CITAT (Lars-Olof Arvids @ 06-05-2009, 08:42)
Det är konstigt att folk inte kan få vara som de är och leva som de vill. En del lever i (förhoppningsvis) lyckliga parförhållanden, andra njuter singellivets friheter. Varför kan man inte respektera båda sorterna? Jag har aldrig varit annat än singel, och även om jag inte skulle vara främmande för något om den rätta dök upp är jag inte precis någon aktiv sökare. Jag är ingen festprisse heller, men när jag någon gång hamnar på ett fint kalas brukar det konstiga med mig vara att jag är nykterist. Det får jag försvara betydligt oftare än att jag inte lever ihop med någon.
Olle
Jag har en tjejkompis som har samma problem som du. Att hon är singel verkar vara ok men att hon är nykterist - och gillar att gå på krogen och pubar för att umgås med vänner och träffa folk - det väcker ständigt frågor och kommentarer från omgivningen.
Jag känner igen en sak som någon sa tidigare i tråden; att man möts med större respekt när man ingår i ett par. Mellan mitt första äktenskap och nuvarande var jag singelmamma under några år och jag upplever att jag både i en del privata sammanhang och mer offentliga blir bemött med större respekt nu som gift än när jag var singel.
- Kan det vara så att singlar upplevs som hotfulla, är en del gifta kvinnor kanske rädda att man ska ta deras män ifrån dem eller att deras män ska drabbas av "nyuppväckt jaktinstinkt" när de kommer tillräckligt nära en "ensam hona"...?
- Går man som singelkvinna in i en elektronikbutik för att köpa t.ex. en TV eller andra kapitalvaror så är min erfarenhet att man får sämre service än om man har en man vid sin sida, utstrålar man "lägre köpkraft" som singel eller vad?
Redigerat av Betty: 06-05-2009, 09:06
Måste man försvara varför man är singel?
05-05-2009, 20:03
Eller att man inte har nån respektive att ta med på julfesten, jag kan väl stanna hemma om man måste komma i jämna par.... 
Meriona 
