CITAT (Markus_H @ 24-07-2009, 16:27)

Ett exempel där man däremot kanske håller på att tränga undan den ursprungliga arten är Bohuslind som är extremt ovanlig som vildväxande i Sverige (tror det är färre än 5 lokaler?). Den vanligt odlade parklinden är en hybrid mellan Bohuslind x skogslind, men varför tar man inte och förökar bohuslind vegetativt och hjälper till att sprida den i sin naturliga miljö så att den kan leva kvar?
Det är precis i sådna här fall jag menar.
Vi jobbar här med flera projekt att hindra hybridiseringar mellan olika arter här. Arter som Pohutukawa (Metrosideros excelsa) planterasdes in för syns skull och korsar sig med den sällsynta Rata (Metrosideros robusta).
Samma sak är det med Puaho (Pseudopanax arboreus) och Toothed Lancwood Psseudopanax ferox). Hybridiseringarna tränger undan växten i sin naturliga miljö.
Det här med att skapa härdiga hyrbider.
Risken blir att i framtiden att överlever de vintrar osv så kommer de sprida sig och eventuellt bli ett icke inhemskt ogräs.
Ett bra exempel är vad som händer här i Nya zeeland.
Nu handlar det inte bara om härdigheten, men här blir det ju inte så kallt så växter som klockranka, kaprifol och blomman för dagen dör under vintern.
MEn skulle samma sak hända i Sverige så får vi arter som klarar vintern och så småningom blir ogräs som kväver den naturliga floran om de sprider sig.
Det kommer aldrig gå att inte få dem sprida sig vidare.