Dåliga tider Alternativ

[ingrid fuxwall]

Men det har nog alla förstått att vi har, även jag, men att det var så dåliga tider hade jag inte insett.

Har brutit benet och tog det för självklart att jag skulle få ta sjukresa till akuten men så var det inte – det finns ju en busshållplats ca 250 meter härifrån så ….

Självfallet skulle jag hoppa på ett ben ner till den hållplatsen.

Hem skrev de på att jag fick åka sjukresa – det var tur då jag inte fick stödja på foten eftersom gipset skulle torka i 24 timmar.
Ramlade flera gånger på uppfarten då mitt friska ben inte är så bra (hälsenan är ny och inte så bra) och ”taximannen” blev väldigt bekymrad – en tant som var väldigt ostadig på benet både av ont och hungrig.

Nu har gipset torkat men här är jag – ensam äldre kvinna i tvåplans hus – toalett och sovrum i över våning och vedpanna i källaren.

Bil har jag två stycken men är förbjuden att köra – får leva på det som finns i skåpen. I sex veckor ska jag ha gips – hoppas maten räcker, tänker på hundmaten, själv behöver jag banta.

Öppnade påsen med fågelmat i dag så den räcker nog fyra veckor. Som sagt hur ska vi klara detta????

[Tosan]

Bra! Det är vid såna här tillfällen man ska vara en surkärring. Du får låna min kärringhet åxå Se till att slå näven i bordet och säg ifrån, det finns faktiskt gränser för vad en människa klarar. Att dessutom ta hand om din sambo i det här läget är ju bara omöjligt, du kan ju inte ens springa efter honom om han drar iväg. Och visst är det en fördel att bo på en liten ort, men inte ens i en by går det att hålla reda på exempelvis dementa hur länge som helst, till slut måste de faktiskt in i vårdsystemet, för anhöriga kan inte jobba 24-7.
De kan väl åtminstone vänta tills du blivit av med gipset tycker man.
Tänker på dig massor!