Nervös o orolig, sambo på lasarettet Alternativ

[Inga från Närke]

fick skjutsa in honom igår efter ett snabbt läkarbesök på vårdcentralen. Började redan i lördags men han är så förbaskat envis så jag fick inte skjutsa in honom då tyvärr.

Han fick ligga kvar eftersom de inte kunde göra skiktröntgen av hjärtat p.g.a. av förhöjda njurvärden p.g.a. av hjärtmedicin han äter så de behöll honom över natten och skulle göra en undersökning idag på förmiddagen. De satte på honom bärbart EKG eftersom han också har haft hjärtsvikt för något år sedan. I dag röntgade de honom och upptäckte att det sitter en propp i lungan så nu får han väl stanna ett tag.

Det är skönt att veta att han är där inne på USÖ om det händer något men det är jobbigt för propp i lungorna är inte att leka med enligt info på nätet. Får bara hoppas att det går bra.
Han har ju varit sjukskriven sedan oktober 2008 för andra saker så vi hoppades ju på att han skulle bli frisk men så tillstötte detta också. Hjärtläkaren sa att det är en vanlig symptom hos en del patienter som har operererats för prostatacancer och det gjorde min sambo för 1 år sedan.

Hoppas att det går bra och att han inte får mera problem med psyket som han har idag och medicinerar för också.

Är det några av er som har erfarenhet av detta?

[Snöflinga]

Förstår att du är orolig sänder en tröst och styrke

[Magdis]

Jag håller tummarna för ett snabbt tillfrisknande. På avdelningen där jag arbetar så har vi allt som oftast patienter med lungemboli så jag har erfarenhet av det från den sidan. Han får blodförtunnande medicin nu förstår jag och kanske syrgas för att underlätta andningen? Du ska se att han snart blir frisk!

[Aqvakul]

Håller tummarna!

[Alba]

Fy så jobbigt och oroligt för dig.
Jag håller tummarna att din sambo snart är hemma igen frisk och kry.

[4:an]

Skickar en tanke....!

[Irene_L]

Vad oroligt för dig! Håller tummarna för att du snart har din gubbe hemma igen!
Styrkekram!

[aanderss]

[mojan]

Kram!

[Krolliljan]

Håller också tummarna

[KRT]

Håller tummar och tår för att han ska blir frisk snart!

En kollegas make, strax över 60, drabbades av flera större proppar i lungorna för ca 9 månader sedan. Visst tog det ett tag för honom att komma igen, och några veckor på sjukhus, men han är på benen och ser frisk ut nu. Min kusin, ca 50, fick det efter en enkel titthåloperation i knäet! Tog tid där också, och hon var dålig men är fullt frisk idag och lever samma aktiva liv som innan! Dock gick båda ner sig psykist, och blev lät deprimerade. Ingen behövde medicinera, och depressionen försvann när de blev bättre - men det var jobbigt ett tag.

Försök se det positivt, och ta till dig positiva saker också. det är så lätt ibland att bara se det negativa, tänk på att många blir helt friska och slipper men efteråt. Försök också se det positivt, det finns en känd orsak till proppen, det är betydligt värre om man inte kan hitta någon som helst förklaring. Visserligen spelar orsaken ingen roll initialt, men efteråt är det skönt att veta orsaken bakom....

Redigerat av KRT: 13-01-2010, 17:58

[PX-21]

Såklart att gubben kommer hem det finns inget annat ..det är bara så

[Bengalow]

Inga! Jag hoppas att allt reder ut sig, dom är ju duktiga på sjukhuset, så du får lita på dom! Ge hunden en kram från oss, och försök att se framåt med tillförsikt!!!! Snart kommer säkert sambon hem!

[anne-li i olofst...]

Tummar och tår! Det går bra! dom har ögonen på det och de kommer att ordna sig!

[ängsvädd]

Sänder en styrkekram

[Inga från Närke]

"Magdis"
Han fick igår kväll men har inget av detta (blodförtunnande och syrgas) idag enligt honom själv pratade precis med honom. Blev lite förundrad över detta för jag läste om det på nätet att det var viktigt att få denna hjälpen, men det kanske ska ges på kvällen själva blodförtunnignen. Han andas tungt fortfarande men har svårt att acceptera det själv fast jag förklarat att det tar ett tag. Syresättningen är bra 97 %.

"Bengalow"
Jo Nemo undrar var husse är ligger vid dörren och väntar men i morgon är det bättre när han förstår lite bättre att han inte är/kommer hem.

"KRT"
Jo visst är det bra att veta orsaken och det var visst ganska vanligt efter prostataoperation att det blir proppar i lungorna men de visste inte varför. Oron finns ju eftersom det har varit mycket runt omkring, är rädd att han inte orkar utan tappar modet helt. Men det är bara att hoppas på det bästa.

"Alla ni andra"
Tack för er omtanke och de tröstande orden. Ska försöka hålla er uppdaterade lite när jag orkar och har tid. För just nu är det hunden som gäller för att han är ledsen att husse inte är hemma, sedan försöker jag städa ut julen för att skingra tankarna och förståss åka in till min kära sambo. Men den sysslan kan jag dela med svägerska och dotter så då behöver jag inte vara där varje dag och orkar inte det heller eftersom jag själv inte är så pigg.
Tack än en gång.

[Eva i Höga]

Tänker på er och hoppas det ska rätta till sig. Han är ju under vård och den ska man lita på, mer kan du inte göra.

[Hej igen]

Inga ... du ska se att det går bra. Tryggt att han är inlagd och under övervakning.
Brorsan min fick propp i lungan ... jag skrev om det här i forumet ...
han har fått ta blodförtunnande Varan sen dess ... mått hur bra som helst.

[tepa]

Vad hemskt, Inga. Jag hoppas verkligen att han är på benen snart igen.

Hälsn Tepa

[zissi]

Oj, vad mycket jobbigt ni haft lite drygt ett år vad jag förstår. Både prostatacancer, hjärtsvikt och propp i lungan, inte konstigt att psyket får sig en törn av allt detta. All sjukdom för ju med sig mycket oro både för de som själva är sjuka och för de närstående.
Tillfrisknande- och styrkekram kommer här