Alltså, igår när min sambo varit hem till sina föräldrar kom han hem med följande:
meterhöga syrenbuskar,
stora rosenspireaklumpar (altså rotklumpar till nedklippta buskar),
en kaprifol drygt meterhög och
en oidentifierad halvmeterhög sak som det skulle komma blåa klockor på.

Inget av detta är något vi bett om eller önskat oss. Jo syren faktiskt, hade vi tänkt köpa en buske i vilket fall. Hon (svärmor) tycker säkert att hon är jäättessnäll, och att det är jäättesynd om oss, vi har nyligen flyttat in och det är inte så mycket rabatter och sånt här, men kanske just därför vill jag välja själv, särskild stor är inte heller gården, och jag vill ha kvar lite naturkänsla dvs klippor mossa ris tallar osv.

Så vad gör man??

Jag skulle nog plantera syrénbusken/arna som jag ville ha, sen säga till svärmor: "Tack, det var jättesnällt av dig, men jag behövde inte/ville inte ha så många växter. Det jag var ute efter var syrénbuskar... Är det ok om du får tillbaka alla andra växter än syrénen/erna?"

Nu beror det ju självklart lite på hur pass känslig hon är men jag tror att hon inta borde bli alltför ledsen...Hon kanske rent av skulle uppskatta att du är ärlig?

Mvh Alexander

Oj, jobbigt.
Jag skulle (beroende på hur stort du har) sätta dem där de kanske inte överlever, lite skymundan. Då kan hon ju inte anklaga dig för att inte ha försökt. Om du har begränsat med utrymme så får du nog tyvärr ta och slänga det eller ge bort det till grannar.

Ja det var inte lätt men jag tycker att ni skall bestämmer själv vad ni vill ha i er trädgård,det får ni göra klart för er snälla svärmor från början.Jag är själva svärmor och delar gärna med mig men bara det de vill ha,för jag vill bestämmer själv hur jag vill ha min trädgård och det skall min svärdotter med.Så ni behöver inte plantera det ni inte tycker om,ger bort växterna eller lämnar tillbaker de.Nog känner inte jag din svärmor så jag vet inte hur ni gör bäst.
Renate

Jag tror dessvärre att hon kommer att ta illa vid sig om du lämnar tillbaka, men jag känner ju inte henne...

Själv skulle jag plantera dem där de hade liten, eller ingen möjlighet att överleva. Samtidigt som jag lite fint talade om att jag har stora planer i huvudet vad jag vill ha och hur.
Om hon påpekar att de står på fel ställen så är det ju pga att du inte har skissat färdigt på trädgården ännu, och alltså inte vet ännu... Du kan ju då också fråga om du får fråga om hon har just det du vill ha när du vet hur/var det skall vara.
Fattar hon inte det, så vill hon nog inte förstå.

Varför klagar ni på svärmodern? Hon ville säkert bara väl.
Ta ett snack med sambon i stället, det var väl han som borde ha sagt ifrån till sin mamma att ni bara ville ha syrénerna och inte de övriga buskarna! Om han inte visste det så kunde han väl ha ringt dig och hört sig för innan dina svärföräldrar tog sig tid och kraft att gräva upp alla dessa buskar som ni ändå inte ville ha. Tycker hela historien tyder på bristande kommunikation mellan er två.

Jag kan förstå att hon gav bort spireorna.. vem vill ha sådant skräp... brrrrr...?

neta

Betty! Absolut vad jag skulle ha sagt om du inte hunnit före!
Mvh
Fenja

Instämmer med föregående talare. Sambon borde sagt ifrån.

Svärmor menar säkert bara väl, men man måste ändå lära sig känna av gränsen för välvilja och respektlöshet.

Barn måste när de är vuxna faktiskt få möjlighet att själv leva sitt liv.
Jag har själv haft både mamma och svärmor som båda tävlat inbördes om vem av dom som hade makten över våra liv. Vi kom i kläm ganska rejält.

Jag säger själv att man borde skriva ner hur det var, för jag upplever tendenser till att jag själv skulle uppföra mig likadant.

