Certifierad Trygg e-handel

Sökresultat för

Produkter

    Kategorier

      Visa alla resultat

      Sökresultat för

      Produkter

        Kategorier

          Visa alla resultat
           

          Välkommen som gäst ( Logga in | Registrera )


          > Är det jag som e känslig eller?
          Annica J
          Inlägg 10-09-2008, 20:35
          Länk hit: #1


          Medlem
          Antal inlägg: 159
          Medlem sedan:
          25-11-2007
          Medlem nr: 13 211



          [font="Arial Narrow"][/font]
          Hej på er alla!

          Jag har ej varit inne på Odla på evigheter då allt omkring blivit för mycket. Har käkat(käkar fortfarande) morfin för cancerpatienter för att klara dagarna och min värk.
          Det har visat sig att jag har två diskbråck istället för ett och jag blev inlagd akut då smärtan vann över mig en dag och jag var bara fast.Kunde inte röra en fena utan att det ryckte och slet samt tog stopp i kroppen.
          Men nu till mitt gnäll...JAG känner mig så ensam då jag "tydligen" ej duger åt min mamma confused.gif
          Min storasyster har haft en sambo som varit alkolist men är nykter sedan några år tillbaka och det tog ett hastigt slut i somras under semestern då han bara "stack". Min mamma och hennes sambo/fästman har nu tagit på sig rollen som "klippor" och ordnar boksatvligt talat allt åt min syster...Visst jag förstår absolut att hon behöver stöd och uppmuntran men samtidigt är hon lättad att det äntligen e över då de ej haft det bra på många år!
          Jag har exemplet om bara handling då hon tydligen hade handlat en massa olika matgrejer(ost,smör osv osv) som hon vräkte över henne när jag var där....ingen fråga om pengar eller liknande som det ALLTID är när det är något hon gjort för mig...
          Hon måste nog sett min stora confused.gif trostar.gif och gav mig senare "TVÅ SMURFAR"!!!! Något jag lekte med när jag var liten.
          Häromdagen lyckades jag få tag i henne och då fick man skopan tillbaka....det går ju aldrig få tag i dig, du e ju aldrig hemma. Något jag brukar säga nu då jag aldrig får tag i henne då hon alltid e ute hos min syster och städar, plockar, målar ja you name it hon gör det sålänge som det handlar om min syster.
          Alltid under min uppväxt har hon alltid varit så noga med att man skall ringa min syster eller ge henne en slant om vi skulle hitta på något men när det gäller mig så e det bara att skita i mig.
          Jag är så besviken och ledsen över hur skillnaden e mot oss...varför vad har jag gjort henne för illa?!?
          De åker och handlar/shoppar ihop och frågar inte ens mig...
          Jag har haft två långa förhållanden som tyvärr ej hållt varav ett var jag förlovad och jag det jag fick hjälp med var flytten sedan var det klart.
          För att våra grannar(speciellt en granne som mamma "skvallrar"med)skall höra ordenligt när hon släpper av mig(kastar av i farten)att hon e guds bästa barn skriker hon -OCH kom inte sedan och säg att jag ej ställer upp för dig!!! Hon gjorde detta häromdagen och snacka om att jag fattade noll! Sedan i nästa sekund dök denna granne upp och började lovprisa min kämpande,klippa till mamma.
          Äh, jag har sådan lust att bara lägga ner!!! Gråtit i flera dagar,tittat på mitt underbara kära smärtvapen-saxen-och vill bara få ur mig all smärta!, eller min hand och halva ansiktet domnar bort. Livsgnistan e liksom inte här.
          VARFÖR lyckas hon förtala mig underbart bra och se ut som moder teresa själv? -cry-.gif sick.gif help.gif
          Jag är BARA 30, men känns som jag e 90 i kroppen med en känsla av att vara barslig och idiot som bara fantiserar allt. (vet dock att allt e sant)

          Suck suck suck....
          Sorry ni får läsa min skit...men jag har ingenstans att ta vägen....kurator/psykolog/sjuksköterska får jag ej träffa förrän nästa vecka.

          SUCK!

          Annica
           
          Citera
          3 sidor V   1 2 3 >  
          Nytt inlägg
          Svar (1 - 19)
          Myosotis
          Inlägg 10-09-2008, 20:43
          Länk hit: #2


          Medlem
          Antal inlägg: 19 798
          Medlem sedan:
          30-09-2007
          Medlem nr: 12 674



          Hej Annica! smiley_small_hug.gif
          Kul att se dig, det var länge sen; men vad tråkigt att du mår så dåligt. trostar.gif Kan i alla fall berätta att Huernian jag fick av dig mår jättebra! kompiskram.gif


          --------------------
          Det ska gå.

