Medlem
Antal inlägg: 9 608
Medlem sedan: 31-08-2003
Medlem nr: 2 237
I tisdags var vi tvungna att låta veterinär avliva vår älskade Busis! Urinsten. Vet. försökte m allt--men det hjälpte inte! Jag grät mycket! Han var ju katten vi tog hand om --när hans ägare misskött honom. Han var 6 år. Tror vi! Fy 17 va´svårt det var! Zingo, en av våra katter o Busis fick en nära relation. Nu sörjer Zingo--tror jag fullt o fast! Han är ett matvrak, men--nu ligger han bara i soffan o vill ej äta!
Zaaritha...det gör så förfärligt ont att missta sin kära vän..Zingo kommer att repa sig så småningom.. du blir väl mera ledsen av hans sorg också..Busis kommer alltid att finnas hos er och så småningom kan du tänka på honom med glädje..
Det är svårt för oss som älskar djur när de går bort, deras liv är ju så mycket kortare än vårt.
Medlem
Antal inlägg: 3 894
Medlem sedan: 24-05-2004
Medlem nr: 3 702
Kram till dig! Det är lika vedervärdigt, förfärligt hemskt varje gång man mister ett älskat husdjur. Men du gav kissen några fina år eller hur? Tänk på dem.
--------------------
När tillgången på ord är större än efterfrågan är det dags att vara tyst! MIN HEMSIDA - VÄLKOMMEN!
Medlem
Antal inlägg: 9 608
Medlem sedan: 31-08-2003
Medlem nr: 2 237
Jag försöker minnas honom som den kärvänliga katt som adopterade mej direkt, när vi tog hand om honom o hans bror! Han ville alltid ligga hos mej. Och synminnet jag har; är när jag sitter i soffan o han kommer tassande m svansen i topp o den "ormar" sej! O se´n upp i soffan o lägger sej m överkroppen i mitt knä o spinner. Han var en go´katt!