Mina kloka svägerskor säger att de omedelbart skulle tala om för mig ifall det vore så, men jag vet inte jag. Ingen är felfri, speciellt inte jag.

Håller med Betty.
Sambon borde veta eller kolla med dig först.

Men visst, det är svårt att säga nej, när de trädgårdsvana runtom en vill väl och delar med sig av både det ena och det andra...

Jag fattade inte riktigt om det var så att din svärmor grävt upp de här sakerna ur egen trädgård eller om hon varit och KÖPT dem åt er?
Om hon grävt upp dem hemma undrar man ju hur det ser ut där nu...? Och varför hon gav bort allt det där?

Angående din egentliga fråga:
Prata med henne. Du MÅSTE prata med henne och säga som det är. Ärlighet varar längst.
Jag har haft samma fenomen med både svärmor och min egen mamma och båda har utan prut respekterat gränsen.
De har inte slutat fråga om jag vill ha både det ena och det andra. Ibland är det nåt som är intressant, men ingen blir sur om jag säger nej.
(Nu har jag kommit så långt hemma att jag kan dela med mig tillbaka, jag också!)

Om du planterar de här buskarna så att de dör, som några föreslagit här, kommer hon att bli jättebesviken ifall det är plantor hon vårdat ömt under lång tid i egen trädgård.

Säg som det är; ni/du har inte planerat färdigt än, vill inte bara sätta de där buskarna nånstans för att bara bli av med dem, att än så länge så mår nog plantorna bäst där de stod förut, att ni just nu inte har tid att gräva ut och jordförbättra och ge varje planta sitt ultimata växtställe, etc.

Rådet ALLA annars ger till folk med ny trädgård är ju att vänta MINST 1 år innan man gör något, så att man hinner känna in sig på vad man vill ha och var, så det vore synd att sätta plantor som ni sedan måste riva upp och som du kanske inte heller har tid att ta hand om på bästa sätt för att det kanske är annat som måste läggas tid på (göra om i huset, gräva, möblera... Hitt' på nåt!).

Eftersom svärmor verkar mån om att ni ska få det fint, så kan du väl tala om att du gärna tar emot hjälp och tips längs vägen med planerandet och planterandet av den nya täppan. Hon har kanske massor av erfarenheter, istället för plantor, som du kan få dela nu i början?
Du kanske kan ta henne med till plantskolan för att botanisera lite?
(Hon kanske också är sugen på nåt nytt, ifall det var sina egna buskar hon grävt upp?!)
Ni kanske kan kolla kataloger och trädgårdsböcker tillsammans?

Jag menar, det finns sätt att sätta gränser på där man ändå bjuder in till kommunikation och inte bara stänger dörrar, om du förstår vad jag menar.

Lycka till!
// Tirre

intressant att läsa alla era tankar om det här...
joo, visst var det väl ovanligt korkat av honom att inte ringa och höra sig för innan han tog med sig alltihop hit!
Han har inte så där jättebra kontakt med sina föräldrar och blev väl kanske lite"smickrad" på nåt vis när hon ville ge bort en massa buskar o grejer till oss och då är det inte så lätt att säga nej liksom.

Det var någon som frågade om det var uppgrävda eller köpta buskar.....uppgrävda!! Hon håller på och gör om i sin (stora) trädgård och hade väl grävt upp lite sånt som hon inte längre ville ha kvar.

Syrenerna är iallafall planterade nu. De blir jag nog jättefina. Spireorna har vi planterat 3 st av i utkanten av gräsmattan mot skogen. Det tog emot litegrann men nu får de stå där iallafall. Resten av spireorna har min bror och hans fru anmält intresse på, behövde för att förlänga en befintlig rad med spireor så då tänkte jag att jag ger resten till dom. Jag har ju satt lite här iallafall... Och dom behövde ju dem bättre än oss...he he. Och vill svärmor komma och titta på "sina" spireor går det alldeles utmärkt eftersom brorsan bor precis här i huset bredvid mitt.
Är det OK så tror ni??
Det är knepigt det här...

Nästa gång säger jag till att vi inte har plats för något mer på ett tag...

Problemet är nog inte bara växter..... Det gäller nog det mesta här i livet
och de flesta av oss...