           
          Citera
          Annica J
          Inlägg 10-09-2008, 20:46
          Länk hit: #3


          Medlem
          Antal inlägg: 159
          Medlem sedan:
          25-11-2007
          Medlem nr: 13 211



          CITAT (Myosotis @ 10-09-2008, 21:43) *
          Hej Annica! smiley_small_hug.gif
          Kul att se dig, det var länge sen; men vad tråkigt att du mår så dåligt. trostar.gif Kan i alla fall berätta att Huernian jag fick av dig mår jättebra! kompiskram.gif


          Underbart att höra! Något som jag dugit på! Mina förövrigt har tyvärr nu drabbats för hårt utav bommulslöss och måste kastas. Har ej orkat med dem när jag varit så dålig och har ej hunnit ta hand om dem och löss-jäklarna har vunnit... Skall importera nya nästa år....förmodligen....
           
          Citera
          Lilla Birka
          Inlägg 10-09-2008, 20:46
          Länk hit: #4


          Medlem
          Antal inlägg: 4 878
          Medlem sedan:
          06-02-2007
          Medlem nr: 9 054



          Bara det att du fick skriva av dig allt och nu vet att någon läser det, kan vara en bra början! Jag har inga konkreta råd att ge dig men du får i alla fall veta att någon läst din berättelse och tycker att det är synd om dig. Livet är ganska orättvist ibland och jag vet att det finns i min släkt en familj där ett av barnen alltid klagades på och ingenting vad han gjorde verkade bra. trostar.gif


          --------------------
          Den som väntar på att ta nästa steg, kan bli stående på ett ben resten av livet.
           
          Citera
          Annica J
          Inlägg 10-09-2008, 20:50
          Länk hit: #5


          Medlem
          Antal inlägg: 159
          Medlem sedan:
          25-11-2007
          Medlem nr: 13 211



          CITAT (Lilla Birka @ 10-09-2008, 21:46) *
          Bara det att du fick skriva av dig allt och nu vet att någon läser det, kan vara en bra början! Jag har inga konkreta råd att ge dig men du får i alla fall veta att någon läst din berättelse och tycker att det är synd om dig. Livet är ganska orättvist ibland och jag vet att det finns i min släkt en familj där ett av barnen alltid klagades på och ingenting vad han gjorde verkade bra. trostar.gif


          Visst e det konstigt...Jag har alltid varit noggrann, noga med tider och pengar...noggrann på alla sätt med min syster får nu bank,pengar,lån,betalningar och räkningar rdnade utav mamma...min syster är snart 40, två barn, hund,hus bil, jobb osv...HON om någon borde väl hålla ordning på viktiga saker confused.gif Men men det är ju SÅÅÅ synd om henne!
           
          Citera
          Myosotis
          Inlägg 10-09-2008, 20:55
          Länk hit: #6


          Medlem
          Antal inlägg: 19 798
          Medlem sedan:
          30-09-2007
          Medlem nr: 12 674



          CITAT (Annica J @ 10-09-2008, 21:46) *
          Underbart att höra! Något som jag dugit på! Mina förövrigt har tyvärr nu drabbats för hårt utav bommulslöss och måste kastas. Har ej orkat med dem när jag varit så dålig och har ej hunnit ta hand om dem och löss-jäklarna har vunnit... Skall importera nya nästa år....förmodligen....

          Eller så får du sticklingar av mig... då är det ju samma individ som du får tillbaka...


          --------------------
          Det ska gå.

           
          Citera
          *Stintan*
          Inlägg 10-09-2008, 20:56
          Länk hit: #7


          Medlem
          Antal inlägg: 22 484
          Medlem sedan:
          04-08-2005
          Medlem nr: 6 301



          Kan vara skönt att få ur sig lite när man inte mår bra och är ledsen så du gör rätt i att skriva av dig.
          Det enda jag kan bidra med är lite trostar.gif och en smiley_small_hug.gif kram2.gif


          --------------------
          Rotar runt i Sörmlands inland zon 2-3
          Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd/Tove Jansson
           
          Citera
          Wilmer
          Inlägg 10-09-2008, 20:56
          Länk hit: #8


          Medlem
          Antal inlägg: 10 733
          Medlem sedan:
          04-11-2003
          Medlem nr: 2 529



          Hej!

