Jag använder flera av Kerstins knep för att klara känsligare växter, framförallt odlar jag mer i sand än förr och klarar på så sätt också de vintrar här i zon 3 som blir kalla utan snö. Sedan gäller det att ha mycket löv, gärna sådana som inte packar sig samman, som t ex eklöv. Dessa lägger man i drivor över rotsystemen.
Utöver Kerstins tips: Olika träd/vedartade buskar är känsliga för olika saker. Vissa som persika, plommon, aprikos m fl förleds att knoppspricka och blomma för tidigt. Dem klarar man genom att skugga på vårvintern. Andra gillar inte vätan på hösten - där måste man dränera och plantera i lätt sand och grusjord. Andra klarar inte långvarig tjäle - då måste man sätta dem på det ställe där marken vaknar tidigast + sand o grusblanda + vintertäcka marken. Ytterligare andra måste ha längre ljus- eller värmeperiod än vi har. De är svåra att göra något åt. Ökad luftvärme kan man åstadkomma med barrväxter eller med "solfångare" av t ex pilflätad eller växande halvbågar som fångar in solstrålarna och värmen. Sätter man ett träd som är långt ifrån att klara sin vätzon kan man sätta den i en tät berså av barrväxter och i övrigt skydda den med alla de andra knepen. Jag såg en praktmagnolia på ett blåsigt ställe i zon 3-4 som var inbäddad i en cirkel av tuja en gång, och hade klarat att växa sig riktigt praktfull.
Fiberduk använder jag för växter som måste avhärdas när jag förgrott dem inomhus. De gillar inte stark sol och de sista frostknäppar som kan komma hos mig fram till första veckan i juni, och fiberduken hjälper till med det. Men knappast på vintern.
--------------------
|