Själv har jag haft "tur" den senaste tiden: folk FRÅGAR mig först om jag vaill ha dittan eller dattan... och jag känner att jag VÄNLIGT kan säga nej tack till det jag inte tror mig klara av... (Har nog inte kunnat säga nej tidigare... utan tackat och tagit emot..)

Känner att mitt nya sätt har gett dubbelt. Dels inget som jag inte vill ha och dels känner "givarna" att jag VERKLIGEN är tacksam.

Its a Win/win situation.....


Men jag är den första att erkänna att det är SVÅRT att vara TYDLIG.


Sköt om er och era "trädgårdar", stora som små... (en balkonglåda är också en "trädgård")

björn

PS Här har det haglat idag (21 maj)!!! USCH!!!

Ursäkta mig så mycket Sia ! Jag hoppas för allt i världen, att min son ALDRIG kommer hemdragandes med en så otacksam och otrevlig tjej. Jag kan aldrig tänka mig att din svärmor gett dig dessa växter för att djävlas. Jag har en svärmor som är mycket generös (FAST jag har en pyttetomt) jag är tacksam för allt jag fått av henne. Om jag vore som du, så skulle jag plantera växterna och sköta dessa efter konstens alla regler. Det kan hända att du en dag kan BYTA till dig dom växter du VILL ha mot dom du så fräckt föraktar nu. Om jag vore din svärmor skulle du aldrig få något överhuvudtaget av mig. Så otacksam som du verkar är du inte värd att ge något till.

Hmm. Efter att ha pratat med olika personer i den äldre generationen om odling och trädgård så förstår jag att det var väldigt vanligt förr att man gav plantor till varandra. Ett sätt att dela med sig av livets guldkant kanske? Att köpa var ytterst ovanligt - iallafall bland "vanligt" folk.
Idag har vi andra valmöjligheter, vill välja själva. En tanke från mig.
Hälsningar!

Man behöver väl inte vara otacksam och otrevlig för att man vill plantera växter som man SJÄLV HAR VALT???????
Vilken tur att du har en trevlig svärmor copycat.
Tyvärr har jag liknande problem som sia men jag anser mig inte vara varken otacksam eller otrevlig för att jag vill bestämma i MITT HEM.
Har man väl fått en liten täppa är det ju jättesnällt om man får växter eftersom det kostar så mycket att sätta nytt men självklart måste det vara saker som man GILLAR !!!!!!!! ellerhur?
Copycat menar du att du bara bockar och bugar vad du än får även om DU inte gillar det???

Men snälla Copycat (märkligt nick förresten, men det är en annan sak). För att fatta mig kort: kan du inte skriva ditt inlägg lite mera moderat?? Tar du emot alal presenter oavsett vilken uppoffring det kan innebära för dig??

Ja, faktiskt. Jag är väl lite knäpp då, men jag tar tacksamt emot allt i växtväg som jag får. OM det mot all förmodan inte är vad jag skulle vilja ha, så kan man faktiskt BYTA med någon. Jag tyckte bara att stilen på Sia var väldigt otacksam. Hon säger ju att hon inte har planterat något ännu, då kan dessa växter pryda sin plats tills dess att hon fått ideér och ekonomi att handla det HON vill. Jag hoppas att hennes svärmor också använder Odla.nu, hon lär nog känna igen det hon givit bort (och lär nog aldrig mera ge igen)

Håller med Copycat, det är faktiskt otacksamt att förakta gåvor även om dom inte är riktikt i ens egen smak. Tycker att tanken och generösiteten bakom gåvan är viktigare.
Saknar fortfarande min svärmor som gick bort alldeles för ung för massor med år sedan. Hon kom alltid med de mest otroliga presenter och gåvor, ibland helt underbara saker och ibland vidunderligt fula och hemska saker.
Men tänk jag uppskattar även hemskheterna för det låg så mycket kärlek, omtanke och givandets glädje i varje present. Förmodlingen är det samma sak med din svärmor och jag hoppas att hon inte läser ditt inlägg för det
skulle förmodligen göra henne väldigt ledsen, det skulle iallafall jag bli om jag var din svärmor.
Birgit Ek.

