Jag plockar liljebaggar morgon, middag, kväll (inte bara lunch!) och trampar ihjäl dem. Jag tycker den illröda färgen är rätt oförsiktigt vald, men samtidigt måste jag också LITE beundra naturen, som gjort baggarna så listiga! Så fort jag snuddar vid kungsängsliljorna kastar baggarna ju sig ner med den svarta undersidan uppåt. Nästan omöjliga att få syn på mot den mörka mullen.
Nu försöker jag hålla båda händerna under, oftast hjälper det.
Skalbaggarna går väl för sig, men larverna med sitt gråslemmiga gegg - uäk

!