Men det har nog alla förstått att vi har, även jag, men att det var så dåliga tider hade jag inte insett.

Har brutit benet och tog det för självklart att jag skulle få ta sjukresa till akuten men så var det inte – det finns ju en busshållplats ca 250 meter härifrån så ….

Självfallet skulle jag hoppa på ett ben ner till den hållplatsen.

Hem skrev de på att jag fick åka sjukresa – det var tur då jag inte fick stödja på foten eftersom gipset skulle torka i 24 timmar.
Ramlade flera gånger på uppfarten då mitt friska ben inte är så bra (hälsenan är ny och inte så bra) och ”taximannen” blev väldigt bekymrad – en tant som var väldigt ostadig på benet både av ont och hungrig.

Nu har gipset torkat men här är jag – ensam äldre kvinna i tvåplans hus – toalett och sovrum i över våning och vedpanna i källaren.

Bil har jag två stycken men är förbjuden att köra – får leva på det som finns i skåpen. I sex veckor ska jag ha gips – hoppas maten räcker, tänker på hundmaten, själv behöver jag banta.

Öppnade påsen med fågelmat i dag så den räcker nog fyra veckor. Som sagt hur ska vi klara detta????

Ojoj, hoppas allt går bra för dig i haltandet Ingrid. Har du inga grannar som du kan be om hälp med matinköp och annat livsviktigt? Annars kan du kontakta kommunen, jag vet inte vad det kostar hos dig men mot en mindre ersättning kan man få hjälp med diverse saker under den tiden man behöver det. Läk bra nu/Cilla

Men kära nån!!! Stackars stackars dig!

Har du ingen familj/anhörig/vän som kan hjälpa dig??????

Annars måste du väl kunna ringa till närmaste granne och fråga om dom skulle vilja vara så snäll att "handla några delar" till dig, nästa gång dom åker till affären.
Om du bara berättar vad du har råkat ut för så kommer nog hela byn att ställa upp för dig Ingrid.

Var inte rädd för att fråga. Vi måste alla försöka att hjälpa varandra mera, om man kan...
En vacker dag så kan man sitta där själv...

Tycker inte det är Ok att skicka hem dig i sådant skick.
Om du inte har grannar, släkt och vänner som fixar så tycker jag att du ska kontakta hemtjänsten i kommunen. Man kan få tillfällig "akut" hjälp med inköp etc.
De skickade väl med dig kryckkäppar!!!

Stackars dig, ett sånt elände...

Jag hoppas verkligen att det finns någon i närheten som kan hjälpa dig. Det finns säkert flera som vill ställa upp, bara de får frågan...

Men kära söta! Vilket elände

Hoppas att det löser sig för dig

Låter rätt horribelt. Dags att börja planera för eventuella benbrott eller annan sjukdom alltså?? Hoppas det löser sig för dig Ingrid!

Alltså, det är totalt sanslöst! Man begriper fan inte hur det är tänkt att man ska klara sig.
Men börja med att kolla ditt försäkringsbolag. Min pappa bröt benet förra vintern och tog en chansning och ringde och trots att han var pensionär så fick han rätt hyfsat i ersättning, dels för merkostnader men även för sveda och värk. Sen blev han ju tvungen att leja snöskottning och sånt, och det fick han ut utan några problem.
Sen är det väl som sagt kommunen, eller kanske ännu hellre nåt serviceföretag som säljer hushållsnära tjänster, det får du ju dessutom göra avdrag för.
(Som pensionär kan det löna sig bra att köpa tjänster privat istället för kommunens hemtjänst, bara ett tips)

Hoppas iaf att det ordnar sig för dig på nåt sätt, om inte annat att kommunen beviljar dig färdtjänst under de veckor du behöver.
Lycka till och stor

Det är ju helt sanslöst att det får gå till på det viset!
Hoppas att du kan få hjälp på något vis, för sådär kan du ju inte sitta i sex veckor! .... och hur klarar du hunden?
Stackars dej som hamnat i denna sitsen!

Men snälla nån, så där kan de väl inte göra mot folk?!! Var bor du? Om det inte är för långt kan jag komma och hjälpa dig.