Självklart!

Det är en konst att skapa något vackert av 'det fula'...

Cia, din trädgård är en förlängning av ditt hem. Du eller NI BÅDA måste själva få bestämma hur ni vill ha det!

Nästa gång kanske svärmor förnyar inne och kommer med en avlagd bäddsoffa, en bokhylla eller en matta... Säkert inga fel, men ...

Om jag hade en svärmor skulle säkert samma sak kunna hända hos mig! Min man är nämligen inte så insatt i hur JAG tänker mig trädgården, han skulle säkert tro och tänka att vi skulle bli jätteglada över att få en massa plantor! Är det bara Du eller NI TVÅ som planerar er tädgård?

Säg till svärmor att du är tacksam för plantorna men att dom inte passar in i er trädgård! Berätta för henne hur Ni tänkt er och be om råd!

Jamen nu får ni väl skärpa till er alla ni fruntimmer!
Tänk på att ni som inte redan är kommer att bli svärmödrar vare sig ni vill eller inte! (Dom flesta i alla fall, det kanske finns en o annan ungmö här)

En del av er blir snälla o goa svärmödrar och somliga av er blir (är) rediga häxor!

Det är ju samma sak; svärmor - eller få växter av svärfar...

Hmmm ... bara att tala om att man har både en spade och en älgstudsare .. så borde allt bli tydligt tycker jag ..

....alltså....jag tycker nog att "svärmor" blir lite missförstådd nu......

Om nu hon håller på att göra om i sin trädgård och gräver upp sånt hon inte vill ha så kanske hon skickade med det för att du skulle kunna se om det var nåt du ville ha.....
Det kanske är så enkelt.....om så inte är fallet så kan du ju låtsas som om det var så du trodde hon menade......så går båda '"skadeslösa" ur det här, du har inte varit direkt otacksam och du har samtidigt gjort markeringen att du själv väljer växter i din trädgård... (OK, ihop med sambon då... )
....och man måste VERKLIGEN inte ta emot allt man får och vara tacksam för det, det är ännu mer respektlöst att PRACKA på en saker som man inte vill ha än att tacka nej till dom....tycker iallafall jag....

Skulle vara intressant att veta vad sambon sa när svärmor frågade om han ville ha växterna.... Eller hade hon redan lastat bilen full utan att fråga honom?

Här hade redan svärmor planterat! Kryptuja ihop med blåklockor, ölandstok, plymspirea och rosenspirea i SAMMA RABATT!!!
Efter bara någon månad insåg jag att det vore på sin plats att börja renas ut ogräset, för att se om det fanns något av värde i rabatten.
Började lite smått i ena hörnet och grävde upp blåklockorna med rötter och allt. Satte därefter några ynkliga knölar av skäggiris och kungslilja.
Sen kom en period med regn varmed det riktiga ogräset började visa sig, samtidigt som det var några små "grodddar" på knölarna jag hade satt.

Glad i hågen kom jag hem från jobbet och hade planerat att börja utgrävning på allvar.
Då hade svärmor varit där
Rensat ut ogräset genom att dra av det jäms med marken och grävt upp ina knölar och slängt dem på komposten i gassande sol. Där hade knölarna legat HELA dagen

Det fanns ingen möjlighet att rädda knölarna.

Jag snodde omedelbart svärmors nyckel till huset och låste in alla trädgårdsredskap. Tog fram grävmaskinen och tömde rabatten på ALLT!

Två dagar senare blev jag utskälld över varför jag hade förstört HENNES rabatt?!

Numera växer det storblommiga rosor, lavendel, kungsliljor, skäggiris, liljekonvalj, tulpaner, påsk- och pingstliljor i rabatten. Dessutom planterade så att de lägsta växterna är i framkant och de högsta i bakkant. (Det var tvärtom förut)
Ölandstoken blev en häck framför parkeringen och resten gick till grannen som fylle under hans nybygda hus!

INGEN SVÄRMOR I MIN TRÄDGÅRD TACK!