          Kan hända är du känslig, men det låter iallafall otroligt! Så hemskt när någon som står en så nära kan såra en så. Kan du inte ta mamma - time out och försöka hitta sådant som verkligen stärker dig och få dig må bra? Lätt att säga.. Hitta en bra chat sida där du kan prata av dig och få se att du duger och är bra (för det är du). Det är ju inte DU som gör att din mamma beter sig som hon gör, problemet ligger hos henne. Fast du drabbas.
          Hoppas du mår lite bättre, importera lite kaktusar - lite kan göra så mycket gott i själen!

          smiley_small_hug.gif


          --------------------

          Killerq Mini Wrigg.jpg

           
          Citera
          Ingrid Zon3
          Inlägg 10-09-2008, 21:01
          Länk hit: #9


          Medlem
          Antal inlägg: 1 228
          Medlem sedan:
          11-03-2005
          Medlem nr: 5 153



          Annica, jag känner inte dig men du berör mig starkt med det du skrivit.

          Vet inte vad mer jag kan säga, jag är inte alls utbildad eller har erfarenhet av att hjälpa folk som är i situationer som din. Men jag tror inte du kan göra mycket åt hur din mor agerar. Om du orkar, försök att inte fundera så mycket på det utan på annat, vänner kanske.

          Precis som Lilla Birka har jag sett familjer där barnen behandlats helt olika, och det har fortsatt även efter att barnen är vuxna. Det är fel, men felet ligger aldrig hos barnet utan på föräldrarna.


          --------------------
          Erfarenhet är värdelöst, du har den alltid strax efter att du behövde den.
           
          Citera
          Myosotis
          Inlägg 10-09-2008, 21:08
          Länk hit: #10


          Medlem
          Antal inlägg: 19 798
          Medlem sedan:
          30-09-2007
          Medlem nr: 12 674



          CITAT (Wilmer @ 10-09-2008, 21:56) *
          mamma - time out

          det där tror jag också på. Få lite distans så du ser att du visst duger som du är.


          --------------------
          Det ska gå.

           
          Citera
          Annica J
          Inlägg 10-09-2008, 21:14
          Länk hit: #11


          Medlem
          Antal inlägg: 159
          Medlem sedan:
          25-11-2007
          Medlem nr: 13 211



          Hej.

          Tyvärr har jag bara en vän, då jag slutade lita på människor för flera år sedan. (när jag gick första året på gymnasiet) Så vände min då bästa vän sedan vi var mycket små mig ryggen och det enda jag bryr mig om eller håller på med nu är djur och växter. De bedrar en inte så och blir något fel är det bara mitt och ingen annans.
          Som en riktigt "gnuggare" så det djur jag mest av allt vill ha kan jag ej ha då jag ej tål dem...En hund...

          Jag är såååå trött....så mentalt trött så jag mest ligger hela dagnarna och gråter...Ja, efter jag ordnat allt åt min inte allt för hjälpsamma sambo...
          Att dra hela lasset hela dagarna i ända...orkar bara inte mer nu....

          Sätt mig på landet eller i en hundgård, då kommer jag att må som en prins...där är ens sanna vänner...djur...
          (ja, kanske en stackars ny växt.)

          CITAT (Myosotis @ 10-09-2008, 22:08) *
          det där tror jag också på. Få lite distans så du ser att du visst duger som du är.


          Tyvärr svårt då vi bor bara 4 hus ifrån varandra...Men en time out hade nog varit helt okej.... Tack för ditt förslag med växten men vi får se det framöver. Nu väller bommullen överallt och vill ej riskera några nya liv att bli smittade. tack för din tanke Pia.
          Kram A
           
          Citera
          Annica J
          Inlägg 10-09-2008, 21:23
          Länk hit: #12


          Medlem
          Antal inlägg: 159
          Medlem sedan:
          25-11-2007
          Medlem nr: 13 211



          Ledsen alla. jag vet jag startade tråden men jag måste nog sluta för dagen. Grinat så huvudet sprängs...allt för att man får ur sig lite ord...tänka sig vad förlösande.

          Tack för era råd och varma ord. Nu känner jag mig inte som satan själv i alla fall... Kanske skriver lite imorgon.

          Kram och godnatt!


