Myskmadra tycks faktiskt fungera, trots att den är betydligt lägre än kirskålen. Jag har en tät matta av myskmadra under ett buskparti, och den har trängt ut kirskålen som fanns där tidigare - fast bara till den angränsande gräsmattan. Ett plus är också att myskmadran är så ljuvligt söt när den blommar. Det är ju för all del kirskålen också, om man nu bara vågade låta den.
Jätterams tror jag mindre på. På ett ställe i min blomsteräng växer jätterams och kirskål sida vid sida, utan att kirsen tycks må illa av det. Och sockblomma är nog för mesig för att kunna konkurrera. Åtminstone hos mig har sockblomman varit väldigt svåretablerad.
En sak som är säker är att kirskålen inte gillar djup skugga. För många år sedan fick jag in kirs i ett rhododendronparti. Den finns fortfarande kvar, men för en mycket tynande tillvaro därinne nu, sedan buskarna vuxit sig stora. Det gäller bara att hålla efter det som tränger sig ut i kanterna
Värre är det när man får in den i en blomsteräng, där man knappast kan ge sig till att gräva upp rotbitar, utan att skada den övriga ängsfloran. Min senaste taktik är att äta upp den. Man plockar de nya plantorna så långt ner mot marken som möjligt, och vrider sedan av skaften på buketten alldeles under bladrosetten. Det är viktigt att inga skaft kommer med i grytan, då blir det för hårdtuggat. Annars smakar den jättegott, och så slipper man ju lämna plats för spenat i grönsakslandet.
--------------------
Viveka i Alingsås
|