Hur bli av med ormbunkar?, de är ett gissel Alternativ

[Hasse_h]

Det dyker upp ormbunkar i trädgården på de mest olämpliga ställena, mitt i rabarbertuvan, i bärbuskarna osv. Hur blir man av med dem? På fria jordytor går det ju gräva upp dem, även om det inte alltid är enkelt då de växer på 30-40 cm djup och har samma brunsvarta färg som jorden samt går sönder i bitar om man försöker dra upp dem. Blir en liten bit kvar så kommer det nya skott.

Men hur blir man av med dem om de tränger upp i etablerade växter som man inte vill gräva sönder rötterna för?

mvh
Hasse

[Jan Lindgren]

Hej!
Det är bra att ha anhöriga som hjälp. Jag anlitar min hustru som bla är kemist och mikrobiolog och räcker inte det så får vår inneboende kompis hjälpa till. Hon är biolog och läkare. Det är skönt att ha närstående som tillbringat en stor del av sitt liv på högskolor och universitet.
Det finns mycket som är gift. Nikotin och alkohol är välkända biologiska gifter. De är precis som glyfosat nedbrytbara. Svavel används i stor skala av "ekologiska " odlare. Gift? De absolut farligaste gifterna framställs av naturen helt okontrollerat. Selen är exempelvis livsviktigt och ett farligt gift.
Jag känner inte någon som vill döda livet på vår jord. Skulle någon vilja det så lär det inte vara med hjälp av växtskyddsmedel.
Var och en får naturligtvis sköta sin trädgård som man vill. Därför vore det bra om vi kunde respektera varandras val utan att blanda in en massa konstiga känslor. Det betyder så lite om någon vill odla på ett speciellt vis i sin trädgård. Problem uppstår när stora arealer ska brukas på ett ineffektivt vis.
MVH
Jan Lindgren

[amaira]

Det betyder så lite om någon vill odla på ett speciellt vis i sin trädgård.

Men ... det är ju det det inte gör!

Nu har jag inte referensmatieral att hänvisa till, och orkar/hinner inte leta reda på, men vet att jag stött på det ett flertal gånger. I korthet: De privata trädgårdsägarna är större "miljöbovar" än jordbruket, till exempel.

Just tankesättet du ger, att det gör ju inget, det är ju "bara lilla jag", ger en gigantisk mängd "enskilda små jag" ... om du hänger med på hur jag menar. *Dålig på att finna bra ord i hastigheten.*

Du har mycket fakta i dina inlägg, Jan. Men vissa saker du skriver är helt enkelt inte sant. Som det där med "biologisk aktivitet". Att det inte finns någon under stenbeläggning (nåt sånt skrev du i nåt inlägg). Och jag undrade

Biologisk aktivitet? Var drar DU gränsen för biologisk aktivitet? Vem är vi människor till att dra såna gränser?

Menar du att det skulle vara sterilt? Eller bara inte en sådan biologisk aktivitet som DU anser är något att ta hänsyn till?


Om vi tar klimatförändringarna som ett exempel. Min väninna förundras extra starkt över hur Världen nu (NU) vaknar upp till detta "nya fenomen" - som varit väl känt i åtminstone 30 år, och som HON var med och försökte påverka i rätt riktning (och har gjort i hela sitt liv).

DÅ, för 30 år sedan, var hon - liksom alla miljöförespråkare - betraktade som "lite knäppa, udda, och konstiga". Känns det igen?

Vi kan ta lantraser som ett annat exempel. De som idag stöds med genbanker osv. Att de över huvud taget finns kvar och existerar, beror på ett mindre antal "knäppskallar" som inte ville följa med strömmen när de "moderna husdjuren" som inbringade bättre ekonomi (i alla fall i början) tog över.


Det fåtal lite färre (till antalet) "knäppskallar" som envist hävdar att vi kanske ska vara rädda om vår miljö? Som hävdar att allt är en HELHET? Som manar till lite ödmjukhet... lite eftertänksamhet (i förväg), till insikt om att vi kanske inte vet allt, kanske inte kan se konsekvernser på lång sikt, i förväg?

Det kanske inte är så dumt att kanske ändå låna ut ett halvt öra till dem... ??


Jag har egentligen ingen lust att gå in i diskussion (som kanske inte ens leder någonstans). Det blir så lätt bara "två läger" som står mittemot varandra och blir sura på varandra.


Men som Gunilla säger:

vi är inte så många som orkar protestera när de "stora elefanterna" trumpetar men det vore sorgligt om det som inte på något sätt är en sanning skall få nya trädgårdsentusiaster att tro ...

Instämmer, igen. Och vet från egen erfarenhet, att det är så lätt att följa med mängden (eller de som ropar högst) och tro att det är så det är, slutgiltigt. Fast man egentligen kanske hyser andra tankar och känslor inombords.

Det är för er skull, jag skriver detta.