MariaS

Det förstår jag Maria ! Det hon gjorda var intrång. Skilnaden mot Sia är milsvid, hennes svärmor GAV bort av sitt, hon kom inte och ryckte upp vad Sia satt och planterade eget. Där går gränsen, JAG vill plantera själv, men tar tacksamt emot växter.

Jodå. Hon kommer faktiskt hit och ställer av en massa som "blir över" i hennes trädgård fortfarande.

Brukar skylla på att jag inte hinner plantera just där och då, så skräpet hinner dö!

MariaS

Vad trist det måste vara att ha så dåligt förhållande till sin svärmor som en del verkar ha.
Birgit Ek

Vad trist det måste vara att överhuvudtaget se det man får till skänks som ett problem... som något som inskränker på envars rätt att välja själv... så andefattigt på något vis...
Fenja

Sias svärmor gjorde naturligtvis fel när hon inte hörde sig för vad båda ville, men det kan ju faktiskt hända att sambon glatt sade ja tack.

Jag tycker att du Sia först ska prata med sambon, och att ni ska komma överens tillsammans vad som ska vara i trädgården. Ni bor ju där båda, och jag reagerar lite över jagformen i ditt inlägg.

Visar det sig att ni inte ska ha allt som ni fick så ring och säg det, och fråga om hon vill ha det tillbaks. Annars kan du väl sätta upp en lapp i affärn eller höra med andra i er omgivning som kanske vill ha detta.

Jag har haft ett liknande problem med vår gamla lekstuga, frågade sonen som tyckte den var helt ok åt deras dotter. Jag hörde sen av 5-åringen att mamma tyckte den var skruttig. Så den står här och väntar på att dom ska bli överens innan den hämtas eller ges till någon annan.
Den behöver målas är annars helt ok.

Så det är inte lätt att vara svärmor/mamma heller alla gånger.

Och varför i hela friden skulle hon vara otacksam?

Alla har väl rätt att bestämma om sitt liv och sina saker.
Stackars din blivande svärdotter, jag skulle då inte vilja ha dig till svärmor!

Håller med till 150% och är samtidigt glad över att vi ... svärmor och svärfar (fyrdubbelt) har öppen kommunikation med våra svärsöner och -dotter.
Varför spy galla bakom ryggen istället för att prata med svärmor och säga precis vad man tycker eller som i just detta fall så borde väl sambon ta ansvaret för hemforslingen av växterna och kunna svara på varför alllt "skit" hamnade där det gjorde.
Förresten... varför är det alltid svärmor som framställs som ett monster?
Var finns svärfar? Kanske var det han som greppade spaden och tog upp plantorna

Måste få komma med ett inlägg, jag älskar min svärmor känner inte alls av den vanliga bilden av svärmödrar, för ofta är det väll så att dom är äldre och har lärt sig en del av livet under resans gång, och delar gärna med sig av råd på ett väl och moget sätt.

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kommer att klara av att bli en bra svärmor.

Diskussionen om just händelser av den här typen när svärdottern upplever att svärmor kliver över gränsen för integriteten, bottnar nog egentligen i att svärmor och sonen inte skaffat sig ett vuxenförhållande.

När man har ett vuxenförhållande till sina barn så finns kärleken starkare än till någon annan person i hela världen. Samtidigt så skall respekten för barnens integritet vara lika stor som för vilken person som helst. Man måste släppa ungarna fria för att de skall vända tillbaka till föräldranästet och verkligen trivas där.

Samma sak gäller de vuxna barnen. Man skall inte som vuxen förvänta sig att föräldrarna skall ställa upp i alla lägen och hjälpa till med både det ena och andra som pengar, lån, saker, barnpassning osv. Efter många år som vårdande föräldrar så kanske föräldrarna vill göra något för sin egen del.

Naturligtvis finns det inget som hindrar att föräldrarna barnpassar och hustomtar i alla möjliga format, men det skall vara deras fria val och inget som barnen kräver. Och naturligtvis fortfarande med respekt för de vuxna barnen.

Jag ser fram emot att bli svärmor men är samtidigt livrädd att göra bort mig.
Jag ser fram emot ännu mera att bli farmor. Tänk att få umgås med de små liven utan att behöva ta ansvaret för dom och att bara kunna njuta.

