CITAT (Catarina @ 23-05-2004, 22:10)
Hmmm...svärmödrar hit och svärmödrar dit. Kanske har en del av dessa lite svårt att förstå att deras barn har ett eget liv där de bestämmer själva?
Håller nog med. Min träning inför att försöka bli en bra svärmor består i att jag just nu försöker bli en bra vuxenmamma.
Min äldsta son har nyss flyttat hemifrån till studentlägenhet. Jag kände hans irritation när jag ringde hela två gånger i veckan och "kollade läget".
När jag tänkt lite och försökt att minnas hur det var att flytta hemifrån så mindes jag att man minsann ville visa att man kunde klara sig själv, att man inte ville bli kontrollerad osv.
Jag beslutade mig för att inte ringa honom utan låta honom ringa mig.
Hade det funnits spärrtjänst för hans telefonnummer så skulle jag nog ha använt den. Det har varit svårt. Idag ringde jag i alla fall, jag har hållit mig i fjorton dagar. Jag gjorde mig ärende med att tala om att han hade glömt kläder kvar i torkskåpet sist han var hemma "ifall han hade letat efter dom".
Jag lyckade trots allt låta bli att fråga om när han kommer hem, om han äter ordentligt och all andra tjatiga mammafrågor av förhörstyp.
Jag har någon filosofi om att när han känner att den symboliska navelsträngen är klippt och att jag respekterar honom som vuxen kommer han att ta mera kontakt med mig igen. Släpper jag honom fri så hoppas jag att han återvänder frivilligt för att vi tycker om varandra.
Det här känns svårt och jag kan nog inte lära mig det här på annat sätt än att träna. Hur har ni andra gjort för att släppa era barn fria.
Svärmor..., vad gör man?
21-05-2004, 08:02