Fy så jobbigt! Ont har du väl också. Kommunen har ju inte varit så tillmötesgående tidigare när det gällt hjälp vid sjukdom hemma hos dig. Nu bara måste de väl? Hur långt bort bor dina barn? Jag gissar att jag har ca 6 mil att köra, kanske finns det någon som bor närmre som kan hjälpa dig. Om det inte löser sig så får du skicka ut nödrop här. Du ska ju inte behöva svälta ihjäl ialla fall.

Fy så jobbigt. När man inte är helt frisk orkar man ju inte heller strida för sin sak.
Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig.

Hoppas att det inte har hänt dig något mera Ingrid, efs vi inte hört ifrån dig sedan igårkväll....
Du har väl inte snubblat och stått på näsan utför trappen...???

Tack snälla för alla hälsningar

Allt känns så mycket bättre nu och det gör inte speciellt ont men tåna är blå eller så är det ingrodd smuts och idag ställde jag undan kryckorna, går man bara sakta och tänker sig för så går det.

Jag har väldens snällaste dotter som ställt upp och varit här hjälpt mig bära ved, annat tungt samt rastat hundarna.

Hunden Xera har flera hundkompisar vars mattar lovat hjälpa till med rastningen - vi har ju stor inhägnad tomt men en ett årig schäfer vill bli mycket aktiverad och är van vid det.

Har snälla grannar också så krisar det sig hjälper de mig.
Men ...
Nu tycker sjukhuset att sambon ska komma hem och även om han är färdigvårdad i akutskedet tycker jag att han borde bli rehabiliterad.
Han åkte in till sjukhuset för vad de sa rutinåtgärd men när han vaknade upp ur narkosen hade han helt tappat minnet och origenteringsförmågan, är ju inte så farligt om han inte hittar hem - Ni bor ju på en liten ort, tyckte personalen .
Detta är mitt stora problem för tillfället - hur jag ska kunna ta hand om honom mitt upp i allt men det löser sig säkert på något sätt, men arg var jag idag

ingrid

Detta var nog något av det dj...e jag har läst på länge...gör inget att han går vilse!!! för att ni bor i en liten ort...finns det ingenstans man kan anmäla sånt...
Tur att du har en sån hjälpsam dotter och goda grannar !

Krya på dig!

Alltså, -förstår din ilska....
När min mamma opererade hjärtat gjorde jag en grej som jag kanske skäms lite för idag, men som var effektiv. jag pratade med sjukhuskuratorn och berättade att mamma 1. var ensamstående. 2. att jag hade ett heltidsjobb som inte tillät ledighet hur som helst (allt detta var ju sant) 3. (och nu kommer det) att hon var aningen förvirrad och behövde vård lite längre än den vecka hon fick efter operationen,,,,, Jag sa att jag var jätteorolig för att hon skulle glömma spisen osv..... - Hon fick en veckas rehab och blev lite klarare efter operationen.....

Det jag menar är att ibland kan det vara bra att vara lite hjälplös, även om man får överdriva en aning.......

Hoppas det löser sig!
Kram
A-Li

Tänker på dig vännen och hoppas du kan få hjälp. Men du skriver ensam äldre kvinna - jag tycker du är ganska ungdomlig och fräsch!
Kram på dig och lycka till!

Hej Ingrid!

Oj, vad jobbigt alltihopa! Känner med dig!
Viktigt: Att du - så mycket du nu kan o orkar - ser till dina behov och säger NEJ ibland till kommun o lasarett. De vill ju så gärna att du accepterar vad som bjuds, men det kan vara så att ditt NEJ och/eller ditt ifrågasättande gör att annat kan erbjudas. Min erfarenhet är att det ibland är skönt att ha någon närstående som stöd i de där samtalen, för det är svårt att stå stadigt när man själv är mitt i det hela.

Lycka till!!!

/Kasam

De är ju inte kloka.

Så fruktansvärt jobbigt! Jag tycker att det borde vara nog med elände för din del snart. Att inte få den hjälp man behöver när man är så dålig, och att det inte skulle göra något om sambon går vilse - man tror inte att det är sant! Jag förstår verkligen att du är arg, det hade vem som helst varit i en sådan situation. Det är verkligen tur att du har en så snäll dotter och så hjälpsamma grannar, även om det inte borde vara meningen att de ska stå för all hjälp. Hoppas verkligen att allt ordnar sig trots allt.