Förutom att jag tvivlar på min egen förmåga så är det bara ett problem till.
Sönerna har inte lyckats hitta några flickvänner de gillar ännu. Jag lovar på heder och samvete, jag har inte skrämt bort dom...... tror jag!!!!!!!!!

Jag skulle absolut inte vilja ha en svärdotter som beklagar sig på nätet istället för att prata med mej. Hittils har det fungerat kanonbra med mina barns pojk- resp flickvän, dom känns som en del av vår familj och vi har inga som helst problem att prata med varandra, tack och lov.
Birgit Ek

Jag är svärmor och så sent som igår gav jag bort en massa till min sambos svärdotter och svärson. Och svärsonen var lyrisk över allt han fick ( stora tomatplantor, paprika och chiliplatnor samt en del perenner och många trädgårdsgrejor)

Jag frågade visserligen vad han ville ha men jag skulle bli mycket ledsen om jag skulle läsa att det bara var till besvär.

Men varför pratar inte folk längre med varandra och säger vad dom tycker. Jag har 6 svärsöner/svärdöttrar (mina och min sambos) och har aldrig haft några som hyelst problem med någon av dom. Men dom säger också till mig ifall jag skulle ge bort något dom inte vill ha och det är ingen problem det heller.

Also prata med varandra istället för om varandra.

Elisabeth

Allvarligt talat är det väl inte problemet att mor (svärmor) och son inte har ett vuxenförhållande, utan att sonen och hans flickvän/fru inte har ett vuxet förhållandet, dvs i förhållandet är det sannolikt frun som bestämmer över inredning inne och ute samt hemmet, och säkert barnen. Då sonen därmed tackar ja till växter, håller hon inte med, eftersom hon i sista hand bestämmer om dessa domäner. Svärmor bör därför i detta fallet kolla med svärdottern, istället för med sonen, för det är egentligen hennes vilja som styr i sista hand.

RUTTET tycker jag, man och kvinna borde vara jämställda i förhållandet, ta lika mycket ansvar och ha lika mycket att säga till om hemma.

I det aktuella fallet, hur kommer det sig att mannen (sonen) tyckte växterna var OK, medan kvinnan (sonhustrun), inte tyckte det? JO, sannolikt för att det är kvinnan som bestämmer över trädgård och hem...........

Jag tror absolut inte hon gett mig det här för att jävlas, utan just för att vara snäll. Och anledningen till att jag skickade ut frågan här på nätet istället för att gå direkt till henne är just att jag inte vill såra henne eller så och inte visste hur 17 jag skulle tackla situationen, ok?!

Däremot så tycker jag att hon borde förstått när det var så himla mycket växter att hon verkligen morde hört sig för om vi båda ville ha dem först, och eftersom inte hon gjorde det borde verkligen min sambo ha frågat till innan han tog hem alltihop. Nu blev det ju inte så och då måste man försöka reda upp situationen på nåt bra sätt, eller hur? Anledningen till att vi ännu inte har så mycket växter är inte heller att vi inte har råd att köpa det vi vill ha utan att vi inte har tid och ork med hur mycket som helst utan försöker få det att se trevligt ut här med en rimlig arbetsinsats för oss som också har mycket annat vi vill pyssla med under somrarna. Om man ger bort så saker som mottagaren själv kan välja hur den vill placera eller hur mycket tid den vill lägga ner på att "förvalta" gåvan är det ok, tex en krukblommor, prydnadssaker etc men när folk börjar ge bort sådant som bokhyllor, soffor buskar, träd och framför allt djur då måste man verkligen kolla först! Jag undrar vad du skulle säga, ärligt Copycat, om du helt utan att att vilja det eller bli tillfrågad först förärades med en hund eller en minigris eller kaniner eller nåt sånt. Inte skulle du väl vara så glad och tacksam då heller??

Inte vet jag om jämförelsen funkar men vad jag menar är att sådana gåvor som faktiskt kräver en hel del både tid, plats, omtänke, planering etc från mottagaren inte alltid så självklart är välkomna även om tanken från givaren är god. Något att komma ihåg.

