Gunillas tanke är romantisk - och jag skulle förstå den om jag hade huggit mig en tomt i skogen och ostört ville plantera blommor där. Men det är inte människan som trängt bort rådjuren i vanliga bebygda trakter, det är rådjuren som söker sig dit. De lämnar skogen för att de har funnit trevligare platser att leva på. Och de förökar sig mer än normalt där. Att Stockholms avloppsystem kryllar av råttor beror inte på att människorna har trängt ned dem dit, det beror på att de kommit på att de kan leva där på ett bekvämare sätt än i naturen. Att städerna svämmar över av duvor beror inte på att männsiakn trängt ihop dem där utan på att de kan leva och föröka sig där mer än i deras riktiga miljö.
Att sprngande hundar skulle skrämma rådjuren FRÅN skogen in i bebyggelse låter som ett skämt. Det måste väl finnas enormt mycket mer hundar och annat som skulle skämma tillbaks dem till skogen inne i bebyggelsen! De har väl helt enkelt lärt sig att de flesta människorna inte är så farliga och att staketen stoppar hundar och annat som man tror skulle skrämma bort dem. Vilda djur skulle inte stå utanför staketet och glo på en flock skällande hundar eller kliva över staketet i sakta mak när en människa skiker, viftar med armarna och springer emot ett mumsande rådjur! Här jagar hundarna rådjuren över staketet, efter en stund kommer rådjuren tillbaks och försöker gå in igen!
Jag har gunnebostängsel och täta hasselsnår runt tomtgränsen, fyra till fem stora spetshundar och växter som inte rådjuren ska gilla. Det hjälper inte! Burar runt växerna är inte vackert, det är inte heller det 2,5 meter höga viltstängsel som jag nu har beställt. Men antingen får jag ha stängsel eller så får jag bara ha gräsmatta här, så illa är det ställt med skadegörelsen i min trädgård. Skadegörelsen utförs av skadedjur - rådjur!
--------------------
Anna-Karin Lundberg Min trädgård är mitt rike!
|