          Annica
           
          Citera
          Myosotis
          Inlägg 10-09-2008, 21:24
          Länk hit: #13


          Medlem
          Antal inlägg: 19 798
          Medlem sedan:
          30-09-2007
          Medlem nr: 12 674



          God natt!


          --------------------
          Det ska gå.

           
          Citera
          Sussie F-Flower
          Inlägg 11-09-2008, 00:27
          Länk hit: #14


          Medlem
          Antal inlägg: 3 217
          Medlem sedan:
          25-03-2008
          Medlem nr: 14 814



          Hej Annica! (Man kanske ska säga God Morgon!!!!!) blomma.gif

          Jag gick med i odla i mars, och jag tror att det enda vi har skrivit i samma tråd var när du fyllde 30 år, i april. Så för mig är du lite "okänd" ännu shy.gif men det spelar ingen roll för här får man så många osynliga vänner som man lär känna lite bättre efter ett tag....

          Jag blir så beklämd över att läsa det du skriver... och jag förstår att du gråter och är ledsen.
          Det är såå sorgligt att Du/människor över huvud taget, ska behöva känna så som du beskriver.

          Att inte känna sig "sedd" och att inte känna sig "bekräftad" har jag fått lära mig är det värsta en människa kan bli utsatt för. Allting handlar om bekräftelse! Framförallt att bli bekräftad för vem/vad man är, men även för vad man har gjort, presterat och åstadkommit. Det är roten till allt i hela livet...
          Tänk om man skulle komma till jobbet en morgon och säga "hej" till sina arbetskamrater och ingen ens tittar på en... -Vedervärdigt!!!

          Mellan dina rader kan man gissa sig till att det inte bara är mamma som sårar dig, utan även situationen som den är. Jobbigt med två diskbråck och outhärdliga smärtor där du inte klarar av att göra det du vill. Det som är ännu jobbigare att känna, är att man inte ens vill vara i sin egen smärtsamma kropp längre... Det är tufft!!!
          Man vill inte vara den person som man upplever sig själv att man är... utan man vill att man själv ska få vara en glad, sprallig, aktiv, engagerad, lycklig och harmonisk person, och är man inte det så är det inte konstigt om man blir ledsen och vill kasta in handduken...
          (nu blev det djupt...)

          Instämmer att du borde ha/få lite miljöombyte och komma ifrån ett tag. Vad tycker din sambo då? Är han införstådd med att du inte mår så bra? Stöttar han dig?
          Tycker också att du borde prata med din mamma och berätta hur du känner. Hon kanske inte vet vad du känner...?
          Älskar man varandra så vill man väl hjälpa varandra och inte låta någon känna sig försummad, otillräcklig, onödig, oviktig m.m. m.m. (viktiga saker!)

          Du ska se att allt det här kommer att bli bättre framöver men du behöver proffshjälp. Det finns ju personer som är till för sån't här. Det ska man ta tillvara på.

          Mitt svar på din fråga om du är känslig, lyder: -Ja! Man BLIR mera känslig när man vill vara lycklig samtidigt som man känner att ingenting blir som man vill eller önskar. Jag tycker att det är positivt, för det finns ju dom som stänger av helt och hållet också...

          Nu är jag trött, vi hörs vidare om du vill i morgon.
          Kram och godnatt! kompiskram.gif
          S.

          Redigerat av Sussie F-Flower: 11-09-2008, 00:29
           
          Citera
          MariaS
          Inlägg 11-09-2008, 08:27
          Länk hit: #15


          Medlem
          Antal inlägg: 12 573
          Medlem sedan:
          05-03-2004
          Medlem nr: 2 930



          Hej Annika.
          Du har ju faktiskt en vän till och "reservmamma" också... (vinkar)
          Du vet var jag finns kram2.gif trostar.gif
           
          Citera
          Eva-Helene
          Inlägg 11-09-2008, 09:21
          Länk hit: #16


          Medlem
          Antal inlägg: 6 295
          Medlem sedan:
          04-07-2007
          Medlem nr: 11 365