Det var allt för mig! Helt otroligt vilket intresse det här ämnet fick! Många åsikter!
Kram på er allihop!
/Sia

PS Svärmor har ingen dator,aldrig använt sådan heller. DS

Hejsan Sia ! Jag vet inte hur du prioriterar, men hur kan du jämnföra perenna växter med en krukväxt? Eller ett levande djur? Jag skulle hellre ta emot perenna växter än en krukväxt. Det som växer ute sköter sig i princip självt. En krukväxt måste du däremot sköta om och pyssla med. Och vad ett levande djur har med saken att göra, det vete gudarna. Familjen skulle bli himlastormande lyckliga om det förärades med det du nämnde, inte jag lika mycket, då det är jag som skall sköta djurhållningen. Mina perenna växter mår alldeles prima och förökar sig hej vilt, utan vare sig gödning eller annan skötsel. Att gräva en grop i backen kan väl inte vara så svårt, sätt sambon på det , det var ju han som drog hem växterna.

Hej Sia!

Jag förstår vad du menar. Exakt så där skulle min kära svärmor kunna göra.

Alla ni som har ett bra förhållande till era svärmödrar/-fäder/-söner/-döttrar kan skatta er lyckliga.

Nu fungerar tyvärr inte alla människor så att de frågar först och ger sen. Men är det verkligen rimligt att ge bort en massa överblivna saker som man själv inte vill ha och sen inte kunna ta ett vänligt "nej tack, det var snällt, men det här vill vi inte ha"?

Tänk så glad jag blivit......att någon tänkt till för vår trevnads skull!

Jag hade tacksamt tagit emot och bytt ut allteftersom jag hade annat att stoppa i jorden.....

Tänk så glad jag varit......om jag hade haft en svärmor, i livet.....

Heta känslor bara ordet svärmor nämns.

Det beror väl på att de flesta av oss har eller har haft en svärmor och är eller kommer att bli en svärmor.

Eftersom det är människor som står oss nära som är berörda så vill vi ju att det skall vara bra.

Men varför förhastade omdömen om andra. Bara för att det finns dåliga svärmödrar så behöver ju inte alla som är svärmödrar ta åt sig. Det finns faktiskt sagolika svärmödrar med lika fina svärdöttrar med god kontakt.

Det finns sagolika svärmödrar med bortskämda otacksamma svärdöttrar med dålig kontakt.

Det finns svärmödrar som är häxor och ett under att deras svärdöttrar över huvud taget står ut. Det finns även exempel på att svärmödrar kan spräcka äktenskap.

Rak kommunikation är ju det bästa men det finns också människor som tar åt sig något alldeles oerhört även om man skulle säga det hela på ett fint sätt.

Jag tror inte att någon av oss har det absolut rätta sättet att förhålla sig därför att alla människor är olika. Att diskutera saken däremot utan angrepp kan göra att man får flera infallsvinklar på hur man skall tackla det hela.

Jag tror nog att de flesta vill att det ska fungera med nära och kära men det gör det inte alltid med automatik. Det är något man måste jobba på.

Men varför inte kyla av alla heta känslor. De orsakar bara oreda. Har man ett bra förhållande så var glad för det, fundera över varför det är bra och dela med er av era tips.

Fungerar det dåligt så måste man ju göra något åt det också.


Jag funderar en hel del på varför det verkar så att svärmor på mannens sida har sämre rykte än svärmor på hustruns sida. Har det med manligt och kvinnligt att göra. Hustruns mamma tillåts många gånger påverka mera än mannens mamma utan att det tas som att "svärmor lägger näsan i blöt".

Jag längtar efter svärdöttrar. Det sak bli roligt att få en extradotter. Jag har ju bara pojkar.

Bettson, du låter så klok och snäll. Säkert får du en fin "extradotter" så småning om!

/Sia

Jag undrar hur det kommer sej att en svärmor får för sej att hon kan stövla in i svärdotterns rabatter och rumstera om eller pracka på henne växter som hon inte ens vet om de är vad svärdottern önskar ha i rabatterna? (Går hon och köper gardiner också som hon tycker att svärdottern skall sätta upp?)

