Min "gubbe" och jag har varit gifta i över trettio år ja i augusti blir det trettiofyra år !verkar vara ganska sällsynt i dessa tider!Ja inte har det varit en dans på rosor hela tiden men i det stora hela har vi haft det bra,vi har gått igenom mycket tillsamans och haft vädigt mycket roligt ihop också.Det bästa är väl att våra barn har fått ha sina föräldrar så att säga intakta
och det allra bästa är att vi finns tillsamans för våra barnbarn som vi älskar innerligt.Gubben är väl ingen Brad Pitt längre men å andra sidan är jag ju ingen Vicktoria Silvstedt heller
vi har åldrats sen den där dagen vi träffades och var arton år gammla i och med allt vi gått igenom tillsamans har vi svetsats ihop på gott och ont,ibland har man velat packa väskan och dra
men sen ta man nya tag och inser med åldern att gräset inte är grönare på andra sidan
Jag har kommit till den insikten att jag vill leva med min lite "deffekta gubbe"och han vill leva med sin lite deffekta "tiger".Ja inte skulle jag vilja byta ut honom !han som älskar mig som jag är i dag och jag älskar honom för den han är i dag med fel och brister,fel och brister har vi alla !det gäller bara att bestämma sig för att man acceptera dom och kan stå ut med dom.Är lite nyfiken på hur många här som hållt i hop så länge ?Lite depprimerande när man läser om alla som delar på sig som inte kan hålla ihop,som inte klarar motgångarna i ett förhållande.Alla våra vänner sen vi var arton är fortfarande gifta och lever tillsamans!var det vår generation som var speciell ?
Motti
Gift i över trettio år !någon mer än jag :)
12-01-2009, 17:56
zon 1
Jag tycker definitivt inte att tiden går sakta! 
Mina föräldrar har firat Guldbröllop för några år sen så det finns visst rekord att slå....
Allvarligt !inte är det lätt att sy ihop sina påsar det tarvar tålamod och mycket omtanke och kärlek och inte är det lätt alltid!men som jag skrev innan :Gräset är nog inte grönare på andra sidan1även om man skaffar sig en ny partner så blir det vardag än en gång och inte säkert roligare för det 
Guldbröllop kommer vi med all sannolikhet inte att hinna fira - men det är inte kvantitet som är det viktigaste, utan kvalitet. 
Men är man 56 år så kan de vara svårt att hitta någon som står ut med ens olater och ens barn o barnbarn!de växer i alla fall inte på träd har jag förståt.Ju yngre man är ju lätare är det att annpassa sig i ett nytt förhållande,det är vad jag tror!men jag känner mig nöjd med mitt liv fast det har varit jäkligt tufft.Sen finns det dom som av olika annlednigar väljer att gå vidare för att de är djupt olyckliga eller tycker att tillvaron är hemsk och det har jag full förståëlse för.Så alla ni som funnit lyckan i ett nytt förhållande !lycka till.
