Inte heller vinodling är någon exakt vetenskap, och sånt här finlir kan man gärna strunta i som hobbyodlare. Råden är avsedda för ”riktiga” vingårdar, där man eftersträvar maximalt utbyte (i kvalitet eller kvantitet) på en begränsad areal. Blir det för mycket grönt, som bara är i vägen – OK, klipp bort tills det ser prydligt ut. Ofta har vi ju s k staketdruvor, och de växer av naturen vilt och yvigt. Mina Nordica på innergården kan breda ut sig fem meter på en sommar, och när det blir svårt för grannarna att ta sig ut får jag kapa vid dörren. På den nya kolonin håller jag på att plantera ut sticklingar med riktigt korta avstånd, 1,2 meter mellan plantorna och 1,5 meter mellan raderna, eftersom det är ont om plats. Då måste jag också begränsa dem till 1,5 meters höjd, så de inte skuggar varandra för mycket. Antagligen växer de mer än så och snart kanske även jag måste klippa, eller ta bort några plantor. (De kostar ju inget, eftersom jag gör nya av sticklingar.) Sommarbeskärningen görs alltså inte för plantans skull, om den inte skuggar sig själv eller nästa planta. Har man bara en eller ett par, bind upp och utnyttja solljuset maximalt. Däremot är det ofta idé att gallra bort klasar, och på vissa sorter glesa ut druvor inom klasarna; detta för att återstoden ska bli större och sötare.
|