Ja tänk så avlångt vårt gamla Sverige är!
Här gör vi grusgångar tvärs igenom gräsmattan för att slippa klampa runt i lera på vintern. Vi måste ta oss till vedbod och hönshus åtminstone två gånger per dygn...någon skoter är inte att tänka på, skulle vara en med hjul i så fall, men då kanske det heter fyrhjuling...eller?! Vi fick en skvätt snö härom veckan, det täckte precis gräset, det kortklippta alltså, som växte fram till mitten av november. Då blev det ju kallt en stund, eller i alla fall kallare...t.o.m. minusgrader i flera dagar! Snart jul och termometern visar +2. Snön från häromveckan har regnat bort, det är disigt hela dagarna och inte knastrar det under fötterna heller, förutom när man går i grusgången då. Tänk ett lager snö, strålande sol och kanske i alla fall -5! Suck, verkar inte bli denna vinter heller. Fast förra året blev det ju vinter i slutet av Mars helt plötsligt, DÅ blev man ju bara sur

Helen i Piteå sår i januari ute...vi måste så på hösten för att ha en chans till kallperiod för vissa mer köldkrävande frön. Kasta snö över sådderna....går det bra med sån på burk??

Allt är skitigt. Hundarna får gå rakt in i duschen efter löpturen och golvet blir brunfläckigt på under 24 timmar. Bilarna är effektivt lackförseglade i brunt och grusvägen är en riktig "potthåls stig" som kräver operativa ingrepp av maskin en gång i veckan, om vi vill ha några stötdämpare och hjullager kvar ända fram till våren vill säga. Jag körde till och med ner i det lååånga hålet vid sidan av vägen i min iver att undvika de runda på

Uj, uj, uj det var pinsamt att ringa mannen och be om assistans...med hjullastaren. "Kvinnor kan", sa han och flinade med kameran i högsta hugg. Den stackars Audin skämdes över mig och surade i flera dagar...vi klarade oss båda med blott blåmärken dock. Jag när jag skulle kliva ur i 45graders vinkel och Audin när han kanade som en padda på dikeskanten.
Kvällar utan TV klagar jag inte över, tyst och lugnt i huvet. Gräsmattan börjar väl att växa i februari. Klippa går ju inte då....vi har inte fyrhjulsdrift på klipparen...kräver väl draghjälp och grusning om den ska ta sig fram. Bättre att gräva fler rabatter, tycker jag. Mannen tycker synd om mig nu, för jag blir lite lättare grinig när min trädgård är i vila...följer med ut i skogen på jakt istället...men det kan ändå aldrig ersätta min trädgård. Den frid och ro och glada energi som infinner sig efter ett par timmars påtande! Åh, som jag längtar!!
Julrosen som startade i juli blommar i alla fall fortfarande och de andra är på gång med massor utav knoppar. Blir inga fler till jul men tidiga blir de i alla fall! Sitter och bläddrar i STAs frölista och räknar ut att det kommer att bli ett varv med gräsklipparen kvar, om jag ska få plats med alla sådda plus de därifrån....Rosenskärorna också och Gurkört. Ett halv varv?? Nä det går ju inte, får sätta upp bord på torget och sälja perenner...
På söndag vänder det i alla fall! Måste kanske offra något till solen för snabbare återkomst...fast det gör väl inget...ska ju hinna så inne också och äta knäck och kola och öppna paket...snödroppar och krokus vill jag se länge...vintergäck och alla nya tulpaner.
God Jul och Gott Nytt, nu börjar det om igen, eller fortsätter

//Heda
//