          Annika, det är klart att du är känslig! Det är inget som helst fel att vara känslig. Världen behöver fler känsliga människor!
          Det är inte att undra på om att du mår så där dåligt när inte ens din mamma - som borde känna dig nästan lika bra som du själv gör - bryr sig om och stöttar dig fastän du har så in i h*****e ont! Din sambo skulle jag vilja ha ett snack med! *mutter mutter* han som träffar dig varje dag borde ju veta hur handikappad du är nu!
          En sak som jag fick lära mig (hade fantastiskt bra hjälp av ett proffs) när jag hade gått in i väggen, var att: håll negativa människor på distans tills du orkar med dom; ta inte på dig ansvar för någon annan än dig själv - dom andra klarar sig (och skulle dom inte göra det så är det deras eget ansvar, inte ditt)!; våga be om hjälp (kör gärna med utpressning mot dina närmaste och påminn om alla gånger du har ställt upp devil.gif ); och framför allt TA ALLT I DIN EGEN TAKT!
          Fortsätt att skriva av dig - om inte du vill skriva så här "för allmänheten" så finns det folk som ställer upp som stöttepelare så länge som du behöver. Det är jag 100% säker på!
          RSMH (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa) har en bra "slogan": Ensam är inte stark.


          --------------------
          Ju mer du vet, ju mindre förstår du (Zhuang Zi)


          cancer.gif
           
          Citera
          Sussie F-Flower
          Inlägg 11-09-2008, 09:48
          Länk hit: #17


          Medlem
          Antal inlägg: 3 217
          Medlem sedan:
          25-03-2008
          Medlem nr: 14 814



          CITAT (Eva-Helene @ 11-09-2008, 10:21) *
          Annika, det är klart att du är känslig! Det är inget som helst fel att vara känslig. Världen behöver fler känsliga människor!
          Det är inte att undra på om att du mår så där dåligt när inte ens din mamma - som borde känna dig nästan lika bra som du själv gör - bryr sig om och stöttar dig fastän du har så in i h*****e ont! Din sambo skulle jag vilja ha ett snack med! *mutter mutter* han som träffar dig varje dag borde ju veta hur handikappad du är nu!
          En sak som jag fick lära mig (hade fantastiskt bra hjälp av ett proffs) när jag hade gått in i väggen, var att: håll negativa människor på distans tills du orkar med dom; ta inte på dig ansvar för någon annan än dig själv - dom andra klarar sig (och skulle dom inte göra det så är det deras eget ansvar, inte ditt)!; våga be om hjälp (kör gärna med utpressning mot dina närmaste och påminn om alla gånger du har ställt upp devil.gif ); och framför allt TA ALLT I DIN EGEN TAKT!
          Fortsätt att skriva av dig - om inte du vill skriva så här "för allmänheten" så finns det folk som ställer upp som stöttepelare så länge som du behöver. Det är jag 100% säker på!
          RSMH (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa) har en bra "slogan": Ensam är inte stark.




          -Vad bra och klokt skrivet!!!
           
          Citera
          Annica J
          Inlägg 11-09-2008, 14:39
          Länk hit: #18


          Medlem
          Antal inlägg: 159
          Medlem sedan:
          25-11-2007
          Medlem nr: 13 211



          Tack alla för era ord...Någon utav er undrade över sambon....tyvärr ingen hjälp och mycket "löjleri" och skrapa under mattan syndrom.
          Sååå, man kan säga att jag e helt ensam även om jag inte vill visa det utåt. Tack MariaS för din extramamma-kommentar.
          Skall jag lyckas med någon måste jag oftast krypa i stoftet och be vännen eller sambon om skjuts...inte alltid med glädje de gör det men det gör det...Hur förklarar man för någon att "glimten/gnistan" e slut när de bara tycker att man är "lat"?(Försök gå själv när en jäkla asvaltsvält kört över dig)
          SÅ enormt nere idag men har TVINGAT mig att ordna allt omkring ändå....tvätt, mat-dock utemat men jag fick ordna då kille ej "orkade", följt med som resesällskap att ordna hans brors bil osv. NU skall jag sticka kniven i rumpan och tvinga mig till affäern och handla, blir med min lilla dramaten för killen kan ej visa sig idag...blev hemma från jobbet. Något som jag förtått gärna resulterar i att sitta på rumpan, köra med mig och oja sig och se på tv.


          Jag måste även påpeka att jag kanske inte kan svara så mycket då jag bara sitter korta perioder framför datorn....killens vanligaste domän.

