|
På tal om katter i grupp och hur deras självständighet tolkas av oss människor.
Jag har numera nio katter; kastrerade och okastrerade, de går in o ut i kattluckan som de vill. De flesta gillar att bo i kattkollektiv, men en katt tar semester hos grannarna ibland där hon får vara helt ensam katt på täppan.
De har alla olika relationer till varandra - det finns inte en tydlig flockledare eller en som alla gillar eller ogillar. De har rätt komplicerade relationer, kan man säga, och de förändras med tiden också. Några som låg och gosade med varandra i flera års tid kan plötsligt börja gräla och konkurrera, och en som alltid varit avog mot de andra honorna kan plötsligt bli bundis med en av dem.
Vissa är beroende av närhet och framförallt uppmärksamhet av oss människor, medan ett par av dem inte vill bli särskilt mycket klappade alls. För tillfället...
Jag tror att vi människor tolkar katterna som mycket självständiga och egensinniga för att de är så olika och för att de liksom vi kan förändras. Varför de plötsligt ändrar beteende är ofta ett mysterium, även om man alltid kan försöka sig på det. Men helt klart är att de ofta ändrar beteende "i flock", som om de kommit överens gemensamt om var allas nya sovplatser, ätvanor och andra beteenden ska vara.
Ett par av våra katter har jag haft i över 10 år, och jag är fortfarande fascinerad av att betrakta dem. Lyckligtvis är intresset gemensamt - de beskådar också mig och hussen och verkar inte tröttna. Jag tror de säger som vi: "Ja, de är så självständiga, människorna."
--------------------
|
Är trädgårdsmänniskor också kattmänniskor?, tycker det verkar vara oerhört vanligt..
02-06-2004, 10:58
