Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kommer att klara av att bli en bra svärmor.
Diskussionen om just händelser av den här typen när svärdottern upplever att svärmor kliver över gränsen för integriteten, bottnar nog egentligen i att svärmor och sonen inte skaffat sig ett vuxenförhållande.
När man har ett vuxenförhållande till sina barn så finns kärleken starkare än till någon annan person i hela världen. Samtidigt så skall respekten för barnens integritet vara lika stor som för vilken person som helst. Man måste släppa ungarna fria för att de skall vända tillbaka till föräldranästet och verkligen trivas där.
Samma sak gäller de vuxna barnen. Man skall inte som vuxen förvänta sig att föräldrarna skall ställa upp i alla lägen och hjälpa till med både det ena och andra som pengar, lån, saker, barnpassning osv. Efter många år som vårdande föräldrar så kanske föräldrarna vill göra något för sin egen del.
Naturligtvis finns det inget som hindrar att föräldrarna barnpassar och hustomtar i alla möjliga format, men det skall vara deras fria val och inget som barnen kräver. Och naturligtvis fortfarande med respekt för de vuxna barnen.
Jag ser fram emot att bli svärmor men är samtidigt livrädd att göra bort mig.
Jag ser fram emot ännu mera att bli farmor. Tänk att få umgås med de små liven utan att behöva ta ansvaret för dom och att bara kunna njuta.
Förutom att jag tvivlar på min egen förmåga så är det bara ett problem till.
Sönerna har inte lyckats hitta några flickvänner de gillar ännu. Jag lovar på heder och samvete, jag har inte skrämt bort dom...... tror jag!!!!!!!!!
Svärmor..., vad gör man?
21-05-2004, 08:02
