aggressiv bara sådär, det måste ju varit något med hunden. en hund som mår bra är inte aggressiv och gör inte utfall.
men det kanske är som anders hallgren säger : "jag har hittills inte träffat en enda hund som varit mentalt störd - däremot en jäkla massa hussar och mattar"

Har funderat lite på den läskiga hundägaren. Även om jag aldrig varit med om samma grej så är det en del i hans sätt som får mig att undra: Är det en man som brukar dricka lite för mycket eller lite för ofta? Har han dåligt ölsinne? Ta inte detta som ett påstående, det är mer en fundering.

Har mannen alltid varit likadan, även när han hållit sig helnykter ett tag?

Nej han har inte alltid varit likdan, men det är inte relaterat till alkohol. Snara workohol ksulle jag tro. NÄr han har haft fantastiska jobb har han varit odräglig och levt i det blå. När han har varit utan jobb har han också varit ute i det blå. Bäst är han när han har ett lagomjobb.... hur man nu ska beskriva det.

Just nu har han inget jobb och då måste han tydligen bevisa att han är något här i världen.

skulle inte satt min fot där mera...vill maken dit, låt honom göra det då.
attackerade den barnet och värden sa ifrån till din son, så är det dags att ägarens broder också avstår vidare besök där...

måste ni nödvändigtvis träffa galenpannan, så bestäm att göra det där det är hundfritt

Vår gamle snälle labbe böjade faktiskt morra och vara väldigt avvisande mot främmande hundar och t.o.m. mänskliga besökare när vi skaffade en valp.Tror att han såg dem som ett hot mot valpen och det gick över efter en tid.
Hade man inte en valp också i familjen?
Husses beteende har jag däremot svårare att förstå.
Gita

Jag skulle ha gjort precis som du Bettson! Sedan skulle jag antagligen ha sagt åt ägaren att: Okej då håller du ordning på din hund så att den inte går omkring och morrar. Hade det fortsatt så skulle jag ha åkt hem.
Mvh
Fenja

Maken och jag brukar alltid se på Caesar Milan - "Mannen som talar med hundar" på TV4+. Han har haft liknande fall där någon av hundarna tagit kommandot då ägaren inte visat att han/hon är flockledaren. Det behöver inte visa sig så tydligt att en hund "bestämmer" i flocken men man kunde se det på tex att den tillrättavisade de andra hundarna genom att fräsa ifrån och tillrättavisa. I Caesars egen hundflock tillrättavisar ingen hund någon annan hund eftersom Caesar är flockledaren och det är hans jobb. Han leder och hundarna följer.

Om era bekantas gamla tik upplever att ägaren inte tillrättavisar de andra (speciellt den nya) hundarna, har hon tagit på sig den uppgiften. Där ingår också att försvara flocken och reviret och följden blir att hon går på främmande hundar och människor som kommer för nära hennes flock. Jag tror det är vad som hänt.

Den där ägaren verkar ha släppt kontrollen helt och då har tiken tagit över som flockledare. Eftersom han inte verkar kunna ta kritik och har fel attityd i allmänhet skulle jag vägra träffa dem där och med hundarna. Om din man vill träffa honom så får han åka dit själv eller så umgås ni på neutral plats utan djuren. Det är inte OK med det beteende han och hans hundar har. Fullkomligt oacceptabelt. Det är ju bara en tidsfråga innan något händer.

Kakaduan