Stor från Olle.

SANSLÖST - vart är svensk sjukvård på väg...????

Man blir allt lite rädd.

Nu har ju min sambo någon som talar för sig men tänk alla som inte har det! Dem är det verkligen synd om och jag är glad över att så många svarat i ämnet för detta är väldigt viktigt, att vi inte gör en total nedrustning på sjukvården – i slutändan kostar det nog mer med livslång omsorg än att träna upp de drabbade i akutskedet.

Men det som gjorde mig mest upprörd idag var att man menade att någon rehabilitering kunde han inte få då man inte förväntade sig att det skulle ske några framsteg på tre fyra veckor - vilken person med neurologiska skador gör de framstegen?

Nu är jag ju en surkärring och det låter jag dem få veta så i slutändan ordnar det sig säkert och om inte så lever jag på hoppet ett tag till.

Nu är jag ju en surkärring och det låter jag dem få veta så i slutändan ordnar det sig säkert och om inte så lever jag på hoppet ett tag till.
[/quote]


Så bra! Fortsätt med det
Kram

Samma här: Kämpa på, så långt du nu orkar o förmår. Var rädd om de dina och dig själv!!!!

Bra! Det är vid såna här tillfällen man ska vara en surkärring. Du får låna min kärringhet åxå Se till att slå näven i bordet och säg ifrån, det finns faktiskt gränser för vad en människa klarar. Att dessutom ta hand om din sambo i det här läget är ju bara omöjligt, du kan ju inte ens springa efter honom om han drar iväg. Och visst är det en fördel att bo på en liten ort, men inte ens i en by går det att hålla reda på exempelvis dementa hur länge som helst, till slut måste de faktiskt in i vårdsystemet, för anhöriga kan inte jobba 24-7.
De kan väl åtminstone vänta tills du blivit av med gipset tycker man.
Tänker på dig massor!

Apropå ingenting- jag är väldigt glad att du är tillbaka på Odla igen. Jag har saknat dig.
Hur gick det till när du bröt benet då?
allmän otur? Jag menar, att ta en buss till sjukhuset...... Stackare!!!!!

Vi var på kurs hunden och jag skulle för första gången i livet handskas med en lina. Det var en inkallningskurs och hunden tyckt att jag var mycket tråkigare än kompisen, ursöta Dundra. Tänkte trampa på linan men trampade fel, på den vägen är det - föll som en fura. Xera har kompisar och de har trevliga mattar som ska hjälpa oss att fortsätta kursen och att leva vidare - TACK för att det finns så trevliga/underbara människor!

Allt löser sig säkert och vet Ni vad! idag har jag talat i telefon med en supertrevlig odlait som var orolig över att om jag ramlat i trappan. Slutar nog aldrig att förvånas över att folk på odla är så trevliga och att man knyter så många kontakter här - Ni är bara så underbart trevliga och Ni vet själva vem Ni är

ingrid

Sköt om dig Ingrid, vi håller tummarna för att allt blir till det bättre!
Kramar...

Tänk att det får gå till på det här viset. Det är ju helt otroligt!!!
Hoppas verkligen att din dotter, dina grannar och andra i din närhet kan hjälpa dig med de vardagliga göromålen tills ditt ben läker.
För sambons del får du nog fortsätta att agera "surkäring" och gärna en ganska hjälplös sådan och försöka få dem att ändra sitt beslut.
Det är väl själva ********* att det ska vara på det här viset!

Önskar dig kraft och styrka för att orka ta dig igenom allt det här!!!

hej vännen!
Hur går det med benet och allt det andra?
Tänker på dig,,,,,

Surkärringen vann denna gången
I morse ringde de från sjukhuset och berättade att under förmidagen skulle sambon flytta just dit vi ville till en rehabavdelning

Självfallet ringde jag till biståndshandläggaren och talade om för honom hur mycker vi uppskattade honom osv. Han blev ganska generad - tydligen är det inte vanligt med positiv förstärkning för dessa men jag ägnar mig mycket åt hundträning så det skulle jag gjort, ringt honom och talat om att vi uppskattat hans "hjälp", även om vi inte fått detta resultatet, bara för att vi tyckte att han var rätt person för jobbet eller hur man nu säger och han blev glad över uppskattningen.

