Att bli av med nitrat,, intressant artikel om annorlunda problem. Alternativ

[Azur]

Som jag skrivit om några gånger försöker jag restaurera en igenvuxen hagmark och äng.
Det stora problemet har varit att näringshalterna är så höga att tillväxten blir extremt frodig (över meterhögt gräs på ängen t.ex., och bitvis har älggräs trängt undan alla andra växter).

Jag har förut letat efter metoder att bli av med framförallt nitraten i marken, för att ge mindre konkurrensstarka ängsväxter en chans, men de enda tips jag kunnat hitta har varit att slå ängen och avlägsna höet i flera år - eller helt byta ut jorden.

Men, nu hittade jag detta:
http://www.csu.edu.au/herbarium/woodlandwe...ation/sugar.htm

De använder vårbränning för att bli av med ogräset, och socker för att bli av med nitraten. Kolhydrat, som t.ex. socker, är mat åt denitrifieringsbakterier som gör om nitrat till kvävgas som försvinner ut i luften.

Jag vet inte om det är andra här som också försöker restaurera mark, men tänkte i alla fall tipsa om detta.

Vårbränning kommer jag inte att bekymra mig med, men jag kommer nu att göra så att jag märker upp försöksrutor där jag kommer att kalka (ökar också kväveförlusterna), och sockra. Något halvkilo per kvadratmeter blir det nog inte, jag tror det är alldeles för mycket och jag hoppas det räcker med två kilo per hundra kvadrat.

[Jan Lindgren]

Hej!
Är inte denitrifiering huvudsakligen en anaerob process. I så fall fungerar det inte i den aeroba miljö som finns i förnalagret.

Jag tror att betesdjur är det enklaste sättet att få bort kväve. Förutsättningen är att det inte finns en massa fabaceae och alnus i ängen. Det avgår mycket kväve från naturgödsel. Det bör ganska snabbt minska kvävehalten i jorden. Det effektivaste betesdjuren är lamor och alpackor. De sprider inte gödseln överallt som andra djur gör utan har toaletter. Sedan är det bara att gå in med skottkärran och ta hand om den näringsrika gödseln. På toaletterna blir urinen kvar så där kommer alla extremt kvävegynnade växter att finnas kvar.

Det går att mekanskt ta bort det översta näringsrika lagret. Fröbanken försvinner samtidigt men gör man det punktvis så bör det ge effekt. Vissa orkidéer är snabba att invadera skadad mark om miljön är rätt.

Min son och svärdotter har ett hus intill Askängen i Kisa. Ett litet naturskyddat område som slås både med maskin och lie. Träden hamlas och efter slåttern så säpps det in betesdjur. Delar av ängen är näringsrika vilket innebär att variationen bland växterna är stor och insektslivet rikt. Efter att ha tittat på den ängen i många år så tror jag inte att man behöver vara alltför orolig av för hög näringshalt bara man håller efter den kraftigaste vegetationen.

Hoppas att du fortsätter att rapportera från ditt projekt. Det ger mycket värdefull kunskap.
MVH
Jan Lindgren