          Annica
           
          Citera
          Eva-Helene
          Inlägg 11-09-2008, 15:31
          Länk hit: #19


          Medlem
          Antal inlägg: 6 295
          Medlem sedan:
          04-07-2007
          Medlem nr: 11 365



          CITAT (Annica J @ 11-09-2008, 15:39) *
          Tack alla för era ord...Någon utav er undrade över sambon....tyvärr ingen hjälp och mycket "löjleri" och skrapa under mattan syndrom.
          Sååå, man kan säga att jag e helt ensam även om jag inte vill visa det utåt. Tack MariaS för din extramamma-kommentar.
          Skall jag lyckas med någon måste jag oftast krypa i stoftet och be vännen eller sambon om skjuts...inte alltid med glädje de gör det men det gör det...Hur förklarar man för någon att "glimten/gnistan" e slut när de bara tycker att man är "lat"?(Försök gå själv när en jäkla asvaltsvält kört över dig)
          SÅ enormt nere idag men har TVINGAT mig att ordna allt omkring ändå....tvätt, mat-dock utemat men jag fick ordna då kille ej "orkade", följt med som resesällskap att ordna hans brors bil osv. NU skall jag sticka kniven i rumpan och tvinga mig till affäern och handla, blir med min lilla dramaten för killen kan ej visa sig idag...blev hemma från jobbet. Något som jag förtått gärna resulterar i att sitta på rumpan, köra med mig och oja sig och se på tv.
          Jag måste även påpeka att jag kanske inte kan svara så mycket då jag bara sitter korta perioder framför datorn....killens vanligaste domän.

          Annica

          Men nu blir jag så arg så jag kokar!!! Din sambo! En liten pojkvasker som inte vet vad ansvar eller empati eller nåt som helst j***a folkvett är!
          Du Annica, VÄGRA! När du har så ont så ska du vägra! Du ska se att om du inte gör allt det där så inser han så småningom att han blir utan mat/rena kläder och allt annat om han inte fixar det själv! Risken finns ju att han far ut och äter ensam så att du blir utan mat (hoppas du har nåt hemma!) men den risken får du ta! Det verkar vara enda sättet för en del individer att fatta att världen inte kretsar kring dom (har själv varit gift med en sådan idiot).
          Måste sluta skriva och räkna till 100 så jag inte spricker av ilska nu......


          --------------------
          Ju mer du vet, ju mindre förstår du (Zhuang Zi)


          cancer.gif
           
          Citera
          Pia L
          Inlägg 11-09-2008, 16:28
          Länk hit: #20


          Medlem
          Antal inlägg: 2 662
          Medlem sedan:
          26-03-2006
          Medlem nr: 7 292



          Annica, extra känslig BLIR man av smärtan som ständigt ligger där, orken och tålamodet tryter och självförtroendet får sig många törnar för att man tar åt sig av orättvisor istället för att skaka av sig allt.
          Jag har äntligen lärt mig att stänga av då jag blir orättvist behandlad, som min bästa vän brukar säga "jag krusar inte större skitar än mig själv".
          Din sambo......han påminner om mitt ex, noll sympati eller förståelse för min sjukdom och den kroniska dygnetrunt smärtan, efter 23 års förhållande så sa jag upp mig som : hans morsa, kock, hembiträde, trädgårdsmästare, målare, snickare, möbelflyttare m.m. jag tog ut skilsmässa och mår mycket bättre på det sättet.
          Din mamma......jag har inte dom erfarenheterna, men skulle min mamma ha gjort så då tror jag att jag skulle hålla mig undan den kontakten.
          Annars så fick jag faktiskt själv lite dåligt samvete då du talar om hur illa du tar åt dig av orättvisor, både ekonomiska och i engagerad tid, många år så var jag nästan dygnet runt med sonen, det var dottern som kom i andra hand, men det håller vi på att reparerar idag.
          Tack för din tankeställare, jag kommer aldrig att göra sådan skillnad på barnen idag då dom båda är vuxna, och jag hoppas att du kan rycka upp din sambo eller hitta kraften / orken att bryta upp, det kan vara det bästa du gjort.
          Lycka till Annica, vad du än beslutar. wub.gif


          --------------------
          Frihet är att ha modet att följa sina känslor.
           
          Citera

          3 sidor V   1 2 3 >
          Skriv svarNytt inlägg
          1 användare läser den här tråden just nu (1 gäster och 0 anonyma medlemmar)
          0 medlem(mar):



           

          Enkel version Datum och tid: 25-07-2025, 01:15
                 
                    
          Startsida    Frågor & svar    Bloggar    Kalender    Köp & sälj    Forum    Kontakt & Info    Länkar    Vykort
           
          Inne   Ute   Balkong och uterum   Växthus   Växtlexikon