Att hon är mamma till svärdotterns man gör ju henne inte automatiskt till självskriven trädgårdsmästare i sonens trädgård. Det handlar faktiskt inte om otacksamhet från svärdotterns sida om hon inte vill ha den hjälpen!!!

Vore hon klok så inskränkte hon sej till att sköta sina egna rabatter och på sin höjd först fråga om svärdottern vill ha överblivna växter och i så fall be henne välja själv. Jag tror visst att svärmor anser att hon gör en välgärning fast det i själva verket handlar om tanklöshet.

/Gunvor - också svärmor!

Men vi vet ju inte om hon frågade sin son. Han kanske glatt svarade ja och hans åsikt bör väl också räknas?
Christer, som är fascinerad över hur starka känslor detta ämnet väckt..

Ungefär detsamma har jag varit med om. Men det var inte svärmor, det var min egen mamma. Beteendet har självklart inte med släktförhållandet att göra, utan det handlar om personlighet.

Själv har jag många gånger fått nej av min son och hans sambo när jag erbjudit växter. Då brukar jag fråga arbetskamraterna istället. Det är svårt att kasta växter för en del av oss.

Hmmm...svärmödrar hit och svärmödrar dit. Kanske har en del av dessa lite svårt att förstå att deras barn har ett eget liv där de bestämmer själva?
Jag har själv ett gott förhållande till min svärmor men kan gott förstå dem som har det jobbigt med sin.

Sia~Det är inte lätt...finns liksom inget som är direkt rätt eller fel. Jag tycker du var ganska dilpomatisk som planterade lite och gav bort resten. Vill du inte ha växterna vidare kan du dra upp dem senare. Men jag tycker nog att din sambo får ta detta med sin mamma...det är faktiskt inget som du behöver göra.

Håller nog med. Min träning inför att försöka bli en bra svärmor består i att jag just nu försöker bli en bra vuxenmamma.

Min äldsta son har nyss flyttat hemifrån till studentlägenhet. Jag kände hans irritation när jag ringde hela två gånger i veckan och "kollade läget".

När jag tänkt lite och försökt att minnas hur det var att flytta hemifrån så mindes jag att man minsann ville visa att man kunde klara sig själv, att man inte ville bli kontrollerad osv.

Jag beslutade mig för att inte ringa honom utan låta honom ringa mig.
Hade det funnits spärrtjänst för hans telefonnummer så skulle jag nog ha använt den. Det har varit svårt. Idag ringde jag i alla fall, jag har hållit mig i fjorton dagar. Jag gjorde mig ärende med att tala om att han hade glömt kläder kvar i torkskåpet sist han var hemma "ifall han hade letat efter dom".

Jag lyckade trots allt låta bli att fråga om när han kommer hem, om han äter ordentligt och all andra tjatiga mammafrågor av förhörstyp.

Jag har någon filosofi om att när han känner att den symboliska navelsträngen är klippt och att jag respekterar honom som vuxen kommer han att ta mera kontakt med mig igen. Släpper jag honom fri så hoppas jag att han återvänder frivilligt för att vi tycker om varandra.

Det här känns svårt och jag kan nog inte lära mig det här på annat sätt än att träna. Hur har ni andra gjort för att släppa era barn fria.

Ja herre gud, vad svårt det varit att inte ringa.
Jag hade dock bestämt mig för att inte göra det för ofta, men samtidigt förklarat att jag ville ha livstecken lite då och då.
Han ringde från jobbet ett par ggr/vecka.
Han träffade sen sin fru och de flyttade ihop ganska fort, då blev det väldigt tyst ett tag och då var det ju ännu känsligare. Men jag var inte lika orolig då "att det skulle hända något"

Nu har han egna barn och en fru som jobbar mycket kvällar, så det löser sig så att han ibland dyker upp med barnen vid middagstid. Jag vet att vi kanske blir lite utnyttjade men samtidigt får han hjälpa oss lite när han ändå är här efts både maken och jag har lättare handikapp efter en olycka. Och jag får rå om mina älsklingar en stund.

Det är ett givande och tagande!