"Líll hunden" har många hundkompisar som har mattar som kommer hit och hjälper till att rasta henne - helt sanslöst att det finns så mycket underbara människor och alla träffar jag

ingrid som är nöjd med livet - medmänniskorna är ju så trevliga.

Benet har jag kvar och i morgon ska jag ringa och fråga om tårna ska vara svarta (det är inte smuts) - hoppas de beviljar sjukresa

Tårna skall INTE vara svarta.....
glad att du fått lite gehör för dina behov..
ja visst är mänskligheten underbar ibland ....

Men Vad skönt Ingrid att det blir rehab för sambon! Då kommer det att ordna sig till det bästa ska du se...

Tårna ska inte vara svarta men det är väl kanske blodkärl som blivit skadade så att blodet sipprat igenom hela foten och ut mot tårna. För det är väl inte så strävt i gipset så att det stasar, hoppas jag....?

Ta väl hand om dig och hälsa till "Lillskruttan" också.

Men så skönt Ingrid att sambon blir omhändertagen på rätt sätt. Bra att du ringde och visade din uppskattning tycker jag. Allt fler skriker och gormar vid missnöje men "glömmer" sedan att meddela när de är nöjda.

Och visst är det fantastiskt att det finns så underbara och hjälpsamma medmänniskor i din närhet!

Hoppas att det löser sig med ditt ben nu också! Du får väl gorma lite och sedan gråta en skvätt när du ringer så måste de väl bevilja sjukresa. Prova annars med ditt försäkringsbolag, de ersatte daglig taxiresa fram och tillbaka till mitt arbete när jag brutit fotleden för många år sedan.

Stå på dig!!!

Bra gjort att du ringde biståndshandläggaren och berömde honom, du har ju mycket att tänka på ändå. En stor till dig!

Och så gott att du är nöjd med livet, härligt när människor säger så. Lycka till med allt och en stor från mig till dig!

Krya på dej Ingrid!

Undrar hur det är med dig, tårna och allt annat?
Hoppas det går väl.....

Anne-Li

Hej vännen! Undrar fortfarande hur det har gått för dig oc h ditt ben????
Vi har inte sett dig på blåkulla helller, co hdet kan jag väl förstå.....
Men ändå, Hur är det?

Ja, nu vill jag gärna höra hur det är med dig och dina tår. Vad sa de om dem? Fick de vara så svarta?
Hur mår du?
/p

Borde åkt till blåkulla men hittade inte kvasten Tar sjukresa till ortopeden i morgon och hoppas på nytt gips - mitt nuvarande har gått sönder så jag har väldigt ont.

Men jag har satt förra årets dahlia knölar i krukor - fast vem bryr sig, inte jag i alla fall

Såklart du bryr dig! Annars hade du inte satt dom....
OK i alla fall kommer du att bry dig när dom blommar fram i sommar

Hoppas dom kan hjälpa dig i morgon med gipset och benet och tårna och alltihop
vi är många som bryr oss om dig,,,,,

Håller med i alla fulla fall

Hittade just tråden.
Åh herregud! Det är ju bara alldeles för mycket som drabbat dig.

Håller alla mina tummar och allt som går att hålla och hoppas att du orkar ta dig igenom allt detta.
Skickar jättemånga styrkekramar!
och Krya på dig-kramar!

Hoppas det läker fort, nu kanske det spritter i vår benen? Skönt att du har goa människor runt dig, men man önskar ju verkligen att sjukvården fungerade bättre när man är som mest utsatt .

Hur gick det idag på ortopeden?

Har fått vackert lila gips
Sedan fick jag en ny sko så att jag kan gå med hunden

Bäst av allt så har jag och hunden underbara vänner - ska få hjälp med att besiktiga bilarna - skit att båda ska in nu när jag inte kan köra, fast jag får ju köra men då får jag låta bli att krocka för då gäller nog inte försäkringen, så sa taxi killen.

Sak samma Xera och jag har så goda vänner att livet känns betydligt enklare än vad det är - vänner, det bästa som finns

Härligt att du får hjälp och inte minst att du håller humöret uppe!

Livet blir betydligt trevligare då så jag jobbar stenhårt